DEPRESSION OCH DESS GRUNDORSAK (Artikel i ViD)

Den psykiska ohälsans grundorsak.

Under många år har skolan och hälsovården och socialtjänsten sökt förklaringar och försökt åtgärda kaoset i klassrummen och den psykiska ohälsan bland de unga. Socialarbetarna kämpar med hjälpsökande och ungdomsmottagningarna har månadslånga väntelistor.  Personal inom socialförvaltningen blir utbrända av de olösliga problem de måste hantera. En tjänsteman i SKL sade, att depression är nu en folksjukdom i folkhemmet. Människor borde väl må toppen. Glädje och harmoni men inga psykiska handikapp skulle normalt prägla folket i ett välfärdsland.                                                                                                     Men vad eliten nekar att erkänna är, att problemen är existentiella. De erkänner inte, att problemen härrör av, att kristendomen som kärnämne och morgonbönen stegvis eliminerades. Nu lappar de gamla misstag med nya pedagogiska knep, antimobbningsteam, plotter med betyg, nya värdegrunder, mm. utan att ge svar på de frågor alla unga människor har om sitt livs mening. Men, när kristendomen togs bort togs hoppet bort. Det kristna hoppet ger uthållighet i livets motgångar vilka drabbar alla unga mer eller mindre. En ung människa utan hopp blir sjuk.

Femtiotalet blev början till demoleringen av den andliga välfärden. Då efter kriget hamnade Sverige i en enorm högkonjunktur. Folket och dess ledare blev besatta av materialismens eufori och Gud behövdes inte längre.

Enhetsskolereformen inleddes 1947. Kommissionens huvudsekreterare var Stellan Arvidsson. Arvidsson var en socialdemokrat på den yttersta vänsterkanten. Han var en svuren ateist, marxist till tron och pedagog till yrket. Han besökte DDR 50 gånger tillsammans med andra trosbröder från skolkommissionen. Hans huvudsyfte var, att hämta idéer om hur de skulle fostra barnen i den nya svenska skolan genom försåtlig indoktrinering. Folket i DDR tog alla risker för att fly från sitt land – Arvidsson tog alla möjligheter för att komma in!  

Nu blev de lättledda och formbara barnen idealiska offer för deras socio-ateistiska indoktrinering. Press och etermedia hängde på med periodvis råa hänsynslösa metoder.                                                                                  

Som en kuliss för sin ideologiska omdaning hade Arvidsson idéer om solidaritet, skoldemokrati samt kostnadseffektivitet. Han insåg, att kristendomen var ett hinder för ateistisk indoktrinering och barnens avpersonalisering. De skulle läras att tänka kollektivt lika. Han ansåg, att kristendomen hämmade barnens utveckling. Utöver andra pedagogiska idéer blev utvecklingsläran det främsta verktyget som nu genomsyrar många läroämnen. Utvecklingsläran är ett effektivt vapen som motarbetar den ytliga undervisningen i kristendom som ändå förekommer. Tiden stämmer med psykiatern David Eberharts erfarenhet om, att de vilka nu söker hjälp är födda under 70 – talet och framåt. Alltså då, när den nya skolreformen började verka i de unga sinnena. Det var då som ångest och oro började rusa i höjden i de unga sinnena. Materialismens ideologi ledde per automatik till konsumtion av alldeles fel produkter inklusive föda som har stor betydelse för hur de unga mår.  Födans stora betydelse sammanhänger med människans 3 – eniga väsen; ande, kropp, själ. Detta förhållande blånekade den ateistiska skoleliten. De unga blev okunniga konsumenter för skräpmarknaden.

Förre LO – ordföranden Gunnar Nilsson konstaterade på sin tid att svenskarna är historielösa. Historien är en öppen facit för vem som helst att läsa och hämta erfarenhet från. Sammanfattningsvis kan påstås, att ateismen och en nations misär går hand i hand på alla områden.

Läroplanen bestämdes med förebild från DDR enligt antidemokratiskt maner för det demokratiska samhället vars demokratiska skolor nu tvingas följa denna antidemokratiska läroplan hopkommet av ett stim ateister. Läroplanen blev sedan ett tillhygge mot lärare vilka säger emot utvecklingsläran.

Ateismens spår i människan

Ateismens spår i naturen

"Den som förför en enda av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup."

När idéer lärs ut under en längre tid och får bli oemotsagda av andra alternativ (T.ex. Gideoniterna tillåts inga skolbesök på sina håll) skapas enhetlighet i åsikter. Upprepning under lång tid verkar kraftfullt. Det är därför inte ovanligt, att det finns barn i Sverige vilka påstår sig vara ateister.                                                         När skolans relationsproblem började hopa sig till otolerbara nivåer målade man om skolsalar, bytte till finare bänkar, bättrade skolmaten och anställde fler lärare och psykologer.

Diciplinkraven lättades i den falska förhoppningen, att eleverna skulle bli snällare, hövligare

och lika entusiastiska till undervisningen som då när de gick i första klass. Undfallenheten blev total när detta jämställdes med demokrati. Nya värdegrunder konstruerades av vilka alla redan fanns formulerade i Bibeln – som man inte vill veta av med den hycklande motiveringen att den inte passar för modernt tänkande.

När sedan skolan misslyckas med eleven så skyller eliten på familjen – samma familj som de länge agiterat mot som varande omodern för det moderna samhället.

En engelsk reporter skrev hem till sin tidning The Observer: ” Utbildningen i den svenska skolan syftar till att producera kuggar och konsumenter till samhällsmaskineriet och utveckla kollektivt tänkande. Avkristningen har varit mer effektivt än i något annat land – Inkl. Sovjetunionen. Den s.k. religionsundervisningen påskyndar utvecklingen genom att i själva verket vara antireligiös”.  
Den nästan 40 - åriga obrutna  Socialdemokratiska makten inklusive den statskontrollerade TV'n har lämnat svåra sår i folksjälen. Nu, årtionden senare debatteras var skolavslutningar skall hållas. Kyrkan eller en neutral lokal – vilken av dem? Vilka sånger får sjungas. Debatten är fånig och löjlig – rent av dårhusmässiga anvisningar kommer från Skolverket. Men faktum är, att här är det en minoritet som förtrycker en majoritet av svenska folket. Invandrarna blir inte integrerade i samhället om de utestängs från skolavslutningar i kyrkan eller deltar i andra aktiviteter i deras nya land. I stället blir det här fråga om en omvänd integration där svenskarna anpassar sig till invandrarnas kultur…

Idag har ateisterna fått ett fjärde incitament att undvika kristendomsundervisning i skolan. Det är den falska hänsynen till invandrarna vilkas religion kan ta anstöt. Då föredrar eliten att överge även de svenska barnen, den svenska kulturtraditionen.

En liten pojke skrev till Gud: ”Käre Gud, varför händer det så mycket dumheter i skolan?” Gud svarade pojken: ” Kära barn, jag får inte komma in i din skola!”

Kauko Antbacke