KRUKMAKARENS LÄCKANDE KRUKA.

DUGER JAG?

Alla människor duger till något. Redan när du ställt den frågan till dig själv så är det ett tecken på att du duger. Våra yttre fel och brister verkar oftast som ett onödigt och uppförstorat hinder som trycker ner självförtroendet. Världen är full av karriärister vilka aldrig ställer sig den frågan. De använder alla medel för att klättra uppåt på samhällstegen – trots att de ofta är helt inkompetenta till den befattningen de blir utnämnda till. En kompetent släpper fram andra, fördelar arbetet, ger beröm, informerar. Hon är vis – kanske inte alltid mättat med kunskap – men väl medveten om vilka konsekvenser ord eller beslut kan få i framtiden.

Låt inte det förflutna diktera din självkänsla.
”Om satan påminner oss om det förflutna – så påminn honom om hans framtid!”
När timglaset har runnit ut – vänd på den!

Människan har fyra grundbehov:

Kärlek, trygghet, bekräftelse, spänning. De två första behoven är starka redan när vi är små.

 Därför är barn mycket känsliga om de skiljs från sina föräldrar. Även för en kortare tid. Krigsbarn berättar om chocken de fick när de sattes på tåget mot Sverige om hur mamma lämnade dem och lovade komma tillbaka alldeles strax. Tåget satte sig rörelse – men ingen mamma syntes. Många är av den åsikten, att det hade varit bättre för barnen om de ändå trots krig och bomber hade fått stanna hemma. De två sista behoven kommer med åren. När man blir medveten om dessa fyra behov hos en medmänniska så måste alla – även den som anser sig inte duga till något – utan tvekan hitta en nyttig uppgift. När man offrar sig för en annan då mår man bättre själv.

Barn plågas inte av det förflutnas börda...

...De lever i nuet och hoppet.

De svaga går under - om...

...De inte är hårda krukor....

...De känsliga spricker.

Vi lämnar avtryck och minnen till andra under vårt liv. Det lilla eller stora goda du gör mot någon faller aldrig i glömska i motsats till så mycket annat. Jag tror, att du betyder mera för någon än vad du anar som i berättelsen om de kinesiska krukorna.

En äldre kinesisk dam hade två stora krukor. Bägge hängde på var sin sida om en stång som hon bar över nacken. En av krukorna hade en spricka medan den andra var perfekt och alltid levererade en full mängd vatten.

Efter en lång tur från bäcken till huset var den läckande krukan bara halvfull. I två år skedde detta dagligen att kvinnan kom hem med bara en och en halv kruka med vatten. Naturligtvis var den perfekta krukan stolt över sitt resultat. Men den stackars läckande krukan skämdes över sin prestation och var olycklig över att den bara kunde göra hälften av vad den andra var gjort för att göra.

Efter två år av vad den kände som en bitter tid, talade den en dag med kvinnan nere vid bäcken. ”Jag skäms över mig själv, för att sprickan på min sida gör, att vatten läcker ut hela vägen tillbaka till ditt hus.”

Den gamla kvinnan log.

”Lade du märke till, att det är blommor på din sida av stången, men inga på den andra sidan?

Det är för att jag alltid har vetat om din läcka, så jag har planterat frön på din sida av stigen. Varje dag när vi går tillbaka så har du vattnat dem!”

”Om du inte är precis som du är skulle inte dessa skönheter funnits här och smyckat huset.”

Vi har alla våra unika fel, men det är sprickorna och felen som vi har som gör våra liv tillsammans intressanta och givande. Du skall ta varje person för vad den är och söka det goda i dem.

Och Gud vet hur många vi är!

Kauko Antbacke

ATT MORALISERA.

Att förstöra andras egendom är dålig moral (en utbränd kyrka nära Novgorod)

Att inte hjälpa den som är i nöd eller blir missahandlat är dålig moral. Den barmhärtige Samariten hade bra moral.

Att vara en trogen vän är bra moral.

Moral är att offra av sin egen bekvämlighet och ta hand om varandra...

Moral är, att vara snäll mot de djur vilka litar på oss, tyr sig till oss, hjälper oss ...

Moral är att vara tacksam för den mat man får och få ge...

De lär sig att gräva upp potatis och arbeta som ger en grund för bra moral

 

.
Moral, hybris och komplex.

Moral är en onödig kvarleva från det gamla samhället. Dess regler passar inte oss moderna frigjorda och upplysta människor. Då dessa åsikter förs fram så tänker man inte på det faktum att samhället ändras, det är sant – men människan ändras inte - hon är samma egoistiska girigbuk som alltid. Det gamla samhället hade ofta snäva regler där begreppet fri fostran var helt okänt eftersom ett barn inte kan uppfostra sig själv utan moralregler från föräldrarna – i alla fall på den tiden.

Moral förknippas starkt till kristendomens krav hur människan bör uppföra sig. Gud uppfattas som en sträng övervakare någonstans ovanför som hugger ner på alla vilka har roligt och på allt annat som roar människorna. Moral uppfattas som frihetshämmande och glädjedödande.

Men i själva verket är moralregler till för att vi inte hamnar i kollisionskurs med andra eller oss själva – grunden för sann och bestående frihet. Moralregler är ett hinder så att människor inte går isär eller gör ont mot varandra eller börjar slåss för att skydda sin prestige och dominans. Aikido, den gamla japanska försvarskonsten har en regel som säger: Den som försöker dominera över andra har redan förlorat kontakten med hela universum. Något att tänka på för en dominerande feminist.

Sedan fanns det moralens övervakare med den självpåtagna uppgiften att tillrättavisa andra. De hade inga som helst hämningar att trampa över andra människors integritetströskel.  Detta höll de på med tills de själva snubblade och trillade på näsan i glashuset.                                                                                         Kommer själv ihåg hur en mamma till min skolkompis gav ett brev i min hand som skulle ges till min far som jag levde ensam med. Jag anade oråd så på hemvägen rev jag upp brevet och läste vad hon hade skrivit – och slängde den direkt! Det var, att han skulle ge mig mera mat för jag var så mager! Brevet fick aldrig min älskade far läsa, han som gjorde allt för oss. Hade han fått brevet skulle han säkert känt sig kränkt – och mat fick jag alltid så mycket man orkade äta. 

