PK - om Politisk Korrekthet

         När tystnaden blir ett maktmedel.

Klipp ur Smålandsposten."Det är staten främst genom Arbetsförmedlingen som skall försöka få ut de nyanlända..." De jobben är lätträknade...

Denna motion avgjordes med sedvanlig tystnad i senaste Kommunstyrelsemöte den 30:e okt. Annars är det vanligt bland de 13 ledamöterna att det diskuteras länge och väl om skolmatens näringsriktighet eller om ungarna skall ha lättmjölk eller mellanmjölk. Om annat som belysningen, om snöröjningen, om lärartätheten, om integration,mm.Tyvärr är läget liknande i det beslutande samlingen av medborgare, dvs, Kommunfullmäktige.
Tjänstemannen hänvisar till statens ansvar trots att invandrarna finns i vår kommun. Statens ekonomiska bidrag slutar efter 2 år och försörjningen av invandraren övergår då helt till kommunens ansvar. Under tiden i väntan på uppehållstillstånd går de sysslolösa och får hyran betalt av M- verket samt en dagpenning på 75 kr. per person. I min bekantskapskrets finns - som ett exempel av många - ett iranskt par som väntade i 7 år innan de fick besked att få stanna. Under den tiden var de förbjudna att arbeta trots att de så gärna ville! I kommunen finns det oerhört många arbeten som aldrig blir gjorda. För dessa arbeten skulle kommunen behöva anställa ca 100 årsarbetare till en kostnad av 40 miljoner vilket ter sig som en omöjlighet i en liten kommun som redan brottats med stora underskott i budget. Arbetskraft finns i denna invandrartäta kommun. Men, i motsats till dem som kom under 50 - 70 - talen är dessa lågutbildade.
Tystnaden kan bero på det som allmänt kallas PK. Man vill inte stöta sig med någon eller verka intolerant mot invandrare av vilka många vill ha något att göra - att få svenska vänner att arbeta tillsammans med - den bästa formen av integration och språkinlärning och mot segregation. Det är också en enorm kapitalförstöring.
 Man hänvisar till staten och sedan efter två år hänvisar staten till kommunen! Det finns ett allvarligt systemfel i den svenska integrations- och invandringspolitiken!
Det iranska högutbildade paret som nämndes konverterade till kristendomen i sitt hemland och blev svårt trakasserade (deras föräldrar också). Mannen sparkades från sitt jobb och grannarna spottade på dem. Nu har de båda ett arbete och arbetsgivaren och kamraterna tycker mycket om dem. Arbetet har inte Arbetsförmedlingen skaffat åt dem! "Dumsnälla" politiker vilka gömmer sig bakom den Politiska Korrektheten som kommer att visa sig katastrofal för vårt samhälle.Som en viktig parentes - hör egentligen inte till ämnet - så har det gjorts svårare att enskilda medborgare ordnar kommunala folkomröstningar. Hur? Helt enkelt genom att antalet namnunderskrifter på uppropet har höjts från 5% till 10% av invånarantalet i kommunen!
Folket vill - men inte politikerna!



        

Många barn drömmer om ett hem med kärlek och trygghet.

Vårt liv börjar i ett hem någonstans där vi som barn får våra första intryck av omtanke och kravlös kärlek. Idag som nu är har alla barn inte ett helt hem - kanske bara ett ställe att övernatta. Hela vårt samhälle borde vara som ett hem enligt visionerna om "Folkhemmet"... men så blev det inte!

Detta är huvudorsaken till att KD vill ge småbarnsföräldrar möjlighet att vara hemma med sina små - men de fick inte genom allt de önskade. I Finland har det funnits vårdlön sedan 1984. Här godkänns inte denna benämning på arbete som är helt lik den som dagispersonalen gör...

Barn har en härlig fantasi! De har en naturlig tro som senare manipuleras på olika sätt. Ett av de vanligaste är att undanhålla information.

Barnhemsbarn från Rumänien på besök. De var alla övergivna i kommunismens Rumänien.

Ibland gråter de och måste ha närhet och tröst.

Barn tycker om att spela och sjunga, dansa.

Hoppas det går bra för dem i livet och att de får leva lyckliga.

Barn älskar djur.

Barn tycker om vacker musik och vill testa allt - men liksom djuren blir de nervösa när de hör hårdrock.

Barn är stolta när de får fina kläder som här klädd i Smålandsdräkt.

Barn älskar att bygga kojor, klättra i träd och upptäcka.

