Obs! Har flyttat mina skriverier till
wordpress.com 
ideerotankar.wordpress.com

ÄR JULEVANGELIET ETT FALSARIUM?

Nu under Jul och Advent återkommer kritik mot att Jesus aldrig föddes när Pontius Pilatus var landshövding eftersom tidsangivelserna inte stämmer i Bibeln    

Händelserna då när Jesus föddes till en människa blir ifrågasatta om de är tillförlitliga. Sedan skrider kritiken vidare och nekar till att Jesus överhuvudtaget har funnits. Kritikerna har ingen kunskap om, att samma under sker idag som på hans tid. De vill heller inte inse, att fantastiska koder är medtagna

här och där på relevanta ställen i bibeltexten där kodens bokstäver finns i jämna intervaller. Hur har dessa koder kommit dit om inte genom utommänsklig inspiration? Många människor har sett Jesus under skilda omständigheter i livet. Detta verkar inte på en kritisk forskare som anser sig vara objektiv i sin forskning - när de ändå inte vill tro – inte ens om döda uppstår!

Deras avgörande svaghet är, att kunskapen grundas på förnuft som är olika hos olika individer och skiljer sig i olika kulturer och uppväxtmiljöer. Den mänskliga tankens och förnuftets historia är en historia av dumhet. Intuitivt vet vi, att det finns något utanför vår existens. Men såväl förnuft som intuivitet kan antas eller förkastas med vår erfarenhet. Många stora och mindre uppfinningar har inletts och fortsatt vidare med intuitition. För all kreativitet är intuitition en viktig faktor att räkna med. En intuitition är medvetenhet att befinna sig på rätt spår i utvecklandet av en uppfinning. Mycket av lösningar till ett problem kommer i sömnen eller i halvvaket tillstånd. Vanligt är, att när

en uppfinnare sysslar med eller tänker på helt andra saker kommer man på lösningen. Var Newtons upptäckt av gravitationslagen intuitivt då, när äpplet föll från toppen av trädet ner på

marken framför hans fötter. Newton tänkte senare, att äpplet kan lika väl falla ner ända från månen. Men varför föll inget från just månen? Därför, att också månen hade gravitationskraft.

Andra däremot är lika vetgiriga, jämför med alternativ, forskar och tror på Bibeln som en sann källa för kunskap. De har alla fyra essen i leken då de vanligen har personlig erfarenhet av de många löften, under och händelser beskrivna i Bibeln. Deras forskning blir mer jordnära och bekräftar deras upplevelser av det som Bibeln säger. Mycket av det som ateisten vet är upprepning av andras kunskap där givetvis också felen upprepas. De saknar personlig erfarenhet. Vi måste inse, att den personliga erfarenheten är en tilförlitlig grund för vår kunskap. Den erfarenheten är ett hinder att upprepa andras misstag och vanföreställningar. Erfarenheten behöver inget stöd av andra. Slutsatsen är, att den som läser Bibeln vars utsagor testas i det egna livet har erfarenhetsmässig kunskap som är överlägset gentemot förnuftsfilosofin. Miljoner kristna över hela världen kan värdera och jämföra sina erfarenheter sinsemellan och känna en samhörighet oavsett kulturskillnader. Detta är en enhet utan yttre tvång eller köpt lojalitet med pengar eller ideologi. Därför talar man om den världsvida ”kristna familjen.” Skolan och andra samhällsorganisationer är nätverk vilka inte kan ersätta vänner eller en familj. Kritiker - i synnerhet bibelkritiker, har ibland ansett sig ha monopol på förnuft och kunskap.

Särskild inför stora kristna högtider som påsken och julen publiceras betänkliga forskningsrön om Bibelns tillförlitlighet. Av bara farten fortsätter kritiken med hela Bibeln och finner fel på varje sida.