Att skaffa onödiga prylar är dålig moral.

Barnet fick julklappar, små bilar, mössa, vantar - givmildhet och omtanke är bra moral.

Att håna, förfölja, mobba andra för dennes åsikter är urusel moral.

Många år senare blev jag tillrättavisad av två medlemmar i en församling för att jag drack öl. De verkade vara väldigt uppskruvade. Det var någon som hade sett att jag köpte folköl i en affär och skvallrade om detta till dem. Påminde dem senare vad som står i Kolosserbrevet 2:16. Nu är ju vanlig folköl betydligt hälsosammare än t.ex. Coca-cola.                                                                                                                                     En flicka som blivit utsatt för dessa väktare ställde en fråga till en pastor om twistring¹⁾ var synd?  Den kloka pastorn svarade att det var plast. Det var alltså ingen moralfråga. Men en förman på en arbetsplats som fjäskar för sina överordnade och sparkar på dem under honom blir genast en fråga om dålig moral.                                                                                                                                                           Jesus varnar för fariséer och hycklare vilka lägger bördor på människorna men inte lyfter ett finger för att ta av dem. De lägger skuldkänslor på andra vilket ger komplex och leder till och med till självmord. De vilka gör så lever själva i den största synden av alla, hybris – högmod.
Moralregler är till för att relationer skall fungera och bestå till nytta för varje människa i samhället samt att ingen blir utsatt för mobbning av vad slag det än kan vara. Vår moral är starkt förknippat med personligheten som i sin tur formas av fostran från föräldrar och andra vilka påverkar oss genom åren. Varje moralisk regel är väl beprövat under den mänskliga historien. Vi har också historiens facit vad som händer i ett samhälle om moraliska direktiv elimineras.

Men alla människor har enligt Bibeln en grundmoral inskrivna i sitt inre, de tio budorden. Oswald Sanders berättar om en vän som besökte en stam i Kongo där inga vita tidigare hade varit. För att ta reda på deras moraliska standard frågade han vad synd var enligt dem?

Tveklöst kom svaret att det var mord, tjuveri, äktenskapsbrott, trolldom – en bra bekräftelse på Bibelns påstående.

De grekiska filosoferna kom till samma slutsats som den primitiva stammen i Kongo:

Plutarkos (46 – 120 e. Kr.) talar om en ”lag som inte är inskriven i böcker utan är tryckt i människans hjärta.” Sofokles (492 – 496 f. Kr) hänvisar till en ” oskriven och outplånlig gudalag i människors hjärtan.”
Hos Seneca, som var samtida med Jesus finns likheter med kristna åsikter: ”Gud är dig nära, Han är med dig, Han är inom dig, en helig ande bor inom oss, en iakttagare och beskyddare

som ser allt vårt onda och goda i livet. Det finns ingen god person utom Gud.”

Filosofen Nietzsche (1844 – 1900) som var starkt fientlig mot kristendomen vars bud han såg som mental slaveri. Han sade: ”När människan föds så blir hon inlindad i blöjor och kläder. När döden inträder blir hon inspikat i en kista. Däremellan är hon slav under samhällets bojor av de mest skiftande slag. Först när människan blir fri från samhällets bojor och från vad folk tycker och tänker om henne, blir hon fri att leva ett autentiskt och fritt liv som avsikten var från första början.” Nietzsche dog på ett mentalsjukhus – men han hade rätt.

De första människorna levde ett autentiskt liv som begränsades av ett enda bud att inte ta äta av Kunskapens träd på gott och ont. Senare kom Budorden. I dag är våra lagböcker så omfattande att det behövs juridisk utbildning för att tolka alla tusentals regler och lagar.

¹⁾  Twistringen var en billig plastring som roterades runt kroppen från halsen och neråt.

Kauko Antbacke

DDR OCH VÄGEN MOT SVENSK TOTALIARISM

DEPRESSION OCH DESS GRUNDORSAK (Artikel i ViD)

Den psykiska ohälsans grundorsak.

Under många år har skolan och hälsovården och socialtjänsten sökt förklaringar och försökt åtgärda kaoset i klassrummen och den psykiska ohälsan bland de unga. Socialarbetarna kämpar med hjälpsökande och ungdomsmottagningarna har månadslånga väntelistor.  Personal inom socialförvaltningen blir utbrända av de olösliga problem de måste hantera. En tjänsteman i SKL sade, att depression är nu en folksjukdom i folkhemmet. Människor borde väl må toppen. Glädje och harmoni men inga psykiska handikapp skulle normalt prägla folket i ett välfärdsland.                                                                                                     Men vad eliten nekar att erkänna är, att problemen är existentiella. De erkänner inte, att problemen härrör av, att kristendomen som kärnämne och morgonbönen stegvis eliminerades. Nu lappar de gamla misstag med nya pedagogiska knep, antimobbningsteam, plotter med betyg, nya värdegrunder, mm. utan att ge svar på de frågor alla unga människor har om sitt livs mening. Men, när kristendomen togs bort togs hoppet bort. Det kristna hoppet ger uthållighet i livets motgångar vilka drabbar alla unga mer eller mindre. En ung människa utan hopp blir sjuk.

Femtiotalet blev början till demoleringen av den andliga välfärden. Då efter kriget hamnade Sverige i en enorm högkonjunktur. Folket och dess ledare blev besatta av materialismens eufori och Gud behövdes inte längre.

Enhetsskolereformen inleddes 1947. Kommissionens huvudsekreterare var Stellan Arvidsson. Arvidsson var en socialdemokrat på den yttersta vänsterkanten. Han var en svuren ateist, marxist till tron och pedagog till yrket. Han besökte DDR 50 gånger tillsammans med andra trosbröder från skolkommissionen. Hans huvudsyfte var, att hämta idéer om hur de skulle fostra barnen i den nya svenska skolan genom försåtlig indoktrinering. Folket i DDR tog alla risker för att fly från sitt land – Arvidsson tog alla möjligheter för att komma in!  