Förr hade barnen få leksaker som i denna miniatyrmålning av den heliga familjen. (1500 - talet)

Barn gillar böcker och sagor som ger näring till fantasin

Julen är barnens högtid - en mineralsamling fanns i ett av paketen.

De är omtänksamma mot de mindre syskonen

Mjuka leksaker är alltid populära och blir som kompisar för en del barn.

Mamma har sytt en födelsedagsklänning till sin flicka.

Svårt att blåsa ut det första ljuset - men nästa gång blir det två och då är lungorna starkare.

Barn har inga fördomar - de utvecklas senare i livet.

Bilden är ett av de många bevisen på människans ondska. Att barn lider är till 90 % människans eget fel.

De har inga leksaker men de har sina föräldrar alltid i närheten

Glada barn är lyckliga barn - handen bakom är suddad.

Omänskliga politiska ideologier och religiös fanatism - den ena dödar den andra hämmar.

Att undanhålla barnen från allsidig information som i detta fall där Skolverket försöker förbjuda "skadliga" religiösa aktiviteter. "Låten barnen komma till Mig!"

Liksom barn har också djur behov av närhet.

Barn skulle aldrig överleva utan föräldrarnas omtanke och kärlek vilket de behöver under många år. Utan denna kärlek skulle människosläktet dö ut...

Barn är vetgiriga och ivriga att lära nya saker.

Alexander, 11 år, har cancer. V. ben är redan amputerat. När jag frågade honom hur han hade det svarade han:"Sisådär!" Jag gick hem efteråt och grät...

Hon lämnar hemmet - nu vill hon klara sig själv - och gör det också...

Första gången i ladugården.

Barn behöver mycket sömn och de sover djupt.

Jag tillsammans med en liten iransk flyktingbarn. Miljoner barn på flykt vilket är mera än någonsin i världshistorien. De flyr undan fanatism och krig med sina föräldrar.

Hur gick det sedan?
Hon hade ett så svårt namn så jag kallade henne bara som Sisi – Little Sisi. Hennes äldre syster lärde jag aldrig namnet på. De bodde alldeles i närheten där jag hade rum i ett hotell med stampat jordgolv och plåttak. Det var min fasta punkt under tiden som en klinik byggdes i utkanten av ruckelstaden Begi.
Sisi ägde ingenting utom den smutsiga urlakade klänningen med en trasig ficka. Förnöjsamhet, glädje, nyfikenhet var de eviga bestående värden hon hade som alla andra barn. Dagen efter jag flyttat in på mitt hotellrum stod Sisi i dörröppningen.
”Ferengi”, som betyder främling, kommenterade hon nyfiket, glatt, där hon stod tillsammans med sin storasyster. Vi blev snart vänner vilket är som bekant lätt att bli med barn utan fördomar och revir. God dag, svarade jag tillbaka på hennes eget språk vilket gjorde Sisi ännu gladare. Sisi hade aldrig förr sett en vit man och var nyfiken givetvis.
Jag blev stormförtjust i dessa barn. En dag skramlade några slantar i fickan så Sisi stoppade sin lilla hand spontant i fickan och plockade upp slantarna och såg på mig. Det var några cent som hon fick behålla. Vet inte vad hon gjorde med dem. Kanske gav sin mamma som köpte Teff för att baka bröd till barnen. Småningom blev detta med fickan en vana mellan oss. Jag såg till att alltid – nästan i alla fall – att ha någon slant i fickan och Sisi tog hand om dem. De hade en hundvalp, väldigt full av skabb i öronen vilka jag rensade. Den valpen blev en trogen vän liksom lilla Sisi. Valpen väntade alltid utanför min dörr på kvällarna när jag kom tillbaka från bygget och på morgnarna följde den en bit av vägen när jag gav mig till jobbet.
Tiden gick och bygget började bli färdigt. Jag hade nu inte sett till Sisi på ett bra tag men tänkte inte på det närmare eller orsaken till frånvaron. Men en dag fick jag det tunga budet att lilla Sisi hade dött.
Trots att det är många år sedan tänker jag ofta på Sisi… Tänker på, hur hon har det nu och hoppas, att hon inte har glömt ”ferengi.”

Lilla Sisi med storasyster. Sisi var nöjd och glad. Glömmer henne aldrig!

En mor överger aldrig sin son! Hon hoppas och ber. I Jelgava, Litauen finns ett fängelse för livstidsdömda. Många av de närmaste hälsar på men de tröttnar en efter en. De enda som blir kvar är föräldrarna vilka kommer med matpaket så länge de orkar eller är i livet.

Pappa, är det en apa eller en människa som gjort detta?

-->

Konsten demaskerar konstnären.