Man snärjer in sig i sin egen bevisföring så mycket, att slutligen förnekar man existensen av Jesus, huvudpersonen. Som ett tungt vägande bevis anges knappheten om information från samtida eller senare historiker angående Jesus korta liv. Bibelns levnadsbeskrivning om Jesus duger inte som tillförlitlig källmaterial. Hellre går kritikern över ån efter vatten. Hinduism, Islam, Buddism och andra främmande religioner lämnas ostörda av någon anledning. De riktar sina spjut bara mot kristendomen och använder tusentals timmar för att finna skäl för sin kritik. De historiker som bibelkritikerna anför som bevis var bland de största motståndarna till den nya religionen. Den kristna tron var ett obekvämt inslag i det hedonistiska romerska samhället. De kristna anklagades av romarna för ateism, fosterlandsförräderi, rituell kannibalism, incest, svält, farsoter och översvämningar. Den kristna religionen förklarades som olaglig enligt ett senatsbeslut år 35. Tacitus säger, att den var dödlig och avskyvärd. Plinius säger, att den var ond och tygellös. Octavius säger, att den var hemlighetsfull och ljusskygg. Suetonius säger, att den var ny och skadlig. Det är inte märkligt att de dåtida historikerna ljög om det som de hatade så mycket. Att moderna bibelkritiker hämtar stöd från dessa historieskrivare är därför inte befogad. Ofta skriver dåtida historiker föraktfullt om de kristna vilka fick sitt namn efter en som kallades för ”Chrestus.” Celsus förklarar att de kristna var ologiska… de vill inte diskutera eller lyssna till förståndigt tal gällande deras religion. De säger bara: ”Fråga inte, bara tro.” eller ”din tro räddar dig.”

Enligt Celsus och andra historiker eller romarna i allmänhet betraktades de kristna som kvacksalvare, dumbommar och skojare. Jesus och hans apostlar var ingenting annat än landstrykare med dåligt rykte och utan bildning. Jungfru Maria var en flicka som hade ett utomäktenskapligt barn, osv.

Romarna var alltid vaksamma mot judiska tendenser till frihetssträvanden. Jesus förmodades vara judarnas konung och dessutom var dödsdomen mot honom ett justitiemord som senaten senare blev

medveten om och ville dölja för eftervärlden. Detta gav en dubbel anledning att tysta dem, som

nämnde om Jesus i vilket sammanhang som helst. Alla kristna dokument som romarna fann förstör-

des direkt. Många av kyrko- och klosterbiblioteken förstördes när kejsar Diocletianus inledde förföljerserna mot de kristna år 303. Biblioteket i Cesarea förstördes när araberna erövrade Palestina år 637. Trots det lyckades de kristna gömma undan avskrifter av äldre dokument.

Friheten för de kristna kom när den förste kristne kejsaren Konstantin den store såg till att förföljelserna upphörde år 313. Tio år senare blev kristendomen statsreligion i det Romerska riket. Därför har man ännu inte funnit handskrifter daterade från apostlarnas tid, men väl från den tiden när kristendomen upphöjdes till statsreligion..

1897 hittades en mängd papyrus på en soptipp vid Nilen i Oxyrhunchus, Egypten. Fyndet innehöll delar av Nya Testamentet daterade till 200 – 400 talet. Diocletianus hade inte kommit åt dem.

1859 – samma år som Darwins ”Om Arternas ursprung” utgavs, hittades avskrifter på grekiska i Katarina klostret vid foten av Sinai. Dessa har daterats till 300 – talet. Avskrifterna innehöll delar av Gamla testamentet och hela Nya Testamentet.

Dessa fynd av avskrifter härrör alltså från den tiden då förföljelserna upphörde. Men hur gamla var de skrifterna som blev noggrant kopierade? De kunde mycket väl vara från aposteln Paulus tid – kanske hans böcker? Vi vet, att Paulus var skriftlärd och ägde böcker och manuskript. Under slutet av sitt liv skriver han till Timoteus att ta med böckerna och först och främst pergamentsrullarna. ( 2 Tim. 4:13)

Om inte vår tids kritiker vill tro på Bibelns beskrivning om Jesu liv så trodde Markion, som var näs-

tan samtida med de första apostlarna. Skeppsredaren Markion grundade på 100 – talet e.Kr.en församling vars grund var Nya testamentets Jesus. Markion gjorde skarp åtskillnad mellan Gamla testamentets Gud och Nya testamentets Gud, som var Jesus. Markion kanoniserade delar av Lukas evangelium och 10 av Paulus brev. Markionismen växte sig stark men fick motstånd av den redan då diktaturliknande och mäktiga kyrkan som ansåg hans lära som hädisk. Markion bannlystes år 144. Bannlysning på den tiden innebar uteslutning ur kyrkans gemenskap, förstörande av dokument, förföljelse och till och med döden.

