KAUKOS BLOGG

Välkommen att läsa om varierande erfarenheter och åsikter som hör livet till.

Samhället är dess människor. jag tycker om att debattera för sanningens skull och är beredd att byta åsikt om jag har fel.

För mig är sanning och vänskap en hörnsten i livet som är alldeles för kort att spolieras bort med hat och hämnd.

Jag kan vara vän med en god människa oberoende av religion. Jag kan inte vara vän med en ond människa oberoende av religion.

Om något från bloggen citeras måste källan anges.


måndag 12 december 2011

PICTURES FOR THE CHRISTMAS - BILDER FÖR JULEN - JOULUKUVIA

Medieval Christmas paintings from
prayer books, 1400th century.
Medeltida  illustrationer från böneböcker, 1400-talet.
Keskiaikaisia kuvia rukouskirjoista, 1400 - luvulta.
British Museum.
The announcement to Maria- Marias uppenbarelse - Marian ilmestys,









Maria and Elizabet - Maria och Elisabeth - Maria ja Elisabeth.

The birth of Jesus - Jesu födelse - Jeesuksen syntymä.

The announcement to Shepherds - Herdarnas uppenbarelse - Paimenten ilmestys.


The Circumcision- Omskärelsen - Ympärileikkaus.



Visit of the Wise Men - De vise männen -  Tietäjät itäisiltä mailta
(Locusts and wild honey was the food of John the Baptist. Locusts
contains 60% protein - Gräshoppor och vildhonung var Johannes Döparens föda: Gräshoppor innehåller 60 % protein - Heinäsirkat
ja villihunaja oli Johannes kastajan ravinto. heinäsirkat sisältää 60 % proteiniinia)




The holy family flees to Egypt - Den heliga familjen flyr till Egypten - Pyhä perhe pakenee Egyptiin  ( King Herods soldiers chasing them - Herodes soldater jagar dem - Herodeksen sotilaat ajavat takaa. Note also the miniatyre painting - notera även miniatyrmålningen - huomioi myös pienoismaalaus)


The Holy family - Den heliga familjen - Pyhä perhe ( No abundance of toys                                                          - Inget överflöd av leksaker - vähän leikkikaluja)





John the Baptist died at same age as Jesus - Johannes Döparen dog vid samma ålder som Jesus - Johannes Kastaja kuoli samassa iässä kuin Jeesus.




"The poor you have always among you - De fattiga har ni alltid bland er - Köyhät ovat aina teidän keskellä"

Copy and cut - kopiera och klipp - kopioi ja leikkaa.



fredag 9 december 2011

JULKLAPPSTIPS FÖR DEN VETGIRIGE

NU ½ PRISET VILKET INNEBÄR SEK 150 MED FRAKT.
(Bokens tema är: Och Bibeln hade rätt!)
263 sidor, illustrerat
Beställ från: kantbacke@yahoo.com


måndag 5 december 2011

KRUKMAKARENS LÄCKANDE KRUKA.

DUGER JAG?
Alla människor duger till något. Redan när du ställt den frågan till dig själv så är det ett tecken på att du duger. Våra yttre fel och brister verkar oftast som ett onödigt och uppförstorat hinder som trycker ner självförtroendet. Världen är full av karriärister vilka aldrig ställer sig den frågan. De använder alla medel för att klättra uppåt på samhällstegen – trots att de ofta är helt inkompetenta till den befattningen de blir utnämnda till. En kompetent släpper fram andra, fördelar arbetet, ger beröm, informerar. Hon är vis – kanske inte alltid mättat med kunskap – men väl medveten om vilka konsekvenser ord eller beslut kan få i framtiden.
Låt inte det förflutna diktera din självkänsla.
”Om satan påminner oss om det förflutna – så påminn honom om hans framtid!”
När timglaset har runnit ut – vänd på den!
Människan har fyra grundbehov:
Kärlek, trygghet, bekräftelse, spänning. De två första behoven är starka redan när vi är små.
 Därför är barn mycket känsliga om de skiljs från sina föräldrar. Även för en kortare tid. Krigsbarn berättar om chocken de fick när de sattes på tåget mot Sverige om hur mamma lämnade dem och lovade komma tillbaka alldeles strax. Tåget satte sig rörelse – men ingen mamma syntes. Många är av den åsikten, att det hade varit bättre för barnen om de ändå trots krig och bomber hade fått stanna hemma. De två sista behoven kommer med åren. När man blir medveten om dessa fyra behov hos en medmänniska så måste alla – även den som anser sig inte duga till något – utan tvekan hitta en nyttig uppgift. När man offrar sig för en annan då mår man bättre själv.
Barn plågas inte av det förflutnas börda...

