ATT UPPMUNTRA ELLER NEDVÄRDERA?

-->

INTEGRITETSTRÖSKELN.

E. var medlem i den lokala frikyrkoförsamlingen sedan många år.Han tyckte om öl så han brukade köpa en 6-pack folköl på Netto för 17 kr. Som bekant är alkoholhalten 2,8 % i folköl och i den så kallade ”Pastorsölet” är halten 2,1 % liksom i de flesta cidersorterna.
En dag fick en medlem i samma församling se, att E. Köpte en 6-pack öl. Detta skvallrade hon om för församlingens ledning. Efter någon vecka fick E. besök av två andra från församlingen i avsikt att få E. (Som var ca 60 år) att avstå från sitt syndiga leverne. Förr kallades det för församlingstukt när en medlem luvades, kritiserades för vanor eller ovanor. E. Skyltade aldrig offentligt om sitt folkölsdrickande – mest försökte han hålla det hemligt!
E. var högutbildad och hade rest samt arbetat i många länder med andra vanor än i den lokala trångsynta församlingen i Sverige. Han stannade kvar som medlem av ren solidaritet mot några trossyskon vilka han tyckte om och umgicks med.

Följande löjliga diskussion utspann sig som jag hörde:
”Man skall inte bruka droger!” Började en av dem sin korrigering av E. som anade deras orsak till besöket och uppmärksamheten som han annars sällan hedrades med. Uppmuntran hade E. bara fått utanför församlingen av ”vanliga” människor.

”Man skall inte bruka alkohol!” inflikade den andra.

”Jag har varit ute i världen och sett ett o annat vad spriten ställer till med!” Skröt den andre. Det är nog inte så värst mycket som du har varit ute i världen – kanske virvlat runt på någon danshak – tänkte E, men sade det inte högt.

”Anser ni, att vanligt folköl är farligt att dricka?”, frågade E.

”Alla slags droger skall man undvika.”

”Alkohol i alla former är en drog!”

”Vad dricker ni själva då? Cider innehåller över två % alkohol – tycker ni, att cider är bättre – dessutom innehåller den socker som också är beroendeframkallande!” Undrade E.
”Man behöver inte dricka cider heller!” Sade en av bröderna.

”Jesus drack inte alkohol – och det vatten som blev till vin bröllopet i Canaan var fri från alkohol!”

”Det kan diskuteras!, sade E och fortsatte: ” Paulus gav sin sjuklige lärjunge Timoteus rådet att dricka lite vin för sin mages skull!”

”Javisst – men det var vin utan alkohol.”

”Det kan vara lite si o så med det. Ingen vet!” Sade E. och fortsatte: ” Om jag minns rätt så skriver Paulus till Timoteus att en församlingsföreståndare inte skall vara begiven på vin – men det är inget förbud alls – men begiven... tyder på, att det var alkohol i vinet – och gammalt alkoholfritt vin smakar väldigt beskt som ingen är begiven på...”

En längre tystnad lägrade sig. Sedan frågade E. Om vad de själva dricker?

” Det finns mjölk att dricka och vatten!”

”Mjölk är bra om man får den direkt från bonden. Den mjölken i affären är direkt hälsovådlig därför att den är homogeniserad och värmebehandlat”, förklarade E, och märkte, att bröderna inte visste vad homogenisering var. Därför beskrev E. Vad den mjölk de drack hade för hälsoeffekter.
E. Bjöd bröderna på starkt kaffe och smörgås. Sedan, när hans uppfostrare gjorde ansats att gå påmindes E. om en vers i Bibeln:

”Låt ingen döma er för vad ni äter eller dricker, säger Paulus i Kolosserbrevet!”

Inga kommentarer från brödernas håll. De sade bara tack för fikat och adjö.

Jag visste, att E:s integritetströskel var hög. Han hade länge varit en trofast, hjälpsam och en generös vän. En annan personlig egenskap som jag värderade högt var hans sätt att bekräfta andra. Han dömde aldrig någon genom att etikettera dem i svart eller vitt utan såg medmänniskorna mera i grått.
”Du klarade dig bra!” Sade jag till honom. ”Men hur kunde du hålla dig i skinnet, hålla dig lugn?”

”Jag var mest road av deras klumpiga försök att inordna mig i rätt bås, och deras sätt att klampa in i mitt liv. Gillar dem faktiskt – trots att de misslyckades!” Svarade den emotionellt kompetenta vännen.