Jesus var ingen högt uppsatt person i dåtida världen. Han var ingen överstepräst, inte heller någon romersk legat, ingen stor befälhavare, men en enkel snickarson, vilket inte alla historieskrivare ansåg värt att nämna – eller fick nämna. Deras historieskrivning var ibland beställningsverk och som sådana föremål för deras egen censur. Som en jämförelse i vår tid finns värmlänningen, skrothandlaren och helbrägdagöraren F.A. Boltzius (1836 - 1910) som på sin tid var känd i många länder. Hans verksamhet är väl dokumenterad. Det finns 33 000 brev bevarade och register över dem vilka blev botade. Svenska kungahuset anlitade Boltzius. De, vilka blev helade genom bön har också lämnat kvar 100 – tals kryckor och bråckband bl.a. Trots det moderna samhällets intensiva informationsflöde är det få som vet något om denne lille men store man.

En annan jämförelse: Det är få svenskar som vet vem Fader Kolbe var – men alla vet, vem Karl Marx var. Den förra räddade människor. Den senares åsikter förstörde människor. Historia skrivs lika idag. Man tar med de stora politiska händelserna, men inga stora skeenden i den enskildes eller den kristna världen. De nyheterna är inte av intresse eller ger säljframgång.

Vanliga tvärsäkra påståenden från bibelkritiken publiceras särskild, som sagt, då julevangeliet läses som oftast under Advent och julhelgen:

• Augustus påbjöd aldrig någon census för hela imperiet samtidigt.
• Quirinius var inte landshövding vid denna tid.
• Ingen har varit landshövding i romarriket två gånger.
• Någon skattskrivning förekom inte under tiden som Jesus föddes.
• Ängeln visade sig för Josef men inte för Maria i Mt. 1:20, men i Lk. 1:26 visade ängeln sig bara för Maria.

För dessa nej-sägare kom den den tyske filosofen David Strauss till hjälp som utgav den omfattande boken ”Jesu Liv” år 1835. I boken försöker han bevisa punktvis att evangeliernas redogörelses var falska. Men han visste inte bättre – trots, sin mångåriga forskning. Strauss hamnade under Bibelkritikerna Baurs och Hegels inflytande för att senare ansluta sig till Darwinismen. Men några år senare, 1847, gav den berömde forskaren av romerska inskriptioner August Zumpt ut kejsar Augustus självbiografi. Varför kejsaren självbiografi hade varit okänd så länge (1800 år) var den, att den inte fanns i något arkiv. Den var inte skriven på vare sig pergament eller papyrus. För att vara säker på, att eftervärlden inte skulle glömma lät Augustus rista in texten i två bronspelare. Pelarna var placerade inne i det mausoleum som han byggde åt sig själv. Men vad Augustus inte kunde tänka sig var romarrikets undergång orsakad av bland annat politisk turbulens och slutligen när goterna erövrade riket på 400 talet efter upprepade krig och kaotiska år.

Augustus hade skrivit om sitt liv, det visste historikerna, men de trodde, att hans biografi var borta för alltid. Men, in på historiens arena kommer en man, Ogier Ghiselin de Busbecq (1520 – 1592) som på 1500 talet var Österrikes ambassadör i Konstantinopel. Ghiselin var en lärd och språkkunnig man. Ghiselin reste omkring i det ottomanska riket och tog tillvara det som han ansåg var värt att rapportera vidare till Ferdinand den förste. Den nyfikne Ghiselin hade stor nytta av sina språkkunskaper under forskningsresorna. En dag år 1555 var Ghiselin i Ancyra (nuvarande Ankara) där han gick bland ruinerna av romartidens tempel. I förhallen urskiljde han latinska inskriptioner vilka han kopierade. Men han upptäckte också en inhuggen grekisk översättning på ytterväggen. Det var en biografi om Augustus som Ghiselin kände igen från Suetonius historieskrivning. Ghiselins fynd låg sedan i glömska tills August Zumpt (1815 – 1877) kompletterade dem med fynd från Antiokia och Apollonia. (Albanien) Historikern Theodor Mommsen (1817 – 1903) gav ut dessa Augustus texter i uttolkad form. Mommsen fick Nobelpriset år 1902. David Strauss hade ingen aning om dessa skrifter vilka säkerligen kom som ett mörkt moln över hans bibelkritik.