En dag mötte jag en gammal skolkamrat efter många år. Han hade stadgat sig som familjefar och villaägare. Han ville bjuda på lunch. Vi satte oss i köket. Av någon obegriplig orsak kände jag mig eländig till sinnes trots mötet med en gammal kompis.

Olusten berodde inte på honom. Det var något annat som jag inte kunde komma på just då. Men efter ett tag när jag såg mig kring i köket kom jag på orsaken – tavlan på väggen var kanske orsaken till irritationen. Det var en pannå nersnetat med tjocka färglager och färgklickar där konstnären hade trasslat in metervis med järntråd. Föreföll, som om verket hade kommit till under ett raseriutbrott! Verket förmedlade kaos och meningslöshet.

Att han hängde upp sådant på köksväggen förvånade med tanke på att jag mindes hans värderingar likt mina då för många år sedan.

Tavlan i köket undvek jag titta på men trots det påverkade den min egen sinnestämning till något som liknade nedstämdhet. Väl utanför kompisens hem var tungsinnet eller oroskänslan borta.

Min förklaring är, att konstnärens deprimerande ande fanns i köket förmedlad av tavlan som förstörde atmosfären. Den förklaringen har jag fortfarande. Slutsatsen är, att det har betydelse för barn och vuxna vad som hänger på väggarna där familjen vistas en stor del av sitt liv.

En lördag besökte jag och en arbetskamrat konstutställningen i Oxelösunds Folkets hus. Utställningen var väl annonserad tydligen med stöd av Statens kulturråd. Vi stannade till vid den första konstverket som var polerade träkuber arrangerade som en pyramid. Prislappen var skyhög. En spontan skratt var svår att hålla emot vilket också de två konstnärerna råkade höra. En av dem blev lika röd i ansiktet som kommunistflaggan. Det var kommersiell konst.

Socialdemokratiska rosen formades av spanjoren Javier Mariscal. Röda färgen sägs symbolisera kampen mot fattigdomen och blomman mot den andliga nöden. Den ursprungliga var bättre.

 Ryske kyrkomålaren Adam Russak har analyserat konsten och skapandet. Han bekräftar, att: ”Dagens abstrakta konst eller modernismen återspeglar sina skapares andliga tillstånd. Varje konstverk, måleri, litteratur eller musik återspeglar konstnärens själstillstånd, är hans själs spegel.”

Varje kommun avsätter medel i sin budget för att nå kraven på kultur som utan urskillning anses vara bra för kommunens invånare. Många av de verk som inhandlas förvirrar mer än pryder miljö och lokaler. Vore bättre om de aldrig funnits på de platser där de anses vara trivselskapande inslag i omgivningen. Konsten för konstens skull, är devisen i det nutida kulturella skapandet. Den skall tolkas och är ofta provocerande och tröttande för kommuninvånarna.

”Konsten skall provocera!” sade den från Konsthögskolan som använde sin konstnärliga frihet och förstörde allmän egendom för Stockholms lokaltrafik. Dock är det så, att den moderna människan redan är tillräckligt provocerad utan hjälp av en ”konstnär!”

Om någon påpekar detta faktum blir han ovän med den enväldige kulturchefen med ett rikligt tilltaget budget som bas för konstinköpen. Mycket av den fantasilösa, impotenta konsten pådyvlas människorna vilka förväntas bli hänförda och extatiska inför konstchefens urval. Ofta placeras alstren på alldeles fel plats också.

I otaliga kommuner undrar invånarna varför kommunen köper in konst för miljoner men inte vill hjälpa dem med billiga bostäder eller höja biståndsnivån till fattigfamiljer. De bryr sig inte om kultur – de måste klara av sin egen vardag.

Konsten för konstens egen skull, är devisen i det nutida kulturella skapandet. Med detta avses att producera så mycket som möjligt så fort som möjligt och plocka pengar ur Statens Konstråd med dess generösa budget.

Konsten har blivit mer teknikalitet än konst. Konstens syfte har förvandlats från det som upphöjer själen till att vara en massprodukt avsedd att ge snabba inkomster, Den moderna konsten belastar och hetsar redan hårt ansträngda nerver. Eftersom konsten produceras för marknaden så måste den sänka sig till samma låga andliga nivå som dem moderna civilisationen befinner sig i. Konstens avsikt idag är inte som förr, nämligen att höja betraktarens andliga nivå. Den har blivit en snabbt hopkommmen produkt till salu. Samma destruktiva fenomen gäller även för litteraturen, musiken och bildhuggeriet. Mitt i detta finns en vilsen, modern människa vars förvirrade sinnen kommer än mera i olag.

