INKOMPETENSKULTEN.
Den franske akademiledamoten Emile Faquet (1847 – 1916) skrev redan 1911 boken Inkompetenskulten, där han klarsynt, ja, profetiskt analyserar livsgången i en övermogen demokrati där minoriteten har tagit makten. Med ’övermogen demokrati’ menar Faquet ett välfärdssamhälle där kristendomen motarbetas och allt annat accepteras. Ordet tolerans missuppfattas och praktiseras till skada för hela samhället. Om förhållanden som de kommer att bli i en övermogen demokrati där dess från det gamla avvikande grundsatser är förverkligade och vilket till sist leder till ett lands undergång. Bokens namn i sig är talande för nutidens situation. Inkompetenta får stort utrymme medan de vilka vill värna om gamla och välprövade traditioner tystas ner.
Faquets bok är profetiskt klarsynt. I det följande tas med de viktigaste av hans förutsägelser vilka nu, hundra år senare blivit fakta i den moderna svenskens vardag.
Jag har inte kommenterat punkterna eftersom var och en tänkande människa kan själv jämföra och analysera det som Emile Faquet skrev för 100 år sedan.
1) Inkompetensen kommer att bli enväldig där folk styrs av delegerade valda av dem själva. Liksom biskopen som vände sig till råddjursteken och sade: ”Jag döper dig till Karp!” Så kommer folk att säga till dem de valt: ”Jag döper er till statsmän, sociologer, pedagoger, kommunalråd, o d”
2) Folk kommer att sakna förmåga att bedöma den intellektuella kompetensen. Folk kommer att värdesätta den moraliska kompetensen ur alldeles fel synpunkt, dvs. – de drivs instinktivt att välja personer som har folkets vanor och umgängesseder samt uppförande.
3) Den demokratiska andans djupaste verklighet kommer att kräva allas likhet. Alla olikheter måste försvinna. Alla – likväl de artificiella (börd, arv) och de naturliga (energi, mod, intelligens skicklighet).
4) De naturliga olikheterna är svåra att undanröja, men deras verkan kan förtas och slås med vanmakt genom att hålla dem med dessa egenskaper borta från befattningar o.d. Man kommer också att misstänka dessa som motståndare till jämlikhet därför, att de inte själva är jämlikar.
5) Inkompetensen vill göra allt själv och kompetensen kommer att bli förföljd och utestängd överallt.
6) Demokratins princip fördärvas, inte endast när man glömmer, att alla är lika, utan också när man driver kravet på jämlikhet för långt fast det inses att detta inte är nyttigt för samhället.
7) Var och en vill vara jämställd med dem han valt att befalla.
8) Man bestraffar sina meningsmotståndare med hjälp av den befattning som man lyckats komma i besittning av.
9) Folkviljans representanter blir inkompetenta därför, att de sysslar med en mångfald olika yrken i stället för det som de har blivit valda till.
10) Demokratin tenderar till socialism. Den är inte medveten härom, ty medvetet strävar den endast efter jämlikhet – men denna jämlikhet resulterar i despotism.
11) Man stiftar och ger folket föreskrifter och förordningar de inte kan eller vill följa. Stiftade lagar kommer i konflikt med folkkynnet och de moraliska lagar vilka redan är inskrivna i alla människors inre medvetande. Långsiktiga lagar vilka skulle ge klarhet, rättssäkerhet och respekt stiftas ej.
12) I en övermogen demokratisk stat är alla domstolar föremål för stark misstro, därför, att de strider mot allas likställdhet som ofta är en vrångbild av allas jämställdhet.
13) Barnen kommer att bestämma över sina föräldrar och föräldrarna kommer att vara rädda för dem.
14) Lärarna fruktar och skonar sina elever och dessa gör narr av sina lärare och uppfostrare.
15) De unga vill gå i jämnbredd med de gamla samtidigt som man gör narr av dem i teater och massmedia.
16) Alla kommer att älska självsvåldet. Man finner det lika tröttsamt och besvärligt att befalla som att lyda.
17) Kompetens och kunskap kommer att föraktas. Lärjungarna föraktar sina lärare, unga de gamla, kvinnorna sina män, invandrarna föraktar medborgarna, de dömda sina domare, söner sina fäder.
18) Sederna i det offentliga livet utövar ett inflytande på sederna i det privata och en slapphet i seder smyger sig in i umgänget mellan människor.
19) Den demokratiska staten inför i familjelivet en känsla av jämlikhet – vilket leder till bristande respekt hos kvinnan för mannen. I grund och botten är denna uppfattning helt riktig. Kvinnan är mannen fullt jämbördig i fråga om andliga förmögenheter, men kan dock inte ha samma kompetens i alla mannens yrken dit hon i jämlikhetens namn tränger sig in i och samtidigt lämnar över mer och mer av hemmets skötsel på mannen.
20) Demokratin liksom uppfostrar barnen till förakt för deras fäder och mödrar.
21) Man river ned det som föräldrarna byggt upp i stället för att fortsätta att bygga på – man stannar därmed alltid på grunden i huset.
22) Demokratin är angelägen om att få bort barnen från familjen och ge dem den uppfostran de själva väljer och inte den som föräldrarna väljer. Föräldrarnas kompetens förnekas. Detta medför, att föräldrar och barn kommer bort från varandra.
23) Föräldrarna motarbetas i skolan och skolan i hemmet. Det blir som om barnet fostras av en troende moder och en ateistisk fader – det blir ingen fostran alls, det blir förvirring.
24) De gamlas kompetens förnekas och avvisas.
25) Hövlighet och artighet betraktas som antidemokratiska maner.
26) De som tänker självständigt eller är begåvade blir vingklippta. Detta anses vara bättre, än att tio dumma hindras från att bli ytterligare fördummade.
27) Kollektivism kommer att gynnas på bekostnad av individualism eftersom det anses vara höjden av jämlikhet och jämlikhet anses vara kollektivism.
28) Man kommer att hyckla jämställdhet.
29) I en demokrati på förfall anses Gud vara den som inskränker och binder den personliga friheten och hindrar eliten från att stifta lagar.
30) demokratin leder till konflikt med naturens lagar i jämlikhetens skenbara lycka. Allt skall nivelleras till jämlikhet på det sexuella och utseendemässiga området.
31) Fosterlandskärleken anses vara antidemokratiskt.
32) Släpphänthet mot kriminella godkännes.
33) Lagar kommer att stiftas vilket tillåter onaturligt beteende i mänskligt umgänge i jämlikhetens namn.
