DUGER JAG?
Alla människor duger till något. Redan när du ställt den frågan till dig själv så är det ett tecken på att du duger. Våra yttre fel och brister verkar oftast som ett onödigt och uppförstorat hinder som trycker ner självförtroendet. Världen är full av karriärister vilka aldrig ställer sig den frågan. De använder alla medel för att klättra uppåt på samhällstegen – trots att de ofta är helt inkompetenta till den befattningen de blir utnämnda till. En kompetent släpper fram andra, fördelar arbetet, ger beröm, informerar. Hon är vis – kanske inte alltid mättat med kunskap – men väl medveten om vilka konsekvenser ord eller beslut kan få i framtiden.
Låt inte det förflutna diktera din självkänsla.
”Om satan påminner oss om det förflutna – så påminn honom om hans framtid!”
När timglaset har runnit ut – vänd på den!
Människan har fyra grundbehov:
Kärlek, trygghet, bekräftelse, spänning. De två första behoven är starka redan när vi är små.
Vi lämnar avtryck och minnen till andra under vårt liv. Det lilla eller stora goda du gör mot någon faller aldrig i glömska i motsats till så mycket annat. Jag tror, att du betyder mera för någon än vad du anar som i berättelsen om de kinesiska krukorna.
En äldre kinesisk dam hade två stora krukor. Bägge hängde på var sin sida om en stång som hon bar över nacken. En av krukorna hade en spricka medan den andra var perfekt och alltid levererade en full mängd vatten.
Efter en lång tur från bäcken till huset var den läckande krukan bara halvfull. I två år skedde detta dagligen att kvinnan kom hem med bara en och en halv kruka med vatten. Naturligtvis var den perfekta krukan stolt över sitt resultat. Men den stackars läckande krukan skämdes över sin prestation och var olycklig över att den bara kunde göra hälften av vad den andra var gjort för att göra.
Efter två år av vad den kände som en bitter tid, talade den en dag med kvinnan nere vid bäcken. ”Jag skäms över mig själv, för att sprickan på min sida gör, att vatten läcker ut hela vägen tillbaka till ditt hus.”
Den gamla kvinnan log.
”Lade du märke till, att det är blommor på din sida av stången, men inga på den andra sidan?
Det är för att jag alltid har vetat om din läcka, så jag har planterat frön på din sida av stigen. Varje dag när vi går tillbaka så har du vattnat dem!”
”Om du inte är precis som du är skulle inte dessa skönheter funnits här och smyckat huset.”
Vi har alla våra unika fel, men det är sprickorna och felen som vi har som gör våra liv tillsammans intressanta och givande. Du skall ta varje person för vad den är och söka det goda i dem.
Och Gud vet hur många vi är!
Kauko Antbacke