...De lever i nuet och hoppet.

De svaga går under - om...

...De inte är hårda krukor....

...De känsliga spricker.
Vi lämnar avtryck och minnen till andra under vårt liv. Det lilla eller stora goda du gör mot någon faller aldrig i glömska i motsats till så mycket annat. Jag tror, att du betyder mera för någon än vad du anar som i berättelsen om de kinesiska krukorna.
En äldre kinesisk dam hade två stora krukor. Bägge hängde på var sin sida om en stång som hon bar över nacken. En av krukorna hade en spricka medan den andra var perfekt och alltid levererade en full mängd vatten.
Efter en lång tur från bäcken till huset var den läckande krukan bara halvfull. I två år skedde detta dagligen att kvinnan kom hem med bara en och en halv kruka med vatten. Naturligtvis var den perfekta krukan stolt över sitt resultat. Men den stackars läckande krukan skämdes över sin prestation och var olycklig över att den bara kunde göra hälften av vad den andra var gjort för att göra.
Efter två år av vad den kände som en bitter tid, talade den en dag med kvinnan nere vid bäcken. ”Jag skäms över mig själv, för att sprickan på min sida gör, att vatten läcker ut hela vägen tillbaka till ditt hus.”
Den gamla kvinnan log.
”Lade du märke till, att det är blommor på din sida av stången, men inga på den andra sidan?
Det är för att jag alltid har vetat om din läcka, så jag har planterat frön på din sida av stigen. Varje dag när vi går tillbaka så har du vattnat dem!”
”Om du inte är precis som du är skulle inte dessa skönheter funnits här och smyckat huset.”
Vi har alla våra unika fel, men det är sprickorna och felen som vi har som gör våra liv tillsammans intressanta och givande. Du skall ta varje person för vad den är och söka det goda i dem.
Och Gud vet hur många vi är!
Kauko Antbacke

fredag 18 november 2011

ATT MORALISERA.

Att förstöra andras egendom är dålig moral (en utbränd kyrka nära Novgorod)

Att inte hjälpa den som är i nöd eller blir missahandlat är dålig moral. Den barmhärtige Samariten hade bra moral.

Att vara en trogen vän är bra moral.
Moral är att offra av sin egen bekvämlighet och ta hand om varandra...

Moral är, att vara snäll mot de djur vilka litar på oss, tyr sig till oss, hjälper oss ...
Moral är att vara tacksam för den mat man får och få ge...
De lär sig att gräva upp potatis och arbeta som ger en grund för bra moral

 
.
Moral, hybris och komplex.
Moral är en onödig kvarleva från det gamla samhället. Dess regler passar inte oss moderna frigjorda och upplysta människor. Då dessa åsikter förs fram så tänker man inte på det faktum att samhället ändras, det är sant – men människan ändras inte - hon är samma egoistiska girigbuk som alltid. Det gamla samhället hade ofta snäva regler där begreppet fri fostran var helt okänt eftersom ett barn inte kan uppfostra sig själv utan moralregler från föräldrarna – i alla fall på den tiden.
Moral förknippas starkt till kristendomens krav hur människan bör uppföra sig. Gud uppfattas som en sträng övervakare någonstans ovanför som hugger ner på alla vilka har roligt och på allt annat som roar människorna. Moral uppfattas som frihetshämmande och glädjedödande.
Men i själva verket är moralregler till för att vi inte hamnar i kollisionskurs med andra eller oss själva – grunden för sann och bestående frihet. Moralregler är ett hinder så att människor inte går isär eller gör ont mot varandra eller börjar slåss för att skydda sin prestige och dominans. Aikido, den gamla japanska försvarskonsten har en regel som säger: Den som försöker dominera över andra har redan förlorat kontakten med hela universum. Något att tänka på för en dominerande feminist.
Sedan fanns det moralens övervakare med den självpåtagna uppgiften att tillrättavisa andra. De hade inga som helst hämningar att trampa över andra människors integritetströskel.  Detta höll de på med tills de själva snubblade och trillade på näsan i glashuset.                                                                                         Kommer själv ihåg hur en mamma till min skolkompis gav ett brev i min hand som skulle ges till min far som jag levde ensam med. Jag anade oråd så på hemvägen rev jag upp brevet och läste vad hon hade skrivit – och slängde den direkt! Det var, att han skulle ge mig mera mat för jag var så mager! Brevet fick aldrig min älskade far läsa, han som gjorde allt för oss. Hade han fått brevet skulle han säkert känt sig kränkt – och mat fick jag alltid så mycket man orkade äta. 
Att skaffa onödiga prylar är dålig moral.