Förr var konstens ändamål att tjäna Gud och människor med ädla motiv och upphöjandet av det goda, att ge vila för själen och ge ädla tankar.

Naturlig "konst" som ger välbehövlig vila.

 Hur mycket den autentiska, ursprungliga konsten betyder för den moderna människans stressade själsliv ser man i Louvren, Paris. Stora skaror av turister står länge framför Mona Lisa betraktande tavlans anda av lugn, sinnesro och andlighet. Samma som den moderna människan söker. Givet är, att den tämligen lilla tavlans berömmelse har betydelse – men väldigt många står där länge som framför en ikon i kyrkan för att finna tröst och mening i livet.

Konstens kommersialism har till stor del format människan och människan har format konsten till kommersialismens nivå helt i avsaknad av inspiration. Vägen dit har varit lång, nästan omärklig där generation efter generation har accepterat avarterna som konst.

Ikoner i Valamo Kloster

Den rysk – amerikanske sociologen Pitirim A Sorokin har jämfört hur motiven för den västerländska konsten har skiftat. Han började från medeltiden och allt som allt är det 100 000 konstverk i åtta av de mest betydande länderna.

Under 1300-talet var de religiösa motiven 97 % och världsliga 3 %.

Under 1600-talet var religiösa motiven 64,7 % och de världsliga 35,3 %

Under 1800-talet var religiösa motiven 24,1 %

År 1930 var religiösa motivens andel endast 3,9 % respektive 96,1 %

Själv borde jag ligga lågt vad gäller kategoriska omdömen om all konst. Om jag ritar en katt ser den ut som en hund och tvärtom. Jag följer mitt inre. Känslan eller hur mitt inre reagerar inför ett konstverk utan att behöva tolka verket är avgörande. Klart är, att en stor del av den moderna konsten inte är konst enligt definionen vad dess syfte är. Syftet är antingen ond eller god eller något därmellan.

När ett barn får förmågan att avbilda något hon ser i sin livsmiljö så är det alltid just att avbilda. Det kan se ut hur som helst beroende på ålder och förmågan att se detaljer men det är alltid något som hon beskriver ur sin livsmiljö. Hon försöker förmedla sin känsla till sig själv och andra på ett ärligt sätt. Från tre – fyra års ålder är deras alster helt förståeliga för att förut bara varit streck i olika former.
Från den barndomen kan de utvecklas väldigt olika när de blir vuxna. Vissa alster – när man står och betraktar dem – väcker frågan:
Är det en människa eller en apa som är skaparen?
Ställs frågan till ett barn blir svaret ofta att det kan vara en apa.

Elizas teckning - starka färger och håret är framträdande

God, nyttig konst kommer till i stunder av inspiration (meddelande av ande) då konstnären ser det rätta syftet och kallelsen att tjäna sina medmänniskor.

Med tanke på att vår generation lever i bildens ( en bild förstås av alla) tidsålder där vem som helst kan välja (i motsats till offentlig konst) vad de vill ha på väggen i sitt hem avslöjar deras andliga nivå.

Vår frihet låter oss välja mellan ont eller gott. Mellan det som bryter ner vårt själsliv och det som bygger upp.

Det finns en gammal berättelse där en indian berättar för sitt barnbarn om att det bor två hungriga vargar som slåss mot varandra i människan. En av dem är ond och en är god. Barnet frågar vem som vinner, svarar den gamle indianen:

”Den du matar!”

Träställningen som kostat skattebetalarna i Alvesta kommun mycket skall föreställa A

Stationshuset i Alvesta är vacker arkitektur som tilltalar människor

På fel plats

På fel plats - och ful

En skapelse i Cor Ten

Denna skapelse blev ett irritationsobjekt för de närboende beroende på, att den gav från sig märkliga ljud

"Ägget" som många bilister backat på! Men så snart som verket får ett namn och prislapp då är det god kultur...

Bildhuggeri i Parken 1

Bildhuggeri 2

Detta är nästan en förolämpning och integritetskränkande att tränga sig på andra människor med liknande konst som denna och de följande placerade vid Högåsens äldreboende. De gamla blir bara förvirrade av att se sådant här...

Kommunens kultureufori(6 ill)

"Flykten till Egypten" illustration från 1400-talet

Musik antingen stressar eller lugnar

Tabernaklets innertak (detalj med bristande färgåtergivning) med motstående keruber. Hur det skulle se ut fick Moses ingående beskrivning direkt från Skaparen enligt 2 Mosebok 26