I denna självbiografi (Åttonde stycket) redogör Augustus för tre olika Census (Skattskrivningar). Den sista samma år som han dog år 14 e.kr. I åttonde stycket i biografin kan man läsa: ”Därefter ännu en gång genomförde jag ensam ett Lustrum när Gajus Censorinus och Gajus Asinius var konsuler. I denna folkräkning inräknades 4 233 000 romerska medborgare.”

Lustrum är offer till gudarna innan en folkräkning. ”Ännu en gång” syftar till, att detta var den andra. Den tredje inleddes samma år som han dog år 14.

Skattskrivning gällde för alla romerska medborgare fyllda 14 år och skedde som regel vart 14:e år. Proceduren kunde dra långt i tiden, tio – tals år ibland.

Men den som rörde till det hela med 7 år mer eller mindre var munken Dionysius Exeguus som på 500 – talet utarbetade tideräkningen med början från Kristi födelse. Han tappade bort 7 år, vilket innebär att Jesus föddes år 7 f.v.t. vilket också stämmer med tidpunkten för Betlehems stjärna. (f.v.t. = före vår tid) Den Koptiska kyrkan som använder alexandrianska tideräkningen som börjar år 7 f.v.t. är mera rättvisande. I det koptiska Etiopien är vårt år 2010 lika med år 2003. En anan tidsskillnad är, att det koptiska nyåret börjar i septenber och inte januari som i vår tidsräkning.

När Maria födde sitt barn var folkräkningen i fullgång och år 6 e.Kr. var det Betlehems tur dit Josef, Maria och Jesus begav sig. När Herodes dog år 4 f.v.t. var Jesus två år gammal och den heliga familjen kunde återvända från Egypten dit de hade flytt undan Herodes barnamord då alla gossebarn under två år skulle dödas som varande presumptiva hot mot Herodes makt.

Varje provins hade sina egna bestämda intervaller för census. År 8 f.kr. var unikt år såtillvida, att

kejsarens census och provinsens egen råkade sammanfalla. Därför användes uttrycket ”hela världen” i Lukas.

Kyrkofadern Tertullianus (160 – 220) skriver:” Dock är det konstaterat att en folkräkning just genomförts under Augustus i Judéen genom Sentius Saturninus. Och att arkiven fortfarande fanns kvar då: Slutligen är även, att Augustus folkräkning som fortfarande finns bevarad i Roms arkiv ett pålitligt vittne om vår Herres födelse.”

Quirinius var aldrig landshövding. I Bibelns grekiska text står, att han var den som styrde över Syrien. Hieronymus översättning Praeside är korrekt. Luther översatte det med ”Landpfleger” landshövding. William Tyndale översatte Quirinius ämbete som Leftenaut – sändebud. Wycliffe översatte till Justice - domare och i Geneve bibeln finns Quirinius angiven som guvernör. Man kan fråga sig, varför bibelkritikerna trasslar in sig i en given eller osäker titel som förekom för 2000 år sedan.

Eftersom Syrien var under krigstillstånd var Quirinius högste befälhavare och beslutsfattare även i civilärenden. Under sig hade han ett kejserligt sändebud (Legat) som hette Sentius Saturninus. Han

var den närmast ansvarige för folkräkningen. Det står inte i Bibeln, att det var Quirinius personligen som höll i folkräkningen, men det står, att detta skedde när han styrde över Syrien.

Men varför var inte självaste kung Herodes (död år 4 f.v.t.) ansvarig för folkräkningen?