Barnet fick julklappar, små bilar, mössa, vantar - givmildhet och omtanke är bra moral.
Att håna, förfölja, mobba andra för dennes åsikter är urusel moral.
Många år senare blev jag tillrättavisad av två medlemmar i en församling för att jag drack öl. De verkade vara väldigt uppskruvade. Det var någon som hade sett att jag köpte folköl i en affär och skvallrade om detta till dem. Påminde dem senare vad som står i Kolosserbrevet 2:16. Nu är ju vanlig folköl betydligt hälsosammare än t.ex. Coca-cola.                                                                                                                                     En flicka som blivit utsatt för dessa väktare ställde en fråga till en pastor om twistring1) var synd?  Den kloka pastorn svarade att det var plast. Det var alltså ingen moralfråga. Men en förman på en arbetsplats som fjäskar för sina överordnade och sparkar på dem under honom blir genast en fråga om dålig moral.                                                                                                                                                           Jesus varnar för fariséer och hycklare vilka lägger bördor på människorna men inte lyfter ett finger för att ta av dem. De lägger skuldkänslor på andra vilket ger komplex och leder till och med till självmord. De vilka gör så lever själva i den största synden av alla, hybris – högmod.
Moralregler är till för att relationer skall fungera och bestå till nytta för varje människa i samhället samt att ingen blir utsatt för mobbning av vad slag det än kan vara. Vår moral är starkt förknippat med personligheten som i sin tur formas av fostran från föräldrar och andra vilka påverkar oss genom åren. Varje moralisk regel är väl beprövat under den mänskliga historien. Vi har också historiens facit vad som händer i ett samhälle om moraliska direktiv elimineras.
Men alla människor har enligt Bibeln en grundmoral inskrivna i sitt inre, de tio budorden. Oswald Sanders berättar om en vän som besökte en stam i Kongo där inga vita tidigare hade varit. För att ta reda på deras moraliska standard frågade han vad synd var enligt dem?
Tveklöst kom svaret att det var mord, tjuveri, äktenskapsbrott, trolldom – en bra bekräftelse på Bibelns påstående.
De grekiska filosoferna kom till samma slutsats som den primitiva stammen i Kongo:
Plutarkos (46 – 120 e. Kr.) talar om en ”lag som inte är inskriven i böcker utan är tryckt i människans hjärta.” Sofokles (492 – 496 f. Kr) hänvisar till en ” oskriven och outplånlig gudalag i människors hjärtan.”
Hos Seneca, som var samtida med Jesus finns likheter med kristna åsikter: ”Gud är dig nära, Han är med dig, Han är inom dig, en helig ande bor inom oss, en iakttagare och beskyddare
som ser allt vårt onda och goda i livet. Det finns ingen god person utom Gud.”
Filosofen Nietzsche (1844 – 1900) som var starkt fientlig mot kristendomen vars bud han såg som mental slaveri. Han sade: ”När människan föds så blir hon inlindad i blöjor och kläder. När döden inträder blir hon inspikat i en kista. Däremellan är hon slav under samhällets bojor av de mest skiftande slag. Först när människan blir fri från samhällets bojor och från vad folk tycker och tänker om henne, blir hon fri att leva ett autentiskt och fritt liv som avsikten var från första början.” Nietzsche dog på ett mentalsjukhus – men han hade rätt.
De första människorna levde ett autentiskt liv som begränsades av ett enda bud att inte ta äta av Kunskapens träd på gott och ont. Senare kom Budorden. I dag är våra lagböcker så omfattande att det behövs juridisk utbildning för att tolka alla tusentals regler och lagar.
1)  Twistringen var en billig plastring som roterades runt kroppen från halsen och neråt.
Kauko Antbacke

onsdag 24 augusti 2011

DEPRESSION OCH DESS GRUNDORSAK (Artikel i ViD)

