ÄVEN SOM VUXEN ÄR JAG ETT BARN!

Bibeln säger att vi är Guds barn.

Är vi det då? Är detta sant att vi har en far som bryr sig om oss – om mig och dig? Många vill ha många bevis och vill ändå inte tro fast de får de bästa tänkbara bevisen mot sina mer eller mindre äkta tvivel.

Hela skapelsen hålls upp av kärleken. Alla djur tar väl hand om sin avkomma – annars skulle de inte överleva. En kattmammas eller en fågels kärlek och omtanke är fascinerande och vackert. Just nu flyger de och letar efter mat till de små ungarna – från soluppgång till långt in på kvällen när mörkret faller. Jesus säger att vi är älskade av en far i himlen som skapade människan till sin avbild. Vi kan jämföra det med två älskande vilkas barn blir deras avbild. Barnet får sedan en uppoffrande kärlek och omtanke. Ingenting är för mycket för föräldrarna – deras osjälviska kärlek räcker hela barnets liv – liksom Jesu kärlek räcker hela vårt liv.

Om vi tar ett exempel från Litauen. Där finns ett fängelse i Jelgava. Fängelset är omgärdad med flera meter höga betongmurar- Fångarna ser bara den blå himlen eller alla dess skiftningar under korta raster ute på gärden. Jelgava är stort inhysande 700 fångar i alla åldrar. De är livstidsdömda och kommer aldrig ut och kan aldrig rymma. Livstidsdom är hela resten av deras liv. Deras fruar kommer aldrig och hälsar på…

Men, deras föräldrar överger dem inte. De kommer ofta till sina pojkar – sina barn vilka de trots omständigheterna älskar och de gråter över sina barns öde. Deras kärlek är lidande. De hälsar på så länge de är i livet eller deras barn. Men även efter döden består deras kärlek, en kärlek som är av evighet och som aldrig dör. De kommer sällan tomhänta vid besöken. Ofta är föräldrarna fattiga, men ser ändå till att skrapa ihop matpaket att ta med. Jesus sade också att han skulle vara med oss ända till livets slut.

Gud ÄR kärlek. Om denna kärlekens kraft skulle brytas här på jorden av demonernas chef – vilket är dennes målsättning då skulle allt förvandlas till ett helvete – vilket hans målsättning är – för han hatar äkta kärlek… Han hatar även dem som hatar…

Vårdnadsbidrag i Alvesta kommun är nu infört och många jublar!Fakta om Vårdnadslön i Alvesta kommun. Den 23 november 2010 beslöts att finansiera och införa systemet med vårdnadslön i Alvesta kommun efter votering med rösterna 26 – 23. Protokollet från mötet finns på nätet och biblioteket. Nu, med hjälp av juridiska teknikaliteter lyckades SAP att ytterligare förhala införande och finansiering av vårdlön. Orsaken är ideologisk. De håller på sin mening därför att det är deras egen. Inte för att det är sant eller av omtanke om de människor vilka bor i vår kommun. Valfriheten stör det kollektiva systemet som de har byggt upp de senaste 60 åren. De är mycket villiga att dela ut bidrag så länge det inte gör intrång i kollektivet. – men, vårdlön och friskolor är ett intrång i deras samhällssystem. Då blir det tvärstopp. Andra som röstade ”rött” var V, Mp - de gröna, Fp - ”liberalerna.” Deras motivering mot vårdlön är väldigt bräcklig: 1) Ingen kan leva på 3 000 kr även om det är skattefritt. Det är inte politikernas sak att bestämma vad någon kan leva på. Många familjer lever på 0 kr. Mona Sahlin vill ha 14 miljoner att leva på. 2) Vårdnadslönen är en kvinnofälla. Nej, det är omtanke om barnen. Vuxna människor vilka söker om vårdlön gör det frivilligt och avstår med glädje karriären under några få år. Kollektivet är däremot en kvinnofälla där de tvingas att medverka mot sin vilja. 3) Vårdlön stör den kommunala verksamheten. Tvärtom! Vårdlön gynnar den kommunala verksamheten. Frigör nya platser på dagis samt underlättar arbetet för personalen – det är enklare att sköta 3-åringar än 1-åringar som alla föräldrar vet redan. För ett antal år sedan blev SAP kreativa: De började kalla dagis för Förskola - men ettåringar behöver ingen Förskola… Det finns många fler ’mantran’ men vi nöjer oss med detta. Kauko Antbacke

JÄMLIKHET NÅS GENOM KVOTERING?

