Att köpa en cykel!

-->

Cykelköpet.

Det var dags att köpa en cykel till sonen. Hans kompis Stelvio hade redan en ny 15 växlat med bockstyre som han sade sig vara mycket nöjd med. Cykeln saknade fotbroms. Den hade handbroms både fram o bak. Den var även bättre än alla andra han hade provat tidigare – som han sade till Jerry, sonen – och Jerry provade den.

– Du måste köpa en likadan – sade Stelvio med övertygande tonläge. Alla andra har också dessa tuffa, moderna cyklar, tillade Stelvio.

Pojkarna var i 13 – 14 års ålder och bra vänner.

Jag tyckte inte alls om Stelvios övertalningsförsök och tyckte inte heller om cyklar utan fotbroms med bockstyre. De var bara avsedda för tävlingsåkare – inget annat.

Nejdu Stelvio, sade jag, Att alla andra har en sådan är ingen bra orsak att köpa cyklar och inte heller att de ser tuffa ut – eller, att du ser tuff ut när du trampar kring på din cykel.

Man kan aldrig köpa en cykel på så dåliga premisser!

Nu hade vännen Johnny som var en skicklig mekaniker öppnat en cykelaffär på Storgatan så det var läge att bege sig dit.

Pojkarna gick genast till cyklarna med bockstyre medan jag tittade på 3 – växlade med fotbroms – stabila cyklar. En som jag fastnade för var en Rex från Halmstad med rejäla däck och pakethållare:

Prova den här, sade jag till Jerry.
Nej farsan, jag skall prova den här med 15 växlar...

Vad skall du med alla dessa växlar till? Frågade jag. Hur många av dem tror du att du kommer någonsin att använda?

Johnny, som hade kommit in från verkstaden noterade situationen och sade:

Kom med in på verkstan och se hur svårt det är – och dyrt – att reparera cyklar med många växlar. De går ofta sönder också! Massor med små kulor i växeln...

Johnny blinkade åt mig.
Okej, under tiden går jag hem o hämtar pengar till Rexen. Sade jag.

När jag kom tillbaka stod pojkarna och Johnny vid den mörklila Rexcykeln.

Prova den nudå, sade jag. Jerry provade och tyckte att den var ju ändå bra.

Stelvio var alldeles tyst.
Två veckor senare tackade Jerry:

Tack farsan, att du övertalade mig att köpa den här!

Egentligen var det vännen Johnny som hade skött om mesta övertalningen!

Månaderna gick – och cykeln blev stulen under veckoslutet då ”Alvestayran” pågick i maj. En kompis, som hade lånat cykeln och ställt den olåst ringde att han inte hittade cykeln...
Jerry var mycket ledsen och arg. Polisanmälan gjordes i laga ordning på en speciell blankett.

Vi kan väl komma överens och be, att du får tillbaka cykeln, sade jag:

Dagarna gick och bönesvaret såg ut att utebli. Men så en dag kom en man cyklande på Jerrys cykel som jag väl kände igen. Mannen märkte min granskande blick ökade farten mot bostadsområdet Rönnemyr. Jag vände om på min cykel och tog upp jakten. Mannen slängde in cykeln i ett ställ och sprang in i sin trappuppgång och försvann – jag hann bara säga hej till honom!

Polisstationen besöktes en gång till:

Ni kan riva anmälan om cykelstöld! Jag har hittat den och tagit hem den!
Så får man egentligen inte göra, sade damen bakom disken.

Hur skall man då göra, frågade jag? Jag känner igen cykeln och ramnumret är uppskrivet och stämmer.

Ja, okej då, svarade damen. Därmed var ärendet utagerat på enklaste sättet.

Många år före cykelköpet lyssnade jag på ett föredrag om cyklar och säkerhet som polisen i Borlänge höll.

Barn skall absolut inte använda cyklar utan forbroms. Deras händer är för svaga att bromsa med handbroms. Inte bara det. Cyklar med bockstyre minskar uppsikten i trafiken då barnet mestadels ser bara en kort bit framåt. Bockstyre kan även fastna i knäna!

Kauko Antbacke