Nu blev de lättledda och formbara barnen idealiska offer för deras socio-ateistiska indoktrinering. Press och etermedia hängde på med periodvis råa hänsynslösa metoder.                                                                                  

Som en kuliss för sin ideologiska omdaning hade Arvidsson idéer om solidaritet, skoldemokrati samt kostnadseffektivitet. Han insåg, att kristendomen var ett hinder för ateistisk indoktrinering och barnens avpersonalisering. De skulle läras att tänka kollektivt lika. Han ansåg, att kristendomen hämmade barnens utveckling. Utöver andra pedagogiska idéer blev utvecklingsläran det främsta verktyget som nu genomsyrar många läroämnen. Utvecklingsläran är ett effektivt vapen som motarbetar den ytliga undervisningen i kristendom som ändå förekommer. Tiden stämmer med psykiatern David Eberharts erfarenhet om, att de vilka nu söker hjälp är födda under 70 – talet och framåt. Alltså då, när den nya skolreformen började verka i de unga sinnena. Det var då som ångest och oro började rusa i höjden i de unga sinnena. Materialismens ideologi ledde per automatik till konsumtion av alldeles fel produkter inklusive föda som har stor betydelse för hur de unga mår.  Födans stora betydelse sammanhänger med människans 3 – eniga väsen; ande, kropp, själ. Detta förhållande blånekade den ateistiska skoleliten. De unga blev okunniga konsumenter för skräpmarknaden.

Förre LO – ordföranden Gunnar Nilsson konstaterade på sin tid att svenskarna är historielösa. Historien är en öppen facit för vem som helst att läsa och hämta erfarenhet från. Sammanfattningsvis kan påstås, att ateismen och en nations misär går hand i hand på alla områden.

Läroplanen bestämdes med förebild från DDR enligt antidemokratiskt maner för det demokratiska samhället vars demokratiska skolor nu tvingas följa denna antidemokratiska läroplan hopkommet av ett stim ateister. Läroplanen blev sedan ett tillhygge mot lärare vilka säger emot utvecklingsläran.

Ateismens spår i människan

Ateismens spår i naturen

"Den som förför en enda av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup."

När idéer lärs ut under en längre tid och får bli oemotsagda av andra alternativ (T.ex. Gideoniterna tillåts inga skolbesök på sina håll) skapas enhetlighet i åsikter. Upprepning under lång tid verkar kraftfullt. Det är därför inte ovanligt, att det finns barn i Sverige vilka påstår sig vara ateister.                                                         När skolans relationsproblem började hopa sig till otolerbara nivåer målade man om skolsalar, bytte till finare bänkar, bättrade skolmaten och anställde fler lärare och psykologer.

Diciplinkraven lättades i den falska förhoppningen, att eleverna skulle bli snällare, hövligare

och lika entusiastiska till undervisningen som då när de gick i första klass. Undfallenheten blev total när detta jämställdes med demokrati. Nya värdegrunder konstruerades av vilka alla redan fanns formulerade i Bibeln – som man inte vill veta av med den hycklande motiveringen att den inte passar för modernt tänkande.

När sedan skolan misslyckas med eleven så skyller eliten på familjen – samma familj som de länge agiterat mot som varande omodern för det moderna samhället.

En engelsk reporter skrev hem till sin tidning The Observer: ” Utbildningen i den svenska skolan syftar till att producera kuggar och konsumenter till samhällsmaskineriet och utveckla kollektivt tänkande. Avkristningen har varit mer effektivt än i något annat land – Inkl. Sovjetunionen. Den s.k. religionsundervisningen påskyndar utvecklingen genom att i själva verket vara antireligiös”.  
Den nästan 40 - åriga obrutna  Socialdemokratiska makten inklusive den statskontrollerade TV'n har lämnat svåra sår i folksjälen. Nu, årtionden senare debatteras var skolavslutningar skall hållas. Kyrkan eller en neutral lokal – vilken av dem? Vilka sånger får sjungas. Debatten är fånig och löjlig – rent av dårhusmässiga anvisningar kommer från Skolverket. Men faktum är, att här är det en minoritet som förtrycker en majoritet av svenska folket. Invandrarna blir inte integrerade i samhället om de utestängs från skolavslutningar i kyrkan eller deltar i andra aktiviteter i deras nya land. I stället blir det här fråga om en omvänd integration där svenskarna anpassar sig till invandrarnas kultur…

Idag har ateisterna fått ett fjärde incitament att undvika kristendomsundervisning i skolan. Det är den falska hänsynen till invandrarna vilkas religion kan ta anstöt. Då föredrar eliten att överge även de svenska barnen, den svenska kulturtraditionen.

En liten pojke skrev till Gud: ”Käre Gud, varför händer det så mycket dumheter i skolan?” Gud svarade pojken: ” Kära barn, jag får inte komma in i din skola!”

Kauko Antbacke

THE BOY AND THE SPRING

Grandpa fishing

The Boy and the Spring.

Paul lived a happy life – happier than he really understood until much later. He had a home, albeit poor, but there were family and friends, food on the table and the nature around. He often went for a walk with his Grandfather to the spring at the edge of the wood carrying water to the house. The spring was pure and clean. He usually mirrored himself in the dark surface and drank the water out of a bark bucket that grandfather had made. The mirror image, that was clear and precise showed a young, innocent boyish face. White birch trunks and dense spruce reflected on its surface. Grandfather gave a sense of security in life and so he told exciting stories from his eventful life when they sat and rested at the water.

He had been a sailor most of his lifetime. He had many times looked up at the huge starfilled sky that mirrored on the sea when he was on the watch at night. In his solitude on the high seas, he had at times felt a strong presense of something  that was bigger than him or the whole of creation. The strange thing was,  that in these lonely nights he felt himself not as alone. Like all other sailors from that time he was a thinker.

