Hade
pingisbord i gillestugan då
jag bodde i Kvarnsveden, Dalarna. Mina främsta välmeriterade
motståndare var Pentti, Kurt och Vesa. Kurt brukade vinna flest
gången men Pentti råkade vinna över Kurt någon gång. Han blev så
glad att han kastade sig på golvet och skrattade. Vi hade verkligen
roligt. Själv var jag nog trea i gänget.
Vi
flyttade till Småland och jag saknade mina vänner och pingisbordet
– båda lika mycket.
Önskade
ett pingisbord – men ekonomin då var i botten så köp var inte
att tänka på.
Men,
allt brukar lösa sig för den som hoppas.
En
dag var jag iväg till soptippen och hade en släpkärra efter som
var lånad. Sällan, att jag behövde släp men just då var den bra
att ha. Körde upp på rampen och lastade av. När allt var klart kom
en annan också med släp. På släpet fanns en nästan ny pingisbord
som han tänkte slänga i soporna.
”Varför
slänger du den?
”Det
är ingen som använder den!” Svarade han.
”Men,
lasta över den på mitt släp så får du en hundring för
besväret!”
Vi
flyttade över det fina bordet med hjul och allt på mitt släp. Han
fick sin hundralapp och var nöjd. Jag var mest nöjd!
Spelar
numera ofta mot en överlägsen motståndare – postens mästare som
han är. Han brukar retas med mig och säga att ”nu skall Kauko
dansa!”
Någon
sällsynt gång när jag har vunnit har jag skrattat gott – mycket
gott. Brukar då fråga honom om han inte ser bollen eller är det
fel på racketen?
Kauko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar