-->
Konsten
demaskerar konstnären.
En
dag mötte jag en gammal skolkamrat efter många år. Han hade
stadgat sig som familjefar och villaägare. Han ville bjuda på
lunch. Vi satte oss i köket. Av någon obegriplig orsak kände jag
mig eländig till sinnes trots mötet med en gammal kompis.
Olusten
berodde inte på honom. Det var något annat som jag inte kunde komma
på just då. Men efter ett tag när jag såg mig kring i köket kom
jag på orsaken – tavlan på väggen var kanske orsaken till irritationen. Det
var en pannå nersnetat med tjocka färglager och färgklickar där
konstnären hade trasslat in metervis med järntråd. Föreföll, som
om verket hade kommit till under ett raseriutbrott! Verket förmedlade
kaos och meningslöshet.
Att
han hängde upp sådant på köksväggen förvånade med tanke på
att jag mindes hans värderingar likt mina då för många år sedan.
Tavlan
i köket undvek jag titta på men trots det påverkade den min egen
sinnestämning till något som liknade nedstämdhet. Väl utanför
kompisens hem var tungsinnet eller oroskänslan borta.
Min
förklaring är, att konstnärens deprimerande ande fanns i köket
förmedlad av tavlan som förstörde atmosfären. Den förklaringen
har jag fortfarande. Slutsatsen är, att det har betydelse för barn
och vuxna vad som hänger på väggarna där familjen vistas en stor
del av sitt liv.
En
lördag besökte jag och en arbetskamrat konstutställningen i
Oxelösunds Folkets hus. Utställningen var väl annonserad tydligen
med stöd av Statens kulturråd. Vi stannade till vid den första
konstverket som var polerade träkuber arrangerade som en pyramid.
Prislappen var skyhög. En spontan skratt var svår att hålla emot
vilket också de två konstnärerna råkade höra. En av dem blev
lika röd i ansiktet som kommunistflaggan. Det var kommersiell konst.
 |
| Socialdemokratiska rosen formades av spanjoren Javier Mariscal. Röda färgen sägs symbolisera kampen mot fattigdomen och blomman mot den andliga nöden. Den ursprungliga var bättre. |
Ryske kyrkomålaren Adam Russak har analyserat konsten och skapandet.
Han bekräftar, att: ”Dagens abstrakta konst eller modernismen
återspeglar sina skapares andliga tillstånd. Varje konstverk,
måleri, litteratur eller musik återspeglar konstnärens
själstillstånd, är hans själs spegel.”
Varje
kommun avsätter medel i sin budget för att nå kraven på kultur
som utan urskillning anses vara bra för kommunens invånare. Många
av de verk som inhandlas förvirrar mer än pryder miljö och
lokaler. Vore bättre om de aldrig funnits på de platser där de
anses vara trivselskapande inslag i omgivningen. Konsten för
konstens skull, är devisen i det nutida kulturella skapandet. Den
skall tolkas och är ofta provocerande och tröttande för
kommuninvånarna.
”Konsten skall provocera!” sade den från
Konsthögskolan som använde sin konstnärliga frihet och förstörde
allmän egendom för Stockholms lokaltrafik. Dock är det så, att
den moderna människan redan är tillräckligt provocerad utan
hjälp av en ”konstnär!”
Om
någon påpekar detta faktum blir han ovän med den enväldige
kulturchefen med ett rikligt tilltaget budget som bas för
konstinköpen. Mycket av den fantasilösa, impotenta konsten pådyvlas
människorna vilka förväntas bli hänförda och extatiska inför
konstchefens urval. Ofta placeras alstren på alldeles fel plats
också.
I
otaliga kommuner undrar invånarna varför kommunen köper in konst
för miljoner men inte vill hjälpa dem med billiga bostäder eller
höja biståndsnivån till fattigfamiljer. De bryr sig inte om kultur
– de måste klara av sin egen vardag.
Konsten
för konstens egen skull, är devisen i det nutida kulturella
skapandet. Med detta avses att producera så mycket som möjligt så fort som möjligt och plocka pengar ur Statens Konstråd med dess generösa budget.