Vårdnadsbidrag och det jämlika samhället.

Den franske klarsynte Akademiledamoten Emile Faquet såg för 100 år sedan gången och urartningen i de demokratiska länderna. Han kallade det övermogen demokrati. Sverige är där nu och den demokrati som har tagit 100-tals år att bygga upp försöker jämställdhetsivrarna att riva ner. Vårdnadsbidraget är ett rött skynke för dem. Det beror på, att de inte gillar familjelojalitet, individualism, traditioner, frivilligarbete, fosterlandskärlek – allt det som håller samman ett demokratiskt samhälle.

Faquet insåg att; demokratin tenderar till socialism. Den är inte medveten härom, ty medvetet strävar den endast efter jämlikhet – men denna jämlikhet resulterar i despotism. Denna despotism förstärks av, att politiker agerar förmyndare för vuxna personer vilka inte anses kunna se till sitt bästa och göra de rätta valen för sig och barnen. De rätta valen måste därför tvingas på föräldrarna med olika lagar och ekonomiska styrmedel. De tror – och det helt fel - att kollektivism är jämställdhet och demokrati.

Demokrati är inte kollektivism. Sann demokrati är frihet – valfrihet. Kollektivism är våld på den enskildes naturrätt att ordna sitt liv efter de önskemål som var och en har. Därför är det politikens höga syfte att ge alternativ från vilket medborgaren kan välja.

De forna kommunistländernas samhällsskick är en öppen facit på hur misslyckat det blir när valfriheten, denna naturrätt hindras av syntetiska ideologier. I socialismen tar man sig rätten och friheten att undertrycka andras frihet. Detta är ett övergrepp på mänskliga rättigheter utförda av de politiker vilka har fått flest röster och fått majoritet. Men majoriteten har inte alltid rätt – det hade inte Hitler – för att anföra ett exempel.

Men, individens rättigheter är inte tillgängliga för demokratiska val. En majoritet har definitivt ingen rätt att rösta bort minoritetens rättigheter. Den politiska funktionen av rättigheter är att skydda minoriteten från övergrepp av en majoritet. Den minsta minoriteten på jorden är barnet och familjen därefter.

Frihet, denna naturrätt, är djupt rotat i människans egenart och ande sedan skapelsen. Den absoluta och sanna kristna värdegrunden som är stammen (allt annat kallar vi för ideologier, grenar ur stammen) värnar om familjens beslutanderätt vilket staten måste respektera. Det är föräldrarnas rätt att välja skola och omsorg för sina barn utan översitteri från politiker vilka vill påtvinga sina fördomar på dem. Vuxna gör sina egna val vid köksbordet utan att någon behöver tvinga på dem sina åsikter om hur de skall ordna sitt liv.

Vårdnadsbidrag – varför heter det så och inte vårdlön? Den som är hemma med barnen gör samma jobb som personalen i förskolan vilka får lön. Bidrag kräver inte någon motprestation i form av arbetsinsats. Daghem ändrades till förskola som låter bättre – men en ettåring behöver ingen förskola.

Är vårdnadsbidraget ett hot mot jämställdheten?

Nej! Jämställdhet innebär samma lön för alla, samma begåvning, lika god ekonomi, lika bra arbeten, lika förmåner, lika bra hälsa, lika attityder mot alla. Jämställda blir vi bara när vi hamnar i samma fångläger där förmånerna är lika för alla!

Om det svenska socialkollektiva experimentet hade lyckats skulle vi varit lyckliga medborgare mentalt och kroppsligt. Nu efter 50 år ser vi, att så inte är fallet – tvärtom.

”Här är inte jude eller grek, här är inte träl eller fri, här är inte man eller kvinna; alla är ni ett i Jesus Kristus.” (Gal. 5:13)                                                                                                                     Kauko Antbacke

DITT FEL ANSER JAG?

En kväll på promenad efter Sköldstavägen, Blädingevägen, Fabriksgatan - som tar 50 minuter - tänkte jag göra ett experiment om än obetydlig men ändå av intresse för mig.  Det berodde på, att en tanke hade fastnat i mitt huvud. Varför finns det många som känner sig utanför gemenskapen i samhället? Nuvarande omfattningen av kylan och ensamheten mellan människorna kunde ingen förutse för 40 – 50 år sedan. Säkert är och det visste jag, att känslan av utanförskap börjar sakta men säkert i och med, att människor går förbi varandra – ser bort vid mötet på vägen.                                                                                                          Alltså - jag skulle tydligt och vänligt hälsa på alla jag mötte. Jag lade mig vinn om att hälsa först. Resultatet blev delvis nedslående. Av de ca 20 personer var det 5 som inte hälsade tillbaka. Fem som bara muttrade. Nio som glatt hälsade tillbaka och en som hann hälsa före mig. Kändes härligt! Den personen hade förstått betydelsen av hövlighet och hänsyn. De andra måhända uppfattade helt felaktigt hövlighet som fjäsk eller underdånighet eller kryperi. Kanske det… Eller de hämmades av butterhet, vrånghet…

