Vårdnadsbidrag och det jämlika samhället.
Den franske klarsynte Akademiledamoten Emile Faquet såg för 100 år sedan gången och urartningen i de demokratiska länderna. Han kallade det övermogen demokrati. Sverige är där nu och den demokrati som har tagit 100-tals år att bygga upp försöker jämställdhetsivrarna att riva ner. Vårdnadsbidraget är ett rött skynke för dem. Det beror på, att de inte gillar familjelojalitet, individualism, traditioner, frivilligarbete, fosterlandskärlek – allt det som håller samman ett demokratiskt samhälle.
Faquet insåg att; demokratin tenderar till socialism. Den är inte medveten härom, ty medvetet strävar den endast efter jämlikhet – men denna jämlikhet resulterar i despotism. Denna despotism förstärks av, att politiker agerar förmyndare för vuxna personer vilka inte anses kunna se till sitt bästa och göra de rätta valen för sig och barnen. De rätta valen måste därför tvingas på föräldrarna med olika lagar och ekonomiska styrmedel. De tror – och det helt fel - att kollektivism är jämställdhet och demokrati.
Demokrati är inte kollektivism. Sann demokrati är frihet – valfrihet. Kollektivism är våld på den enskildes naturrätt att ordna sitt liv efter de önskemål som var och en har. Därför är det politikens höga syfte att ge alternativ från vilket medborgaren kan välja.
De forna kommunistländernas samhällsskick är en öppen facit på hur misslyckat det blir när valfriheten, denna naturrätt hindras av syntetiska ideologier. I socialismen tar man sig rätten och friheten att undertrycka andras frihet. Detta är ett övergrepp på mänskliga rättigheter utförda av de politiker vilka har fått flest röster och fått majoritet. Men majoriteten har inte alltid rätt – det hade inte Hitler – för att anföra ett exempel.
Men, individens rättigheter är inte tillgängliga för demokratiska val. En majoritet har definitivt ingen rätt att rösta bort minoritetens rättigheter. Den politiska funktionen av rättigheter är att skydda minoriteten från övergrepp av en majoritet. Den minsta minoriteten på jorden är barnet och familjen därefter.
Frihet, denna naturrätt, är djupt rotat i människans egenart och ande sedan skapelsen. Den absoluta och sanna kristna värdegrunden som är stammen (allt annat kallar vi för ideologier, grenar ur stammen) värnar om familjens beslutanderätt vilket staten måste respektera. Det är föräldrarnas rätt att välja skola och omsorg för sina barn utan översitteri från politiker vilka vill påtvinga sina fördomar på dem. Vuxna gör sina egna val vid köksbordet utan att någon behöver tvinga på dem sina åsikter om hur de skall ordna sitt liv.
Vårdnadsbidrag – varför heter det så och inte vårdlön? Den som är hemma med barnen gör samma jobb som personalen i förskolan vilka får lön. Bidrag kräver inte någon motprestation i form av arbetsinsats. Daghem ändrades till förskola som låter bättre – men en ettåring behöver ingen förskola.
Är vårdnadsbidraget ett hot mot jämställdheten?
Nej! Jämställdhet innebär samma lön för alla, samma begåvning, lika god ekonomi, lika bra arbeten, lika förmåner, lika bra hälsa, lika attityder mot alla. Jämställda blir vi bara när vi hamnar i samma fångläger där förmånerna är lika för alla!
Om det svenska socialkollektiva experimentet hade lyckats skulle vi varit lyckliga medborgare mentalt och kroppsligt. Nu efter 50 år ser vi, att så inte är fallet – tvärtom.
”Här är inte jude eller grek, här är inte träl eller fri, här är inte man eller kvinna; alla är ni ett i Jesus Kristus.” (Gal. 5:13) Kauko Antbacke
