Pappa, är det en apa eller en människa som gjort detta?

-->

Konsten demaskerar konstnären.

En dag mötte jag en gammal skolkamrat efter många år. Han hade stadgat sig som familjefar och villaägare. Han ville bjuda på lunch. Vi satte oss i köket. Av någon obegriplig orsak kände jag mig eländig till sinnes trots mötet med en gammal kompis.

Olusten berodde inte på honom. Det var något annat som jag inte kunde komma på just då. Men efter ett tag när jag såg mig kring i köket kom jag på orsaken – tavlan på väggen var kanske orsaken till irritationen. Det var en pannå nersnetat med tjocka färglager och färgklickar där konstnären hade trasslat in metervis med järntråd. Föreföll, som om verket hade kommit till under ett raseriutbrott! Verket förmedlade kaos och meningslöshet.

Att han hängde upp sådant på köksväggen förvånade med tanke på att jag mindes hans värderingar likt mina då för många år sedan.

Tavlan i köket undvek jag titta på men trots det påverkade den min egen sinnestämning till något som liknade nedstämdhet. Väl utanför kompisens hem var tungsinnet eller oroskänslan borta.

Min förklaring är, att konstnärens deprimerande ande fanns i köket förmedlad av tavlan som förstörde atmosfären. Den förklaringen har jag fortfarande. Slutsatsen är, att det har betydelse för barn och vuxna vad som hänger på väggarna där familjen vistas en stor del av sitt liv.

En lördag besökte jag och en arbetskamrat konstutställningen i Oxelösunds Folkets hus. Utställningen var väl annonserad tydligen med stöd av Statens kulturråd. Vi stannade till vid den första konstverket som var polerade träkuber arrangerade som en pyramid. Prislappen var skyhög. En spontan skratt var svår att hålla emot vilket också de två konstnärerna råkade höra. En av dem blev lika röd i ansiktet som kommunistflaggan. Det var kommersiell konst.

Socialdemokratiska rosen formades av spanjoren Javier Mariscal. Röda färgen sägs symbolisera kampen mot fattigdomen och blomman mot den andliga nöden. Den ursprungliga var bättre.

 Ryske kyrkomålaren Adam Russak har analyserat konsten och skapandet. Han bekräftar, att: ”Dagens abstrakta konst eller modernismen återspeglar sina skapares andliga tillstånd. Varje konstverk, måleri, litteratur eller musik återspeglar konstnärens själstillstånd, är hans själs spegel.”

Varje kommun avsätter medel i sin budget för att nå kraven på kultur som utan urskillning anses vara bra för kommunens invånare. Många av de verk som inhandlas förvirrar mer än pryder miljö och lokaler. Vore bättre om de aldrig funnits på de platser där de anses vara trivselskapande inslag i omgivningen. Konsten för konstens skull, är devisen i det nutida kulturella skapandet. Den skall tolkas och är ofta provocerande och tröttande för kommuninvånarna.

”Konsten skall provocera!” sade den från Konsthögskolan som använde sin konstnärliga frihet och förstörde allmän egendom för Stockholms lokaltrafik. Dock är det så, att den moderna människan redan är tillräckligt provocerad utan hjälp av en ”konstnär!”

Om någon påpekar detta faktum blir han ovän med den enväldige kulturchefen med ett rikligt tilltaget budget som bas för konstinköpen. Mycket av den fantasilösa, impotenta konsten pådyvlas människorna vilka förväntas bli hänförda och extatiska inför konstchefens urval. Ofta placeras alstren på alldeles fel plats också.

I otaliga kommuner undrar invånarna varför kommunen köper in konst för miljoner men inte vill hjälpa dem med billiga bostäder eller höja biståndsnivån till fattigfamiljer. De bryr sig inte om kultur – de måste klara av sin egen vardag.

Konsten för konstens egen skull, är devisen i det nutida kulturella skapandet. Med detta avses att producera så mycket som möjligt så fort som möjligt och plocka pengar ur Statens Konstråd med dess generösa budget.

Konsten har blivit mer teknikalitet än konst. Konstens syfte har förvandlats från det som upphöjer själen till att vara en massprodukt avsedd att ge snabba inkomster, Den moderna konsten belastar och hetsar redan hårt ansträngda nerver. Eftersom konsten produceras för marknaden så måste den sänka sig till samma låga andliga nivå som dem moderna civilisationen befinner sig i. Konstens avsikt idag är inte som förr, nämligen att höja betraktarens andliga nivå. Den har blivit en snabbt hopkommmen produkt till salu. Samma destruktiva fenomen gäller även för litteraturen, musiken och bildhuggeriet. Mitt i detta finns en vilsen, modern människa vars förvirrade sinnen kommer än mera i olag.