Den psykiska ohälsans grundorsak.
Under många år har skolan och hälsovården och socialtjänsten sökt förklaringar och försökt åtgärda kaoset i klassrummen och den psykiska ohälsan bland de unga. Socialarbetarna kämpar med hjälpsökande och ungdomsmottagningarna har månadslånga väntelistor.  Personal inom socialförvaltningen blir utbrända av de olösliga problem de måste hantera. En tjänsteman i SKL sade, att depression är nu en folksjukdom i folkhemmet. Människor borde väl må toppen. Glädje och harmoni men inga psykiska handikapp skulle normalt prägla folket i ett välfärdsland.                                                                                                     Men vad eliten nekar att erkänna är, att problemen är existentiella. De erkänner inte, att problemen härrör av, att kristendomen som kärnämne och morgonbönen stegvis eliminerades. Nu lappar de gamla misstag med nya pedagogiska knep, antimobbningsteam, plotter med betyg, nya värdegrunder, mm. utan att ge svar på de frågor alla unga människor har om sitt livs mening. Men, när kristendomen togs bort togs hoppet bort. Det kristna hoppet ger uthållighet i livets motgångar vilka drabbar alla unga mer eller mindre. En ung människa utan hopp blir sjuk.
Femtiotalet blev början till demoleringen av den andliga välfärden. Då efter kriget hamnade Sverige i en enorm högkonjunktur. Folket och dess ledare blev besatta av materialismens eufori och Gud behövdes inte längre.
Enhetsskolereformen inleddes 1947. Kommissionens huvudsekreterare var Stellan Arvidsson. Arvidsson var en socialdemokrat på den yttersta vänsterkanten. Han var en svuren ateist, marxist till tron och pedagog till yrket. Han besökte DDR 50 gånger tillsammans med andra trosbröder från skolkommissionen. Hans huvudsyfte var, att hämta idéer om hur de skulle fostra barnen i den nya svenska skolan genom försåtlig indoktrinering. Folket i DDR tog alla risker för att fly från sitt land – Arvidsson tog alla möjligheter för att komma in!  
Nu blev de lättledda och formbara barnen idealiska offer för deras socio-ateistiska indoktrinering. Press och etermedia hängde på med periodvis råa hänsynslösa metoder.                                                                                  
Som en kuliss för sin ideologiska omdaning hade Arvidsson idéer om solidaritet, skoldemokrati samt kostnadseffektivitet. Han insåg, att kristendomen var ett hinder för ateistisk indoktrinering och barnens avpersonalisering. De skulle läras att tänka kollektivt lika. Han ansåg, att kristendomen hämmade barnens utveckling. Utöver andra pedagogiska idéer blev utvecklingsläran det främsta verktyget som nu genomsyrar många läroämnen. Utvecklingsläran är ett effektivt vapen som motarbetar den ytliga undervisningen i kristendom som ändå förekommer. Tiden stämmer med psykiatern David Eberharts erfarenhet om, att de vilka nu söker hjälp är födda under 70 – talet och framåt. Alltså då, när den nya skolreformen började verka i de unga sinnena. Det var då som ångest och oro började rusa i höjden i de unga sinnena. Materialismens ideologi ledde per automatik till konsumtion av alldeles fel produkter inklusive föda som har stor betydelse för hur de unga mår.  Födans stora betydelse sammanhänger med människans 3 – eniga väsen; ande, kropp, själ. Detta förhållande blånekade den ateistiska skoleliten. De unga blev okunniga konsumenter för skräpmarknaden.
Förre LO – ordföranden Gunnar Nilsson konstaterade på sin tid att svenskarna är historielösa. Historien är en öppen facit för vem som helst att läsa och hämta erfarenhet från. Sammanfattningsvis kan påstås, att ateismen och en nations misär går hand i hand på alla områden.
Läroplanen bestämdes med förebild från DDR enligt antidemokratiskt maner för det demokratiska samhället vars demokratiska skolor nu tvingas följa denna antidemokratiska läroplan hopkommet av ett stim ateister. Läroplanen blev sedan ett tillhygge mot lärare vilka säger emot utvecklingsläran.
Ateismens spår i människan