Berättade då till E. om en händelse när jag var i skolåldern:

Min kompis mamma gav mig ett brev addresserad till min far. När jag genade längs järnvägsspåren hemåt väcktes aningar och tankar om brevet. Tänkte, att jag är väl ändå ingen springpojke till tanten och visste, att det var säkert inget fördelaktigt meddelande till farsan – tantens allmänna vardagliga personlighet förstärkte misstankarna. Jag öppnade brevet och läste:
Albert, din son är väldigt mager. Se till, att han får mera mat och får hull på sin magra kropp.

Kände detta som en förolämpning. Brevet var inte skrivet i annat syfte än att dominera och upphöja hennes egen person. Nu trampade tanten över min integritetströskel. Hur skulle min älskade far känna det om han läste brevet. Han som älskade oss. Gjorde sitt bästa att jag skulle må bra. Det visste och kände jag i mitt innersta. Så jag rev sönder och slängde

Tror vi, att vi är de som vet bäst hur andra skall leva? Tror vi, att alla skall vara som vi. Här i dessa ”övermänniskors” tankar finns ingen möjlighet för Anden att leda den enskilde. De vill leda. Att en människa faller i ett dike kan vara rätt just då för henne. Ingen annan än Anden har förmågan att uppfostra och ta vid när föräldrarnas fostran tar slut.

Om Bibeln blir en mellanhand att tillintetgöra andra som hos de trångsynta Farisérna släcks Andens ledande verkan. De enda vilka Jesus verkligen dömde hårt var just Farisérnas hierarkiska auktoritet. De fattiga – vilka kände av hans kärlek drogs till Honom (Lukas 12) klipptes med kärlekens guldsax. Jesus pekade aldrig finger mot dem. Han visste, att de visste om sina fel, sina egna brister. Jesus respekterade deras integritet och gav plats till Andens verkan i deras liv.
Vi är olika skapta till olika livsverk. Låt ingen försöka att pressa ner dig i samma gjutform för då blir resultatet det som kallas en sekt utan den Heliga Andes kraft. För att ingen skall hamna i sekteristisk fångenskap säger Paulus att vi skall förbli det vi var när vi blev kallade. Han utesluter inte att vi går på bjudningar anordnade av hedningar. Men Han säger också: " Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära."
De sekteristiska Farisérna kommenterade Jesus föraktfullt:
"Se, vilken frossare och vindrinkare Han är, en publikaners och syndares vän!" De var likgiltiga för de svaga vilka vi uppmanas att stödja i våra församlingar på olika sätt - men de blir ofta marginaliserade.

Så, var säker på, att Anden leder och uppfostrar sina egna barn utan hjälp från oinbjudna utomstående.

Moder Teresa frågade en gång vid ett möte för andliga ledare:

Känner du dina medarbetare? Älskar du dem?

Utan att verka kategorisk blir svaret nej i de flesta församlingar. Som regel vet de inget om medlemmens bakgrund och liv och erfarenheter. De har aldrig frågat heller på grund av bristande intresse. Det beror på tävlingsmentalitet och respektlöshet.

”Den som inte är intresserad av sina medmänniskor har de största svårigheterna i livet och åstadkommer också de största skadorna på andra.” (Adler)

Dåliga ledare fördelar aldrig – de vill göra allt själv! De styrs av sina komplex vilket leder till avund och dominansbehov. De uppmuntrar eller uppmärksammar inte någon annan. Medlemmar vilka kan bidra och ge, blir inaktiva bänkvärmare. Idélösa ledare är ofta motståndare till nya visioner och förslag från andra. De vill vara kvar i det gamla trots att samhället de själva lever i ändras. När de inte släpper in den Heliga Andens ledning i sitt liv blir deras kännedom om sig själva mycket bristfällig, ytlig. Därför dömer de andra ytligt enligt det som syns utanpå.
Många har olika slags sjukdomar och krämpor delvis som en följd av bristen på uppmuntran och bekräftelse därför att känslorna verkar på  kroppen. En glad människa som har fått bekräftelse orkar många gånger mera än den, som ingen ser. Värre blir det när denne ständigt får höra om alla underbara vittnesbörd om andras framgångar - aldrig om motgångar. Församlingsmedlemmen blir en frysen kvist, kanske bitter i sitt innersta. En frysen kvist går lätt av...
Det som jag säger och påstår är allmängiltigt och inget specifikt för de frikyrkliga. Som ni alla vet av erfarenhet så dömer andra er och mig efter de misslyckanden och felsteg i livet. Personen i fråga kan vara den mest sympatiska och hjälpsamma för övrigt... kanske rent av "Guds ögonsten."
"Om en gör en bra sak får en höra det. Om en gör en dålig sak får tio höra det!"
De kanske borde testa sig med Myers-Briggs testet?

(Lukas 6:38, 42)

Biskop Arseni - en man att lita på.

Vintillverkning i Valamo kloster från egna bärodlingar.