Under de senare åren av sitt liv visade Herodes tecken på vansinne och fick ett nervsammanbrott slutligen. Detta bekräftas också i Bibelns berättelse om hans sjukliga agerande vid barnamorden och halshuggningen av Johannes Döparen. Av den orsaken blev Herodes ignorerad av Augustus. Kejsaren ville inte ens ge audiens åt Herodes sändebud. Därför fick Quirinius det högsta ansvaret för såväl rikscensus som provinsialcensus. Denna folkräkning hölls för första gången under Quirinius tid som högste befallningshavare i Judéen. (Palestina)

Herodes vansinne ger också en förklaring till hans våldsamma reaktion över att de vise männen inte återvände till honom som avtalat var. Han lät döda alla gossebarn som var under två år i Betlehem med omnejd. ”Ett rop hördes i Rama, gråt och mycket jämmer!” Viktigt är att veta om Rama: Den

ligger än idag nära Betlehems omnejd.

Andra gången som Quirinius var i Syrien var i egenskap av Legat (sändebud). Syrien var en orolig provins. Därför hade Quirinius 4 legioner (20 000 man) under sitt kommando.

I staden Tivoli hittades år 1794 en inskription där det stod: ”För andra gången Legat för kejsar Augustus i Syrien.” Inskriptionen finns nu på Lateranmuseet i Rom. I Antiokia fann arkeologer från Princetonuniversitetet resterna av ett monument som rests som hyllning till Quirinius. Så det där med ängeln: Ängeln visade sig först för Sakarias, sedan för Maria och sist för Josef på olika sätt. Det var ängeln Gabriel som talade med Sakarias och Maria. Josef fick sitt tilltal i en dröm. Evangelierna kompletterar varandra och att ange detta som fel i Bibeln är oförståeligt. Men så fungerar bibelkritiken.

Den som av någon anledning vill kritisera Bibeln måste vara noggrann i sin faktasökning, annars

blir det helt fel - som vanligt. Den bibliska historien är annorlunda jämfört med den profana. Det var en tid av turbulens, krig, förföljelser och folkvandringar. Sökningen tar av in på villospår som leder till nya villospår. Bibeln har i alla tider varit den mest tillförlitliga källan för objektiv kunskap – men, det är märkvärdigt på vad allt människor tror på, bara det inte står i Bibeln, sade Napoleon Bonaparte för 200 år sedan.

Publius Lentulus beskriver Jesus i ett brev på följande sätt:

”Publius Lentulus, Jerusalemiterna Guvernör till senaten och folket:

Där, i vår tid och fortfarande lever en man med stor kraft kallad Jesus Christus. Folket kallar honom Sanningens profet och hans lärjungar kallar honom som Guds Son. Hans kroppsstorlek är ganska högväxt. Hans hårfärg liknar en fullt mogen kastanjenöt. Håret är rakt, men nedanför öronen är den ganska glänsande, krusar sig och faller i vågor runt hans skuldror. Håret är delat av en bena i mitten. Pannan är slät och mycket vacker. Hans ansikte är utan fläck eller rynka, älskligt rödlätt. Hans näsa och mun går inte att beskriva. Hans skägg är tjockt och har samma färg som håret, men det är inte särskild långt. Hans ögon är grå, snabba och klara.” Denna beskrivning om Jesu utseende stämmer överens med den felfria ”Den röda kon”. (4Ms 19:2) Han avbildas ofta på liknande sätt i olika konstverk. Om Publius Lentulus har funnits är historikerna

oense om. Han kallar sig Jerusalemiternas Guvernör, vilket tyder på, att han kunde varit styresman över judarna i Jerusalem under Jesu tid. På Malta, där Paulus med följe tvingades att övervintra hette öns främste man Publius. Publius far låg sjuk, troligen i feber och dysenteri, men Paulus botade honom. Publius visade dem stor gästvänlighet.

   

Denna sten med inskription funnen i Cecarea bekräftar att Pontius Polatus var landshövding i Judeen.

 

Utförsäljning av kvarvarande restparti om 50 ex. för endast 100 kr. inkl. frakt. Boken beskriver Bibelns utsagor om människan och vetenskapen. Bra för den vetgirige och Bibelintresserade. 267 sidor och 8 illustrationer.