Once talked grandfather in his deeply philosophical but clear way of a man’s concern that drove her constantly search for something new and better. Searching for a lost home. Canaan land,  a heavenly zion and Eden guarded by cherubim with flaming sword so no one could sneak in without valid reason.

” I, like others, have in dreams been in paradisiacal valleys where the harmony felt overwhelming and loniless, grief, divorce, ilness and death had no power over us…”  Then continued Grandfather who had time for his grandson: ” Man is never completely satisfied with her life because she is trying to find  their own paths of happiness.  She makes her own choices in life. Coming to a junction she follows the broader and easiest path bending somwhere behind out of sight.”

Paul, although he still not did carry the burden of the past, understood what grandpa meant. He had noticed this dissatisfaction or desire among many in the village. Many villagers left and took the step out the unknown future as Paul also, but later.

” I think,  that what man once lost she wants to take back in their own way. Deep down in our deepest consciousness, or soul, as you want, we know, that sometime long ago life was different. But now people are  trying to find shortcuts  to Eden and around those guards without a recommendation from the One who created this land of harmony and wellfare. She tries to dominate others, even to enslave others, steal, hate, torture and rob the property of others using many methods gaining for himself. She finds out new political ideas, inventions, which could become a new idealstate to replace the one he was kicked out from. Yes, an eternal, futile Sisyfos-work that only leads to new wars between peoples and countries. Disobliging toward people without knowing them.”

” Who was Sisyfos?” Asked Paul.

” There was a man from hell rolling up a big barrier stone up a high mountain, but the stone rolled back. Sisyfos always started over again without success.”

” Why was he so constantly?”

” I believe, that this was the only way out for him. He was proud. He wanted to solve his problems on his own – although, he could not!”

” What does disobliging mean, then?

” That’s nearly the same as envy. Humans do not share with others or like them to be happier than himself.”

It was now autumn, but the well was same as always.

Paul grew up and made his first choice by leaving home. He wanted to be free and independent as any other. It was perhaps not the first choice; toward his mother he was dismissive and cold, yes, even cruel at times. He could not find out why. Deep in soul he suspected that it must be due to his own pride. The more awkward he was against his mother, the more she loved him. However, this was also a choice, his attitude toward others.  His father he respected, but never close friendship as with Grandfather.

To fathers mind belonged the rare ability to empathize with other people’s situations, which did, that he never pronounced sharp final condemnation of others. Where others saw their behaviour in black and white he never offended them but saw them subsequently in the gray area. He could project his personality to other fellow men and saw their weaknesses and shortcomings in other way than usual. His father lived no perfect life, but never closed his hand to those who needed help. Despite his outward austerity, he had a strong faith.

” That’s all that matters to God – if there is one” thought Paul.

A special episode  Paul remembered his whole life.

His older brother had a job in a dairy a mile from the village. But one morning the tire was flat in his bike. The alternative was to walk and thus be late for important tasks that occurred just during the morning at the dairy. The brother asked if he could borrow Pauls bike? The bike was Pauls eyestone, so he screamed to him not to take his bike. His father, who had heard everything, came out on the stairs and said:

” Do not be so stingy and narrow-minded against your brother. The bike will not go down, if your brother borrow it for a while.” The words affected him throughout life. He realized, that words can kill or give soothing balm. It hurt his mind every time he remembered this incident.

But, sailors life attracted more than anything else. Grandfather’s  stories had intriqued him to go to sea. At home the mood was gloomy day before parting. Everyone wished his best and all hoped thar it might go him well in the world among strange people. His father who was thoughful, quiet, and a bit of surly personality, said the last parting words:

” Remember boy, that God exists!”

Paul snorted at this unusual way from father to hack into his personal territory – to involve God in his life. In God he saw just something that limited his freedom to decide over his own life.

The years passed quickly and he was already marked by ever-wrong choices. Because he was generous and generous-minded – a trait from his father – he had many friends who lured him to use alcohol in excessive quantities, This became a curse in his life.

One day, when he was still not sober after a wet party he fell down from the pier and sunk deep below the surface. The heavy work boots became heavier in the water and his lungs filled with water.

” Is this how my life ends?”  ”How will mom and dad react to his death?”

This was the first thoughts meanwhile he sunk to the bottom of the harbor basin. Suddenly he saw rapid color images from his past life and he clearly re – remembered all of them. He had preferred not to see these fast-moving images which were very clear and revealing. Much of what he had forgotten was displayed in srconds  and he was once again reminded of all wrong choices made since many years. Then came a gentle, sad voice. The voice was not a judgements voice, it just said; this does look not good for you. Paul – it’s not your time yet. He understood, that this voice belonged to Jesus himself, the origin of all true love. He received new strenght from somewhere, kicked of the heavy boots reaching the surface with the last strenght he had. On the pier a comrade equipped with a boat hook helped him up to dry land.

But, he continued to missbehave so much that it ended  with a god bye from the job as deckhand. On the next boat the end was almost similar as before. After a fight in a foreign port he was lying somewhere in the outskirts of the city. The boat could no longer wait for him to appear so it sailed further and left him alone.

As he lay half-concious he was robbed of everything of what was left. Wallet, money, shoes, skirt, hat and also his watch he got as a gift when he was fifteen. He thought over and cursed his situation. He raised up and did not have any idea where to go or what to do. The realization of, to be the slave under severe circumstances gave only one option – clear his head and start walking. He had always felt aversion to large cities with lots of human flesh and noise, stress and the harsh atmosphere where no one knew each other and no one said hello to him as he was accustomed from the home village. The countryside was more friendly than city. Perhaps he could get some work. So, he walked to a farm he could see far away in the flat landscape. The sore feet and thirst increased the feeling of hopelessness. Late in the cool evening he arrived to a big farm where pigs was the main animals. The manager did not understand Paul, but he understood so much that the foreigner wanted a job and night accommodation. Paul was assigned place in one of the many swine houses. They brought in a bed for him and some rugged blankets. The owner seemed to be no friend of people or like to open his hand to foreigners. He saw the human value in what they owned – and Paul owned only his willingness to work and earn money. Now his personal bankruptcy was complete. Now dependent on a strangers kindness or malice. The hypocritical friends had left him without any support. He felt as all was his enemies. One shortcut could be suicide to solve all problems. This was the first time he thinked in that way.