Konsten
har blivit mer teknikalitet än konst. Konstens syfte har förvandlats
från det som upphöjer själen till att vara en massprodukt avsedd
att ge snabba inkomster, Den moderna konsten belastar och hetsar
redan hårt ansträngda nerver. Eftersom konsten produceras för
marknaden så måste den sänka sig till samma låga andliga nivå
som dem moderna civilisationen befinner sig i. Konstens avsikt idag
är inte som förr, nämligen att höja betraktarens andliga nivå.
Den har blivit en snabbt hopkommmen produkt till salu. Samma
destruktiva fenomen gäller även för litteraturen, musiken och
bildhuggeriet. Mitt i detta finns en vilsen, modern människa vars
förvirrade sinnen kommer än mera i olag.
Förr
var konstens ändamål att tjäna Gud och människor med ädla motiv
och upphöjandet av det goda, att ge vila för själen och ge ädla
tankar.
 |
| Naturlig "konst" som ger välbehövlig vila. |
Hur
mycket den autentiska, ursprungliga konsten betyder för den moderna
människans stressade själsliv ser man i Louvren, Paris. Stora
skaror av turister står länge framför Mona Lisa betraktande
tavlans anda av lugn, sinnesro och andlighet. Samma som den moderna
människan söker. Givet är, att den tämligen lilla tavlans
berömmelse har betydelse – men väldigt många står där länge
som framför en ikon i kyrkan för att finna tröst och mening i
livet.
Konstens
kommersialism har till stor del format människan och människan har
format konsten till kommersialismens nivå helt i avsaknad av
inspiration. Vägen dit har varit lång, nästan omärklig där
generation efter generation har accepterat avarterna som konst.
 |
| Ikoner i Valamo Kloster |
Den
rysk – amerikanske sociologen Pitirim A Sorokin har jämfört hur
motiven för den västerländska konsten har skiftat. Han började
från medeltiden och allt som allt är det 100 000 konstverk i åtta
av de mest betydande länderna.
Under
1300-talet var de religiösa motiven 97 % och världsliga 3 %.
Under
1600-talet var religiösa motiven 64,7 % och de världsliga 35,3 %
Under
1800-talet var religiösa motiven 24,1 %
År
1930 var religiösa motivens andel endast 3,9 % respektive 96,1 %
Själv
borde jag ligga lågt vad gäller kategoriska omdömen om all konst.
Om jag ritar en katt ser den ut som en hund och tvärtom. Jag följer
mitt inre. Känslan eller hur mitt inre reagerar inför ett konstverk
utan att behöva tolka verket är avgörande. Klart är, att en stor
del av den moderna konsten inte är konst enligt definionen vad dess
syfte är. Syftet är antingen ond eller god eller något därmellan.
När
ett barn får förmågan att avbilda något hon ser i sin livsmiljö
så är det alltid just att avbilda. Det kan se ut hur som helst
beroende på ålder och förmågan att se detaljer men det är
alltid något som hon beskriver ur sin livsmiljö. Hon försöker
förmedla sin känsla till sig själv och andra på ett ärligt sätt.
Från tre – fyra års ålder är deras alster helt förståeliga
för att förut bara varit streck i olika former.
Från den
barndomen kan de utvecklas väldigt olika när de blir vuxna. Vissa
alster – när man står och betraktar dem – väcker frågan:
Är
det en människa eller en apa som är skaparen?
Ställs frågan
till ett barn blir svaret ofta att det kan vara en apa.
 |
| Elizas teckning - starka färger och håret är framträdande |
God,
nyttig konst kommer till i stunder av inspiration (meddelande av
ande) då konstnären ser det rätta syftet och kallelsen att tjäna
sina medmänniskor.
Med
tanke på att vår generation lever i bildens ( en bild förstås av
alla) tidsålder där vem som helst kan välja (i motsats till
offentlig konst) vad de vill ha på väggen i sitt hem avslöjar
deras andliga nivå.
Vår
frihet låter oss välja mellan ont eller gott. Mellan det som bryter
ner vårt själsliv och det som bygger upp.
Det
finns en gammal berättelse där en indian berättar för sitt
barnbarn om att det bor två hungriga vargar som slåss mot varandra
i människan. En av dem är ond och en är god. Barnet frågar vem
som vinner, svarar den gamle indianen:
 |
| Musik antingen stressar eller lugnar |
 |
| Tabernaklets innertak (detalj med bristande färgåtergivning) med motstående keruber. Hur det skulle se ut fick Moses ingående beskrivning direkt från Skaparen enligt 2 Mosebok 26 |