Sänd namn och address och 100 kr i ett kuvert till:   Kauko Antbacke, Åkarv. 40, 342 33 Alvesta - så kommer boken om några dagar.

Man vinner på att vara hövlig!

                                   Lemeks segersång.                                                 Och Lemek sade till sina hustrur: "Ada och Silla, hör mina ord; ni Lemeks hustrur, lyssna till mitt tal: Se, en man dräper jag för varje sår jag får, och en yngling för varje blånad jag får. Ja, sjufalt hämnad blir Kain, men Lemek sju och sjuttiofalt!" (1Mosebok 4)                                                                            Det finns ett judiskt ordstäv som uppmanar: "Hälsa alltid först!" Det ligger mycket visdom i detta. Att ta första steget är en bekräftelse på att den andra är viktig och har ett värde för mig.
Hövlighet får inte missuppfattas som kryperi eller fjäsk. Nej, här är det fråga om världens billigaste metod att göra livet gladare för en medmänniska.
Man kan påstå, att det är välgörenhet, diakoni, att dela med sig av hänsyn!
Jag hann gå två år i en byskola i Finland innan flytten till Sverige. Där var det väldigt noga att resa sig om någon kom in i klassen samt hälsa tillbaka. Samma. om vi ungar mötte en äldre person då skulle mössan - kepsen av utan att vänta på att den mötande skulle hälsa först. Hövlighet och hänsyn var en bra grund för för arbetsro och god pedagogik! Sedan, när jag började skolan i Sverige blev jag utsedd till den hövligaste eleven. Alla förundrades, lärare som elever över den hövliga pojken från Finland.
Be för dina fiender, står det i Bibeln. Detta är det mest radikala och svåraste att följa för en fallen människa. Människan vill helst, som Lemek, hämnas. Men de, vilka verkligen har provat detta vet, att det sker underverk. Fienden blir vän och båda blir lyckligare!
Hämndens eviga spiral har aldrig löst något i denna värld. Denna primitiva inställning har människan blivit smittat med efter det vi kallar för syndafallet.

"Saligare att ge än att ta!" Inte tvärtom! Att dela med sig av hänsyn och hövlighet gör givaren dubbelt så glad än mottagaren.

Älskade Skolverket! Ber om förlåtelse!

-->

En syndabekännelse och bön om förlåtelse.

Älskade Skolverket! Jag har syndat på många sätt mot era heliga bud. Jag är en rektor på mindre skola där den ligger alldeles nära kyrkan. Min företrädare var noga med, att barnen var där under Advent och blev välsignade. Han påstod, att detta var en 100-årig tradition och hörde till allsidig undervisning.

Jag lyckades inte bryta detta ovana nu senast. Har låtit barnen bli kränkta av sånger som ”Hosianna Davids Son”, ”Bereden väg för Herren”, ”Gå, Sion din Konung att möta”. Dessa sånger sjöngs med så stor inlevelse så jag lyckades inte stoppa detta sjungande som vilseledde barnen och indoktrinerade dem att tro på det de sjöng. Själv satt jag där längst bak helt förstummad! Sedan, värst av allt, och till min bestörtning hann prästen uttala välsignelsen över dem som var samlade där.

Ber, o helga Skolverket om förlåtelse och syndabefrielse för min missgärning i Lenins, Stalins och den heliga Darwins namn. Amen.
PS. Kan Ni skicka mig en lista på godkända sånger vilka vi kan sjunga i gymnastiksalen?

PK - om Politisk Korrekthet

         När tystnaden blir ett maktmedel.

Klipp ur Smålandsposten."Det är staten främst genom Arbetsförmedlingen som skall försöka få ut de nyanlända..." De jobben är lätträknade...