Now he was hungry so he ate of the same pea pods as the swine before he fell asleep.

One night when he lay among the cloths in the heat from the swines he saw a dream. He saw that his since long ago dead grandfather, who had missed Paul over the years, came to his bed with a sad expression in the tear – stained eyes. As a little boy, he remembered, they had fished and picked berries together. He remembered all the nice and lucky days with longing and regret. He loved his grandfather and the memories left years behind from his true friend. But now he stood there alive in the dream looking at Paul.

Suddenly asked grandpa: ” Do you know who is your biggest enemy?” Paul shook his head.

” Come with me and I’ll show him to you!”

They went to a spring. The same clear spring that he remembered from childhood. But now the spring was filled with stinking muddy water in the woods.

” Look into it!” urged grandpa. The dream was so real so Paul stretched out over the edge of his bed. In the dirty water he saw his own reflection – his face. He saw a tortured man’s face – he felt chocked – he looked like this!

” Now you know who’s your biggest enemy!”

Grandpa had sorrow and pity in his eyes when he made one more question to Paul:

” Do you know how the middle verses in the holy Scripture sounds?”  Paul shooked his head a second time.

He woke up and looked around the pigsty but grandpa had disappeared. Later on the day he went to the village priest asking the same question . The priest was amazed at the strange question knew. He opened his Bible and read aloud:

” It’s better to trust in the Lord than to put confidence in man. It’s better to trust in the Lord than to put confidence in princes.”

To Paul’s surprise said the priest with poor English: ” I came to think about another place in the Scripture that might speak to you right now!”

The priest opened at Jeremiah 17:13 and told Paul to read himself. Paul read:

”O Lord, the hope of Israel, all that forsake thee shall be ashamed, and they that depart from me shall be written on the earth, because they have forsaken the Lord, the fountain of living water.” This struck him like a lightning.

Now he made one more choice. He decided to return home after all these years of total failure. Memories from childhood came up and he did not care about anything else but getting reunited with his parents – if they still were alive. He remembered his mothers blue loving eyes looking into his then innocent face. How much misery have I not created them, But it’s never too late, thought Paul now. They have not heard from me for years, but now it’s a time to give them some of the joy that they gave me when I was little and they loved me unconditionally.

……………………

Despite his fathers harshness he saw him sobbing and mother wept openly with joy. His elder brother did not greet him – perhaps he remembered the episode with the bike? I dont know – but anyhow I’m happy to see him also, thought Paul. He was surprised to see the parents so old and worn. Their body and mind were exhausted. Not only that, he thought with regret. Their heart and soul were torn – it was all his fault. How they saw him at this moment he did not know – he saw only love and joy

He longed for the grandpa. Remembered the hours at the spring with him. So he went of to see the spring again. Everything was as before – only the trees next to had grown much larger.He saw his face on the surface. The face was restored. The spring water mirrored salvation and joy of returning. He looked at a new creation ready and with valid shortcut to the land of Canaan.

Kauko Antbacke

VI, VÅRA DJUR OCH KRISTEN TRO.

Koltrastparet hade bråttom att få boet färdigt. De fann oljiga betongformar - men lade först en plastbit mellan formen och boet!

Djur för människan närmare Gud.

Varje år i december ställs krubban fram i många hem och kyrkor. Frälsaren föddes bland djur vilka blev vittnen till händelsen. I stallet fanns åsnor, får och kor. Josef och Maria gjorde så gott de kunde för att den lilla skulle få det bra i stallet. Värmen från djuren höll stallet varmt för det lilla barnet. Djuren satte en prägel på Jesu liv från första början. Jesus kallades senare för Guds lamm som borttager världens synd.                   Djur är ett vanligt samtalsämne som förutom kommentarer om väder och vind kan räcka hur länge som helst. Vi berättar gärna och jämför det vi vet om dem. De ger oss det vi mest av allt behöver – trohet och vänskap.

Min barndom i en liten by i Finland var ofta ensamt därför, att byn var liten och glest befolkat. Det blev vår finnspets Musti som blev en lekkamrat tills vi flyttade till Sverige.  Musti ställde alltid upp, var alltid själaglad och hoppig när jag kom hem från skolan. Han ylade och svansen viftade. Det var hans metod att kommunicera och att uttrycka sin glädje. Hade Musti kunnat tala hade han kanske sagt: ”Skall vi leka nu?” Den visade sin tillgivenhet och trohet med att slicka min hand då och då. Musti väntade tålmodigt hur länge som helst i sin koja ute på gården. Hundar fick inte medföras så min äldre bror sköt den bakom vår ladugård.

Musti är den enda hund jag haft. Katter har vi haft flera. Mirri, som följde med vid flytten till Småland från Dalarna gick aldrig ut från hyreslägenheten på tredje våningen . Så var det under ett halvår tills vi flyttade in i en villa där ett skogsparti gränsade till tomtmarken. Mirri stod på trappan och såg helt betagen ut. Sedan försvann han och var borta i tre dagar oavbrutet. Jag började vara säker på, att Mirri var trafikdödad. En dag var han tillbaka. Hungrig – men lycklig. Åldern tog ut sin tribut också på Mirri. Snart hade han svårt att hitta tillbaka hem från sina allt kortare utflykter. Slutligen gick han bara några meter från huset för att göra sina behov. Väl inomhus kolliderade han med möbler. Vår och barnens vän Mirri ligger begraven i trädgården. Mirri fick leva ett lyckligt liv i arton år.