Ateismens spår i naturen

"Den som förför en enda av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup."
När idéer lärs ut under en längre tid och får bli oemotsagda av andra alternativ (T.ex. Gideoniterna tillåts inga skolbesök på sina håll) skapas enhetlighet i åsikter. Upprepning under lång tid verkar kraftfullt. Det är därför inte ovanligt, att det finns barn i Sverige vilka påstår sig vara ateister.                                                         När skolans relationsproblem började hopa sig till otolerbara nivåer målade man om skolsalar, bytte till finare bänkar, bättrade skolmaten och anställde fler lärare och psykologer.
Diciplinkraven lättades i den falska förhoppningen, att eleverna skulle bli snällare, hövligare
och lika entusiastiska till undervisningen som då när de gick i första klass. Undfallenheten blev total när detta jämställdes med demokrati. Nya värdegrunder konstruerades av vilka alla redan fanns formulerade i Bibeln – som man inte vill veta av med den hycklande motiveringen att den inte passar för modernt tänkande.
När sedan skolan misslyckas med eleven så skyller eliten på familjen – samma familj som de länge agiterat mot som varande omodern för det moderna samhället.
En engelsk reporter skrev hem till sin tidning The Observer: ” Utbildningen i den svenska skolan syftar till att producera kuggar och konsumenter till samhällsmaskineriet och utveckla kollektivt tänkande. Avkristningen har varit mer effektivt än i något annat land – Inkl. Sovjetunionen. Den s.k. religionsundervisningen påskyndar utvecklingen genom att i själva verket vara antireligiös”.  
Den nästan 40 - åriga obrutna  Socialdemokratiska makten inklusive den statskontrollerade TV'n har lämnat svåra sår i folksjälen. Nu, årtionden senare debatteras var skolavslutningar skall hållas. Kyrkan eller en neutral lokal – vilken av dem? Vilka sånger får sjungas. Debatten är fånig och löjlig – rent av dårhusmässiga anvisningar kommer från Skolverket. Men faktum är, att här är det en minoritet som förtrycker en majoritet av svenska folket. Invandrarna blir inte integrerade i samhället om de utestängs från skolavslutningar i kyrkan eller deltar i andra aktiviteter i deras nya land. I stället blir det här fråga om en omvänd integration där svenskarna anpassar sig till invandrarnas kultur…
Idag har ateisterna fått ett fjärde incitament att undvika kristendomsundervisning i skolan. Det är den falska hänsynen till invandrarna vilkas religion kan ta anstöt. Då föredrar eliten att överge även de svenska barnen, den svenska kulturtraditionen.
En liten pojke skrev till Gud: ”Käre Gud, varför händer det så mycket dumheter i skolan?” Gud svarade pojken: ” Kära barn, jag får inte komma in i din skola!”
Kauko Antbacke