Denna motion avgjordes med sedvanlig tystnad i senaste Kommunstyrelsemöte den 30:e okt. Annars är det vanligt bland de 13 ledamöterna att det diskuteras länge och väl om skolmatens näringsriktighet eller om ungarna skall ha lättmjölk eller mellanmjölk. Om annat som belysningen, om snöröjningen, om lärartätheten, om integration,mm.Tyvärr är läget liknande i det beslutande samlingen av medborgare, dvs, Kommunfullmäktige.
Tjänstemannen hänvisar till statens ansvar trots att invandrarna finns i vår kommun. Statens ekonomiska bidrag slutar efter 2 år och försörjningen av invandraren övergår då helt till kommunens ansvar. Under tiden i väntan på uppehållstillstånd går de sysslolösa och får hyran betalt av M- verket samt en dagpenning på 75 kr. per person. I min bekantskapskrets finns - som ett exempel av många - ett iranskt par som väntade i 7 år innan de fick besked att få stanna. Under den tiden var de förbjudna att arbeta trots att de så gärna ville! I kommunen finns det oerhört många arbeten som aldrig blir gjorda. För dessa arbeten skulle kommunen behöva anställa ca 100 årsarbetare till en kostnad av 40 miljoner vilket ter sig som en omöjlighet i en liten kommun som redan brottats med stora underskott i budget. Arbetskraft finns i denna invandrartäta kommun. Men, i motsats till dem som kom under 50 - 70 - talen är dessa lågutbildade.
Tystnaden kan bero på det som allmänt kallas PK. Man vill inte stöta sig med någon eller verka intolerant mot invandrare av vilka många vill ha något att göra - att få svenska vänner att arbeta tillsammans med - den bästa formen av integration och språkinlärning och mot segregation. Det är också en enorm kapitalförstöring.
 Man hänvisar till staten och sedan efter två år hänvisar staten till kommunen! Det finns ett allvarligt systemfel i den svenska integrations- och invandringspolitiken!
Det iranska högutbildade paret som nämndes konverterade till kristendomen i sitt hemland och blev svårt trakasserade (deras föräldrar också). Mannen sparkades från sitt jobb och grannarna spottade på dem. Nu har de båda ett arbete och arbetsgivaren och kamraterna tycker mycket om dem. Arbetet har inte Arbetsförmedlingen skaffat åt dem! "Dumsnälla" politiker vilka gömmer sig bakom den Politiska Korrektheten som kommer att visa sig katastrofal för vårt samhälle.Som en viktig parentes - hör egentligen inte till ämnet - så har det gjorts svårare att enskilda medborgare ordnar kommunala folkomröstningar. Hur? Helt enkelt genom att antalet namnunderskrifter på uppropet har höjts från 5% till 10% av invånarantalet i kommunen!
Folket vill - men inte politikerna!



        

Många barn drömmer om ett hem med kärlek och trygghet.

Vårt liv börjar i ett hem någonstans där vi som barn får våra första intryck av omtanke och kravlös kärlek. Idag som nu är har alla barn inte ett helt hem - kanske bara ett ställe att övernatta. Hela vårt samhälle borde vara som ett hem enligt visionerna om "Folkhemmet"... men så blev det inte!

Detta är huvudorsaken till att KD vill ge småbarnsföräldrar möjlighet att vara hemma med sina små - men de fick inte genom allt de önskade. I Finland har det funnits vårdlön sedan 1984. Här godkänns inte denna benämning på arbete som är helt lik den som dagispersonalen gör...

Barn har en härlig fantasi! De har en naturlig tro som senare manipuleras på olika sätt. Ett av de vanligaste är att undanhålla information.

Barnhemsbarn från Rumänien på besök. De var alla övergivna i kommunismens Rumänien.

Ibland gråter de och måste ha närhet och tröst.

Barn tycker om att spela och sjunga, dansa.

Hoppas det går bra för dem i livet och att de får leva lyckliga.

Barn älskar djur.

Barn tycker om vacker musik och vill testa allt - men liksom djuren blir de nervösa när de hör hårdrock.

Barn är stolta när de får fina kläder som här klädd i Smålandsdräkt.

Barn älskar att bygga kojor, klättra i träd och upptäcka.

Förr hade barnen få leksaker som i denna miniatyrmålning av den heliga familjen. (1500 - talet)

Barn gillar böcker och sagor som ger näring till fantasin

Julen är barnens högtid - en mineralsamling fanns i ett av paketen.

De är omtänksamma mot de mindre syskonen

Mjuka leksaker är alltid populära och blir som kompisar för en del barn.

Mamma har sytt en födelsedagsklänning till sin flicka.