Simon, vår nuvarande katt är nu 5 år. Simon försvann spårlöst en januaridag förra året som vi minns som mycket snörik. Efter några dagar började vi tvivla på att återse honom. Stämningen var dyster. Vi bad. Ett hopp fanns ändå att han var inlåst i något garage eller liknande.

Men, så en morgon – dagen före snöstormen väntade Simon utanför dörren. Han gick till matskålen och somnade sedan på sin filt i soffan. Jag och Simon har våra lekstunder nästan varje dag. Han ser forskande på mig: ”Skall vi leka?”  Hoppar sedan upp i tidningshyllan och lekruljansen är i full gång. Ibland glömmer han, att klorna är framme. Annars brukar han hoppa upp i knäet, tittar upp, ser in i mina ögon – skall vi ha en mysstund nu och ta det lugnt tillsammans?                                                                                             Simon, som är bördig från Stockholm finns också på FB under namnet: Simon Theswedishcat.

På en betongfabrik var soppåsen innesluten i en gallerbur sönderriven ganska högt upp – en halv meter. Vi hade svårt att se detta som att en råtta skulle riva så högt upp. Gåtan var en gåta under några dagar till jag hörde fräsande från ett ställ med linrullar. Där fanns en kattunge, gul och helt nersmetat med konsistensfett. Tidigare hade jag sett en vildkatt i området och ungarna under en lastpall utomhus. När det blev kallt så hade den lilla ungen flyttat in i fabriken. Den fräste när jag gjorde ansatser att komma närmare än fem meter. Den drog sig tillbaka in under de oljiga rullarna, men tittade fram då och då. Det var kattungen som hade rivit soppåsarna. Innan vi gick hem lade vi ut mat och en filt vid sopstället. Maten var alltid uppäten när vi kom tillbaka på morgonen. Så höll det på i ett par veckor tills den kom alldeles intill och lät sig tas upp i famnen. Slutligen var förtroendet totalt och den började leka kurragömma. Den lade sig i lur bakom ett hörn och hoppade fram när man kom nära.

Föreståndaren för matsalen tog hem ungen där den har det väldigt bra idag. Ett vackert foto av den finns på serveringsdisken.

Tänker på den lilla pudeln som glatt kommer och visar en teddybjörn som den har till lekkamrat, eller på en annan pudel som kan räkna upp till tio om man säger tio till den eller en annan siffra. Vår katt Simon som stolt kommer och visar upp vad han bär på. Lägger ner bytet på trappan och ser mig i ögonen och har koll på hur jag reagerar - se nu vad jag har fångat. Annars gläds de åt livet hoppande och springande runt oss, och tar hand om sina ungar med stor omtanke precis som vi. De söker trygghet och bekvämlighet precis som vi. De söker vänskap och social samvaro precis som vi. De kan ha genetiska defekter, vara mentalt störda precis som vi. Deras emotionella kompetens är överlägsen vårt. De är inte självcentrerade som vi. De bryr sig inte om du är rik eller fattig – bara, att du är generös med kärlek.

Djuren använder inga ord, har inga baktankar eller är oärliga på något sätt. De läser av oss och vet exakt om vi mår dåligt – om så, då kommer de för att trösta och föra oss tillbaka till det normala som de är vana vid att se oss. De dömer inte och hämnas inga oförrätter. De kritiserar inte och är ytterst lojala.

För några år sedan väckte det starka känslor i Sverige när en videofilm publicerades i TV. Filmen som i smyg hade tagits av en granne till ägaren av två schäferhundar. Videon visade hur hundarna misshandlades med sparkar och slag. Hundarna gjorde inget som helst motstånd. Man såg tydligt i filmen hur de bad om nåd från den grymme, bittre ägaren. De kröp liggande fram till honom varpå de fick nya hårda sparkar i buken.

Minns mycket väl hundvalpen i Etiopien som sökte trygghet i mitt sällskap. Då jobbade jag med ett klinikbygge i Begi, som var en liten ruckelstad. I Begi hyrde jag ett rum med jordgolv och tunt plåttak som skramlade fruktansvärt när det regnade. En dag kom en man och visade valpen han hade. Den var ljusbrun och öronen var närapå fullproppade med ohyra. Jag rensade öronen så gott det lät sig och gav sedan tillbaka valpen till ägaren som frågade om jag ville köpa valpen. Jag har inte tid över att ta hand om djur, fick han till svar. En kväll när jag kom tillbaka till hotellet väntade valpen ändå utanför dörren till mitt hotellrum. Den lilla svansen viftade och ögonen var som fastklistrade vid mina. Så började vår vänskap. Jag tog hand om valpen som varje morgon följde mig halvvägs till byggplatsen och varje kväll väntade utanför mitt rum. Hundens trogna vänskap betydde mycket. Jag mådde bättre och stresskänslan minskade. Forskningsrön visar också, att djuren har en lugnande verkan. Därför minskar blodtrycket och hjärtfrekvensen. Andningen blir lugnare, mera avspänt.

Hur mycket ett djur kan betyda för oss människor fick jag bevis för en kväll när jag var på promenad. Från huset intill gatan sprang en katt mot skogen på andra sidan. Samtidigt kom en bil och katten hamnade mitt under den. Ett par dunsar hördes när den träffades av något under bilen. Katten blev liggande i krampryckningar mitt på vägen. Men, det var inte bara jag som såg olyckan. Kattens matte som var ute såg det också. Hon grät, var förtvivlat. Vi hjälpte varandra att bära in den svårt skadade katten och lade den på köksgolvet. Hennes man lade en jacka över, pratade och tröstade. Deras älskade katt jamade bara en enda gång – men måste ändå haft väldigt ont. Nästa dag fick den en spruta av veterinären…

Kommer också ihåg den trogna magra åsnan som kom med vatten till byggplatsen. Åsnans framhovar växte uppåt som 20 cm långa krokar. Det enda verktyget som fanns tillgängligt var en bågfil. Bågfilen fungerade mycket bra och hovarna kapades till normal längd. Åsnan lät mig arbeta utan att sparka eller protestera. När jag sågade den andra hoven gav den mig en så kraftig puff med mulen så att jag var nära att förlora balansen. Den kände och visste, att jag ville hjälpa. Dess stora fuktiga ögon sade tack – det såg jag tydligt och vänskapen var ömsesidig.