lördag 20 augusti 2011

THE BOY AND THE SPRING

Grandpa fishing
The Boy and the Spring.
Paul lived a happy life – happier than he really understood until much later. He had a home, albeit poor, but there were family and friends, food on the table and the nature around. He often went for a walk with his Grandfather to the spring at the edge of the wood carrying water to the house. The spring was pure and clean. He usually mirrored himself in the dark surface and drank the water out of a bark bucket that grandfather had made. The mirror image, that was clear and precise showed a young, innocent boyish face. White birch trunks and dense spruce reflected on its surface. Grandfather gave a sense of security in life and so he told exciting stories from his eventful life when they sat and rested at the water.
He had been a sailor most of his lifetime. He had many times looked up at the huge starfilled sky that mirrored on the sea when he was on the watch at night. In his solitude on the high seas, he had at times felt a strong presense of something  that was bigger than him or the whole of creation. The strange thing was,  that in these lonely nights he felt himself not as alone. Like all other sailors from that time he was a thinker.
Once talked grandfather in his deeply philosophical but clear way of a man’s concern that drove her constantly search for something new and better. Searching for a lost home. Canaan land,  a heavenly zion and Eden guarded by cherubim with flaming sword so no one could sneak in without valid reason.
” I, like others, have in dreams been in paradisiacal valleys where the harmony felt overwhelming and loniless, grief, divorce, ilness and death had no power over us…”  Then continued Grandfather who had time for his grandson: ” Man is never completely satisfied with her life because she is trying to find  their own paths of happiness.  She makes her own choices in life. Coming to a junction she follows the broader and easiest path bending somwhere behind out of sight.”
Paul, although he still not did carry the burden of the past, understood what grandpa meant. He had noticed this dissatisfaction or desire among many in the village. Many villagers left and took the step out the unknown future as Paul also, but later.
” I think,  that what man once lost she wants to take back in their own way. Deep down in our deepest consciousness, or soul, as you want, we know, that sometime long ago life was different. But now people are  trying to find shortcuts  to Eden and around those guards without a recommendation from the One who created this land of harmony and wellfare. She tries to dominate others, even to enslave others, steal, hate, torture and rob the property of others using many methods gaining for himself. She finds out new political ideas, inventions, which could become a new idealstate to replace the one he was kicked out from. Yes, an eternal, futile Sisyfos-work that only leads to new wars between peoples and countries. Disobliging toward people without knowing them.”
” Who was Sisyfos?” Asked Paul.
” There was a man from hell rolling up a big barrier stone up a high mountain, but the stone rolled back. Sisyfos always started over again without success.”
” Why was he so constantly?”
” I believe, that this was the only way out for him. He was proud. He wanted to solve his problems on his own – although, he could not!”
” What does disobliging mean, then?
” That’s nearly the same as envy. Humans do not share with others or like them to be happier than himself.”
It was now autumn, but the well was same as always.
Paul grew up and made his first choice by leaving home. He wanted to be free and independent as any other. It was perhaps not the first choice; toward his mother he was dismissive and cold, yes, even cruel at times. He could not find out why. Deep in soul he suspected that it must be due to his own pride. The more awkward he was against his mother, the more she loved him. However, this was also a choice, his attitude toward others.  His father he respected, but never close friendship as with Grandfather.
To fathers mind belonged the rare ability to empathize with other people’s situations, which did, that he never pronounced sharp final condemnation of others. Where others saw their behaviour in black and white he never offended them but saw them subsequently in the gray area. He could project his personality to other fellow men and saw their weaknesses and shortcomings in other way than usual. His father lived no perfect life, but never closed his hand to those who needed help. Despite his outward austerity, he had a strong faith.
” That’s all that matters to God – if there is one” thought Paul.
A special episode  Paul remembered his whole life.
His older brother had a job in a dairy a mile from the village. But one morning the tire was flat in his bike. The alternative was to walk and thus be late for important tasks that occurred just during the morning at the dairy. The brother asked if he could borrow Pauls bike? The bike was Pauls eyestone, so he screamed to him not to take his bike. His father, who had heard everything, came out on the stairs and said:
” Do not be so stingy and narrow-minded against your brother. The bike will not go down, if your brother borrow it for a while.” The words affected him throughout life. He realized, that words can kill or give soothing balm. It hurt his mind every time he remembered this incident.
But, sailors life attracted more than anything else. Grandfather’s  stories had intriqued him to go to sea. At home the mood was gloomy day before parting. Everyone wished his best and all hoped thar it might go him well in the world among strange people. His father who was thoughful, quiet, and a bit of surly personality, said the last parting words:
” Remember boy, that God exists!”
Paul snorted at this unusual way from father to hack into his personal territory – to involve God in his life. In God he saw just something that limited his freedom to decide over his own life.
The years passed quickly and he was already marked by ever-wrong choices. Because he was generous and generous-minded – a trait from his father – he had many friends who lured him to use alcohol in excessive quantities, This became a curse in his life.
One day, when he was still not sober after a wet party he fell down from the pier and sunk deep below the surface. The heavy work boots became heavier in the water and his lungs filled with water.