Svårt att blåsa ut det första ljuset - men nästa gång blir det två och då är lungorna starkare.

Barn har inga fördomar - de utvecklas senare i livet.

Bilden är ett av de många bevisen på människans ondska. Att barn lider är till 90 % människans eget fel.

De har inga leksaker men de har sina föräldrar alltid i närheten

Glada barn är lyckliga barn - handen bakom är suddad.

Omänskliga politiska ideologier och religiös fanatism - den ena dödar den andra hämmar.

Att undanhålla barnen från allsidig information som i detta fall där Skolverket försöker förbjuda "skadliga" religiösa aktiviteter. "Låten barnen komma till Mig!"

Liksom barn har också djur behov av närhet.

Barn skulle aldrig överleva utan föräldrarnas omtanke och kärlek vilket de behöver under många år. Utan denna kärlek skulle människosläktet dö ut...

Barn är vetgiriga och ivriga att lära nya saker.

Alexander, 11 år, har cancer. V. ben är redan amputerat. När jag frågade honom hur han hade det svarade han:"Sisådär!" Jag gick hem efteråt och grät...

Hon lämnar hemmet - nu vill hon klara sig själv - och gör det också...

Första gången i ladugården.

Barn behöver mycket sömn och de sover djupt.

Jag tillsammans med en liten iransk flyktingbarn. Miljoner barn på flykt vilket är mera än någonsin i världshistorien. De flyr undan fanatism och krig med sina föräldrar.

Hur gick det sedan?
Hon hade ett så svårt namn så jag kallade henne bara som Sisi – Little Sisi. Hennes äldre syster lärde jag aldrig namnet på. De bodde alldeles i närheten där jag hade rum i ett hotell med stampat jordgolv och plåttak. Det var min fasta punkt under tiden som en klinik byggdes i utkanten av ruckelstaden Begi.
Sisi ägde ingenting utom den smutsiga urlakade klänningen med en trasig ficka. Förnöjsamhet, glädje, nyfikenhet var de eviga bestående värden hon hade som alla andra barn. Dagen efter jag flyttat in på mitt hotellrum stod Sisi i dörröppningen.
”Ferengi”, som betyder främling, kommenterade hon nyfiket, glatt, där hon stod tillsammans med sin storasyster. Vi blev snart vänner vilket är som bekant lätt att bli med barn utan fördomar och revir. God dag, svarade jag tillbaka på hennes eget språk vilket gjorde Sisi ännu gladare. Sisi hade aldrig förr sett en vit man och var nyfiken givetvis.
Jag blev stormförtjust i dessa barn. En dag skramlade några slantar i fickan så Sisi stoppade sin lilla hand spontant i fickan och plockade upp slantarna och såg på mig. Det var några cent som hon fick behålla. Vet inte vad hon gjorde med dem. Kanske gav sin mamma som köpte Teff för att baka bröd till barnen. Småningom blev detta med fickan en vana mellan oss. Jag såg till att alltid – nästan i alla fall – att ha någon slant i fickan och Sisi tog hand om dem. De hade en hundvalp, väldigt full av skabb i öronen vilka jag rensade. Den valpen blev en trogen vän liksom lilla Sisi. Valpen väntade alltid utanför min dörr på kvällarna när jag kom tillbaka från bygget och på morgnarna följde den en bit av vägen när jag gav mig till jobbet.
Tiden gick och bygget började bli färdigt. Jag hade nu inte sett till Sisi på ett bra tag men tänkte inte på det närmare eller orsaken till frånvaron. Men en dag fick jag det tunga budet att lilla Sisi hade dött.
Trots att det är många år sedan tänker jag ofta på Sisi… Tänker på, hur hon har det nu och hoppas, att hon inte har glömt ”ferengi.”

Lilla Sisi med storasyster. Sisi var nöjd och glad. Glömmer henne aldrig!

En mor överger aldrig sin son! Hon hoppas och ber. I Jelgava, Litauen finns ett fängelse för livstidsdömda. Många av de närmaste hälsar på men de tröttnar en efter en. De enda som blir kvar är föräldrarna vilka kommer med matpaket så länge de orkar eller är i livet.