Elvio Barlettani berättar i sin bok om hunden Lampo som i åtta år reste i hela Italien med tåg för att hitta sin husse som hade gått till sjöss. Lampo lärde sig tågtidtabellerna och hoppade på tågen eller bytte tåg som alla andra betalande passagerare. En sann berättelse om en märklig hund. Lampo betyder blixt.

Eller den skotska hunden som vägrade att lämna sin husses grav…

Våra husdjur är enormt skickliga terapeuter. De har sinnen med vilka de kan analysera oss träffsäkert. Min fru berättade om, när hon som ung på deras gård var väldigt ledsen för en orättvisa hon hade utsatts för. Hon grät – men, deras häst kom fram till henne och strök hennes kind men sin varma, mjuka mule: Gråt inte vännen – lugna dig nu.

Katten Oskar bodde på ett konvalescenthem tillsammans med patienterna. Oskar var stor, gråspräcklig och mycket lugn. Bytte sovplats då och då, men hans favoritplats var en stol i hallen. Oskar bidrog till en god atmosfär endast genom sin närvaro. Alla frågade efter Oskar om den inte syntes till på sin vanliga stol i hallen. ”Var är Oskar? Är han ute? Har han fått någon mat? Men även där fanns avvikelser. En patient tyckte inte om Oskar. En gång såg en i personalen att han slog Oskar med sin käpp. Då tog det hus i H-e. ”Gör du det en gång till åker du ut härifrån – men Oskar stannar kvar!”

En hund i ett fängelse eller i ålderdomshem kan få de mest depressiva, dementa och olyckliga att skina upp och få innehåll och mening i tillvaron. En fånge som inte säger ett ord till personalen kan ägna timmar åt en hund och visa den kärlek och omtanke vilket hunden ger tillbaka. En dement som sitter i sin rullstol avskärmad från yttervärlden reser på huvudet när en hund kommer fram och hälsar.                                                 Jeannette Cooperman berättar om sin svärfar som var döende. Han svarade inte på tilltal, rörde sig inte. Han visade inga känslor eller behov längre. Men, svärfadern hade länge tyckt om deras hund Sophie. Därför beslöt de att ta med hunden till sjukrummet för att säga adjö en sista gång. Sophie höll tillbaka sitt vanliga hoppande och gick direkt till sängen och petade på svärfaderns hand med nosen. Han satte sig upp i sittande ställning helt av egen kraft. Sophie satt vid bädden och svärfar lutade sig framåt som om han ville krama hunden. Detta blev sista livstecknet från honom. Han dog strax efteråt.

 För många år sedan besökte vi Kålmårdens djurpark. Där var lammen, killingarna och de vietnamesiska hängbuksvinen favoriter. Ung som gammal klättrade över staketet för att vara nära dem, kela och bära omkring med dem. En och annan hade vita, fina sommarskjortor – men de glömdes bort för viktigare var ändå, att få kela med de näpna djuren! Även äldre människor var helt begeistrade och blev barn på nytt – de var lyckliga.

Kunde alla djur tala då, när de skapades? Jag kan inte bevisa motsatsen – då kan jag heller inte neka till den möjligheten. Ingen av oss var med då. Ormen kunde det enligt Bibeln. Det finns en lertavla från Ninive där ormen avbildas i upprättstående ställning bakom en man och en kvinna. Ett sigill från Babylon bevaras i British Museum med liknande bild. Det måste finnas en orsak till, att ormen har avbildats så för 4000 år sedan. Nu kan djuren använda olika ljud för kommunikation med oss och varandra – men de kan inte tala i symboler som vi. Kan det vara så, att de förlorade ett enhetligt tal någon gång i forntiden? Ett ”enahanda tungomål” som förlorades i och med språkförbistringen som orsakades av människors tilltagande ondska.

Bileams Åsna kunde tala. Många har svårt att tro på den berättelsen – men det finns lägre stående djur vilka kan tala. Dit hör korpfåglarna samt papegojorna. Bileam och åsnan hade ett regelrätt samtal med varandra: ”Vad har jag gjort dig, eftersom du nu tre gånger har slagit mig?” (4 Mosebok 22)

Fridsfursten föddes inte i ett palats. Han föddes i ett stall bland djur vilka var människors tjänare – själv skulle han senare bli människors tjänare – hjälpare.

Detta kan vi lära från våra trogna lojala djur – att tjäna varandra.

Kauko Antbacke

Jag och Grace bekantar oss med en nyfödd som redan efter 15 minuter lärde sig att gå med mammas hjälp.

Vänskapen är naturlig mellan människor och djur trots olikheter - men vi har i grunden samma behov av kärlek och sällskap.

Valpen som blev en trogen vän.

Grace och Simon

Vattenkrig mellan Jamie och Akila.

Simons och min gemensamma mysstund. Simon ca ½ år gammal och han har lärt mig att inte alltid vara i febril verksamhet.

De är beroende av varandra, den etiopiske bonden och hans ko.

Barn älskar djuren och dras till dem redan innan de kan gå.

FUNGERAR BÖN?

Falsk bön med oärliga motiv

 Eliza har fått många bönesvar - Själv fick jag mitt första som 9-åring.

Den, som inte lär barnet att be gör en jättelik björntjänst

Bön är anhållan som barnen anhåller från mamma eller pappa

Bönen.

Jesus, Sonen, den mest perfekta människan, jordens främste vandrare och alltigenom god och rättvis bad till sin Fader.  Bönen ger tillförsikt och hopp i alla livets situationer. Bön är en kraftfull tillgång för alla. Den moderna människan borde använda sig av dess många möjligheter. Bön är energivågor som sänds iväg från den som ber. Skapelsen skedde med ord; och Gud sade och det blev. Enligt första lagen i termodynamiken kan energi varken skapas eller förstöras, den kan endast omvandlas. Denna naturlag säger oss, att böneorden inte kan förstöras eftersom ord är energi.    