Förr var konstens ändamål att tjäna Gud och människor med ädla motiv och upphöjandet av det goda, att ge vila för själen och ge ädla tankar.

Naturlig "konst" som ger välbehövlig vila.

 Hur mycket den autentiska, ursprungliga konsten betyder för den moderna människans stressade själsliv ser man i Louvren, Paris. Stora skaror av turister står länge framför Mona Lisa betraktande tavlans anda av lugn, sinnesro och andlighet. Samma som den moderna människan söker. Givet är, att den tämligen lilla tavlans berömmelse har betydelse – men väldigt många står där länge som framför en ikon i kyrkan för att finna tröst och mening i livet.

Konstens kommersialism har till stor del format människan och människan har format konsten till kommersialismens nivå helt i avsaknad av inspiration. Vägen dit har varit lång, nästan omärklig där generation efter generation har accepterat avarterna som konst.

Ikoner i Valamo Kloster

Den rysk – amerikanske sociologen Pitirim A Sorokin har jämfört hur motiven för den västerländska konsten har skiftat. Han började från medeltiden och allt som allt är det 100 000 konstverk i åtta av de mest betydande länderna.

Under 1300-talet var de religiösa motiven 97 % och världsliga 3 %.

Under 1600-talet var religiösa motiven 64,7 % och de världsliga 35,3 %

Under 1800-talet var religiösa motiven 24,1 %

År 1930 var religiösa motivens andel endast 3,9 % respektive 96,1 %

Själv borde jag ligga lågt vad gäller kategoriska omdömen om all konst. Om jag ritar en katt ser den ut som en hund och tvärtom. Jag följer mitt inre. Känslan eller hur mitt inre reagerar inför ett konstverk utan att behöva tolka verket är avgörande. Klart är, att en stor del av den moderna konsten inte är konst enligt definionen vad dess syfte är. Syftet är antingen ond eller god eller något därmellan.

När ett barn får förmågan att avbilda något hon ser i sin livsmiljö så är det alltid just att avbilda. Det kan se ut hur som helst beroende på ålder och förmågan att se detaljer men det är alltid något som hon beskriver ur sin livsmiljö. Hon försöker förmedla sin känsla till sig själv och andra på ett ärligt sätt. Från tre – fyra års ålder är deras alster helt förståeliga för att förut bara varit streck i olika former.
Från den barndomen kan de utvecklas väldigt olika när de blir vuxna. Vissa alster – när man står och betraktar dem – väcker frågan:
Är det en människa eller en apa som är skaparen?
Ställs frågan till ett barn blir svaret ofta att det kan vara en apa.

Elizas teckning - starka färger och håret är framträdande

God, nyttig konst kommer till i stunder av inspiration (meddelande av ande) då konstnären ser det rätta syftet och kallelsen att tjäna sina medmänniskor.

Med tanke på att vår generation lever i bildens ( en bild förstås av alla) tidsålder där vem som helst kan välja (i motsats till offentlig konst) vad de vill ha på väggen i sitt hem avslöjar deras andliga nivå.

Vår frihet låter oss välja mellan ont eller gott. Mellan det som bryter ner vårt själsliv och det som bygger upp.

Det finns en gammal berättelse där en indian berättar för sitt barnbarn om att det bor två hungriga vargar som slåss mot varandra i människan. En av dem är ond och en är god. Barnet frågar vem som vinner, svarar den gamle indianen:

”Den du matar!”

Träställningen som kostat skattebetalarna i Alvesta kommun mycket skall föreställa A

Stationshuset i Alvesta är vacker arkitektur som tilltalar människor

På fel plats

På fel plats - och ful

En skapelse i Cor Ten

Denna skapelse blev ett irritationsobjekt för de närboende beroende på, att den gav från sig märkliga ljud

"Ägget" som många bilister backat på! Men så snart som verket får ett namn och prislapp då är det god kultur...

Bildhuggeri i Parken 1

Bildhuggeri 2

Detta är nästan en förolämpning och integritetskränkande att tränga sig på andra människor med liknande konst som denna och de följande placerade vid Högåsens äldreboende. De gamla blir bara förvirrade av att se sådant här...

Kommunens kultureufori(6 ill)

"Flykten till Egypten" illustration från 1400-talet

Musik antingen stressar eller lugnar

Tabernaklets innertak (detalj med bristande färgåtergivning) med motstående keruber. Hur det skulle se ut fick Moses ingående beskrivning direkt från Skaparen enligt 2 Mosebok 26