” Is this how my life ends?”  ”How will mom and dad react to his death?”
This was the first thoughts meanwhile he sunk to the bottom of the harbor basin. Suddenly he saw rapid color images from his past life and he clearly re – remembered all of them. He had preferred not to see these fast-moving images which were very clear and revealing. Much of what he had forgotten was displayed in srconds  and he was once again reminded of all wrong choices made since many years. Then came a gentle, sad voice. The voice was not a judgements voice, it just said; this does look not good for you. Paul – it’s not your time yet. He understood, that this voice belonged to Jesus himself, the origin of all true love. He received new strenght from somewhere, kicked of the heavy boots reaching the surface with the last strenght he had. On the pier a comrade equipped with a boat hook helped him up to dry land.
But, he continued to missbehave so much that it ended  with a god bye from the job as deckhand. On the next boat the end was almost similar as before. After a fight in a foreign port he was lying somewhere in the outskirts of the city. The boat could no longer wait for him to appear so it sailed further and left him alone.
As he lay half-concious he was robbed of everything of what was left. Wallet, money, shoes, skirt, hat and also his watch he got as a gift when he was fifteen. He thought over and cursed his situation. He raised up and did not have any idea where to go or what to do. The realization of, to be the slave under severe circumstances gave only one option – clear his head and start walking. He had always felt aversion to large cities with lots of human flesh and noise, stress and the harsh atmosphere where no one knew each other and no one said hello to him as he was accustomed from the home village. The countryside was more friendly than city. Perhaps he could get some work. So, he walked to a farm he could see far away in the flat landscape. The sore feet and thirst increased the feeling of hopelessness. Late in the cool evening he arrived to a big farm where pigs was the main animals. The manager did not understand Paul, but he understood so much that the foreigner wanted a job and night accommodation. Paul was assigned place in one of the many swine houses. They brought in a bed for him and some rugged blankets. The owner seemed to be no friend of people or like to open his hand to foreigners. He saw the human value in what they owned – and Paul owned only his willingness to work and earn money. Now his personal bankruptcy was complete. Now dependent on a strangers kindness or malice. The hypocritical friends had left him without any support. He felt as all was his enemies. One shortcut could be suicide to solve all problems. This was the first time he thinked in that way.
Now he was hungry so he ate of the same pea pods as the swine before he fell asleep.
One night when he lay among the cloths in the heat from the swines he saw a dream. He saw that his since long ago dead grandfather, who had missed Paul over the years, came to his bed with a sad expression in the tear – stained eyes. As a little boy, he remembered, they had fished and picked berries together. He remembered all the nice and lucky days with longing and regret. He loved his grandfather and the memories left years behind from his true friend. But now he stood there alive in the dream looking at Paul.
Suddenly asked grandpa: ” Do you know who is your biggest enemy?” Paul shook his head.
” Come with me and I’ll show him to you!”
They went to a spring. The same clear spring that he remembered from childhood. But now the spring was filled with stinking muddy water in the woods.
” Look into it!” urged grandpa. The dream was so real so Paul stretched out over the edge of his bed. In the dirty water he saw his own reflection – his face. He saw a tortured man’s face – he felt chocked – he looked like this!
” Now you know who’s your biggest enemy!”
Grandpa had sorrow and pity in his eyes when he made one more question to Paul:
” Do you know how the middle verses in the holy Scripture sounds?”  Paul shooked his head a second time.
He woke up and looked around the pigsty but grandpa had disappeared. Later on the day he went to the village priest asking the same question . The priest was amazed at the strange question knew. He opened his Bible and read aloud:
” It’s better to trust in the Lord than to put confidence in man. It’s better to trust in the Lord than to put confidence in princes.”
To Paul’s surprise said the priest with poor English: ” I came to think about another place in the Scripture that might speak to you right now!”
The priest opened at Jeremiah 17:13 and told Paul to read himself. Paul read:
”O Lord, the hope of Israel, all that forsake thee shall be ashamed, and they that depart from me shall be written on the earth, because they have forsaken the Lord, the fountain of living water.” This struck him like a lightning.
Now he made one more choice. He decided to return home after all these years of total failure. Memories from childhood came up and he did not care about anything else but getting reunited with his parents – if they still were alive. He remembered his mothers blue loving eyes looking into his then innocent face. How much misery have I not created them, But it’s never too late, thought Paul now. They have not heard from me for years, but now it’s a time to give them some of the joy that they gave me when I was little and they loved me unconditionally.
……………………
Despite his fathers harshness he saw him sobbing and mother wept openly with joy. His elder brother did not greet him – perhaps he remembered the episode with the bike? I dont know – but anyhow I’m happy to see him also, thought Paul. He was surprised to see the parents so old and worn. Their body and mind were exhausted. Not only that, he thought with regret. Their heart and soul were torn – it was all his fault. How they saw him at this moment he did not know – he saw only love and joy
He longed for the grandpa. Remembered the hours at the spring with him. So he went of to see the spring again. Everything was as before – only the trees next to had grown much larger.He saw his face on the surface. The face was restored. The spring water mirrored salvation and joy of returning. He looked at a new creation ready and with valid shortcut to the land of Canaan.
Kauko Antbacke