Modern vetenskap med tillgång till högt utvecklade hjälpmedel kan nu se och spåra atomer och elektroner, t.o.m. mindre partiklar. Man börjar nu tangera gränsen där ande och energi sammansmälter. Materia och energi närmar sig det osynliga andliga bortom våra fysiska ögon. Vilken som helst av dessa; ande, energi och materia kan vara en spegelbild av de andra eller att energi och materia kan vara ande. Den osynliga världen som Bibeln talar om är en verklig verklighet. Energi är ljus och Bibeln säger: … Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Ordet ljus i olika variationer förekommer i Bibeln ca 300 gånger. Ordet bön förekommer ca 250 gånger.                                                                           

  Ateisten ser bönen som en långsam tankemanipulation när böneorden upprepas. Plötsligt kommer

en tanke om lösning på problemet som den kristne har tjatat om så länge och detta ses av dem som ett bönesvar. Oftast hade personen i fråga kunnat lösa problemet med egen energi och livsteknik enligt dem. De nekar till existensen av det osynliga och tror inte på mirakler. Logiken och bibeltron går inte ihop enligt ateisten. Den mänskliga logiken och den i Bibeln stämmer inte överens och är mot deras förnuft och känsla. Men, våra tankar besitter en latent kraft. En medveten tanke påverkar levande cellvävnad beroende på vad slags tanke det rör sig om – uppbyggande eller nedbrytande. Vi vet av erfarenhet, att såväl djur som växter trivs väl av att få omtanke. De belönar oss med tillgivenhet och med att växa och frodas.

Uppfinnaren, fysikern och Nobelpristagaren Marconi (1874 – 1937) sade att han var stolt över att kunna bekänna sig som kristen och troende. ”Jag tror på bönens makt. Jag tror inte bara som kristen, utan också som vetenskapsman. En radiosändare – inte större än en hand – kan sända ut budskap över oceanerna, men människans hjärna är mer komplicerad än någon annan skapelse. Den trådlösa apparaten kan sända ut vibrationer till sitt mål. Då är det förnuftigt att tänka sig att det under som vår hjärna är, skulle kunna sända ut vibrationer i form av bön, som också når sitt mål.”

Bön är fysiskt som psykiskt välgörande och en utväg ur nedbrytande känslor. En person som ber, sover bättre, blir mer nöjd med sig själv och sin omgivning. Hon fungerar bättre socialt och emotionellt samtidigt som minnet och orken blir bättre. Om detta har kristna psykologer länge vetat, men de har hindrats att tillämpa sina kunskaper i de statliga sjukhusen med hot om avsked. Läkaren Magne Smith i Östersund blev av med sitt arbete då han bad tillsammans med patienterna på deras egen begäran. Resultaten för patienterna var goda, men den inkompetenta ledningens personliga åsikter var viktigare än att patienterna mådde bättre.                                                                                                                                                           Att be för sina fiender, har en stor verkan på den psykiska hälsan. De som verkligen har förmått sig att göra det intygar, att det hade faktiskt stor fördelaktig verkan på deras sinnesstämning - också ovännens. Många har faktiskt ändrat på dåliga relationer genom att be.

Alexis Carrel säger, att ”Som läkare har jag sett människor lyftas upp ur svårmod och sjukdom genom bönens överjordiska makt, när läkekonsten redan har fått ge tappt. Bönen är den enda makt i

världen, som tycks kunna övervinna de s.k. naturlagarna, och när detta skett under uppseendeväckande former, har man talat om underverk. I det tysta sker sådana underverk varje dag och stund i människors hjärtan, som upptäckt att bönen är ett aldrig sinande kraftflöde, som hjälper dem att bära varandras bördor. Bönen knyter en osynlig kontakt med den gudomliga kraft som uppehåller allt liv, och får del av denna. Den människa, för vilken bönen är den stora kraftkällan, blir spänstigare till kroppen och rörligare till sinnet. Hennes förståelse för vad som är grundväsentligt i den mänskliga samlevnaden fördjupas. ” 

Vad vi vet, så har Gud två gåvor. Dels finns de gåvor som Han sänder oss och dels de vilka vi anhåller om i bönen. Ett barn får kläder och mat av sina föräldrar utan att be om det. Men sedan har barnet egna drömmar och önskningar som denne ber sina föräldrar att få. Föräldrarna hör barnets bön som ibland går emot deras redan utstakade planer barnet. Barnets egna önskningar blir då antingen godkända eller det blir avslag.

Gud har inga favoriter – men personens moraliska status är avgörande. Varje människa känner till Gud så mycket att de ber vid något tillfälle i livet som ett sista utväg att få hjälp i en katastrofal situation – men samtidigt vill de hålla Gud på armslängds avstånd. Direkt, när de känner sig trygga vill de inte ha något med Gud att göra. De får inget bönesvar och säger med övertygelse att det finns ingen Gud som hör bön.

Det har förekommit experiment med bön. Grupp A har bett för patienterna i ett sjukhus och grupp B i ett annat. Skillnaderna efteråt har varit minimala. Men bön är inte ett rabblande av ord i avsikt att bevisa eller motbevisa. Människor, vilka testar Gud på detta sätt är inte ärliga. De vill inte ha någon som helst relation eller släppa in Gud i sina liv. Det finns klara och tydliga varningar i Bibeln att inte fresta Gud: ”Då svarade Jesus honom (djävulen), det är sagt: du skall inte fresta Herren din Gud.” (Lk. 4:12)

De flesta och ofta mirakulösa bönesvar kommer i början av omvändelsen eller strax efter. Senare blir bönesvaren allt sällsyntare och det bli mera nej än ja. Vad det beror på är svårt att svara entydigt här. Det finns säkerligen många orsaker.