Förr var det ett gravt etikettsbrott att inte hälsa på den man mötte. De yngre skulle alltid se till att hälsa först. Det bidrog till ett mjukare, vänligare samhälle. I skolan i Finland var det noga med att alla reste sig om någon äldre kom in i klassrummet.  Att alla tog av sig kepsen och bockade vid möte med en äldre. Detta fortsatte jag med senare i den svenska skolan och blev utnämnd till skolans hövligaste elev – inget som jag led av precis…

Att skoldagen började med en enkel morgonandakt kändes bra för oss alla och gav oss en lugn start på dagen – men detta hör inte hit – men måste nu sägas ändå…

Att kategoriskt påstå att det är andras fel när stämningen i hemmet eller på arbetsplatsen blir mörk och dyster är inte ovanligt. Att det är alltid andras fel när det är tråkigt och disharmonisk vantrivsel präglar livet i hem och arbete. Ställen där vi vistas den mesta och viktigaste tiden i vårt liv.  Vissa personligheter är vänliga när de är ute bland främmande människor – men hemma byter de färg som en kameleont. Hemma tyranniserar de sina närmaste med missnöje och ilska. Det flotta hemmet blir en plats av otrivsel trots ett snyggt kök och vackra möbler.     
Viljan att dominera över andra i kombination med oförsonlighet är en lika gammal personlighetstörning som människans tillvaro på jorden.                                                                                                                 Men jag är helt övertygad om, att det måste vara du och jag som anger tonen, tonläget. Det är vår personlighet som är avgörande. Min insats att skapa vänlighet och kamratskap är avgörande – min skyldighet. Inga pengar eller prylar kan bidra till en anda av glädje och vänskap. En trivsam atmosfär kan inte köpas med pengar – inte heller vänskap. Den kan bara skapas och uppehållas.

Undersökningar gjorda under 2 Världskriget i England tydde på, att de soldater vilkas relationer hemma var dåliga presterade sämre än andra. Gräl med frun, bråk med fästmön minskade männens uthållighet att tåla nervpåfrestande strapatser. Men de flesta av oss förstår intuitivt utan undersökningar – och vet av egen erfarenhet – att när man är glad och harmonisk eller kär då ökar orken betydligt. Förtvivlan eller dåligt lynne är inget för den som vill nå framgång i arbetslivet. Goda resultat inom exempelvis idrotten fås bara om det är goda relationer hemma.

Det sämsta vi kan göra är, att vandra omkring i vår korta tillvaro griniga och vrånga. Sluta vår personlighets hand för den behövande som väntar på att just du öppnar den och är generös. Att inte bjuda på vänlighet och hänsyn eller välvilja mot andra vilka hungrar efter detta. I stället skapar vi våra egna galler genom vilka vi ser på andra. Vi bygger murar för att freda vårt revir. Personlighetens utveckling stagnerar och blir som en stillastående vattenpöl…                                                                                                                             Vi är ständigt på vakt mot att avslöja våra svagheter och tillkortakommanden – men pratar gärna om andras med en känsla av skadeglädje. Om en gör något bra får en höra det – men om en gör något dåligt får tio höra det…

Vi lever nu i ett samhälle där människan värderas och idoliseras i vad hon har men inte i vad hon är. Livskvalitet mäts i antalet prylar i livets samlingslada. Många vill ’förverkliga’ sig själva som det heter. Detta sker alltid på någon annans bekostnad. Men ingen vill offra sig för någon annan – det som aldrig sker på någon annans bekostnad.

Det finns ett judiskt ordstäv: Hälsa alltid först. Mig säger den, att det är en väg att skingra främlingskap och fördomar mellan alla i ett samhälle och bidrar till mjuka relationer.

I allt som har med relationer att göra under hela livet gäller den Gyllene regeln som en naturlag: ”Allt vad ni vill att människor skall göra er det skall ni också göra mot dem.”

Nästa experiment bör då bli att inte hälsa på någon – nej, det klarar jag inte av…

Kauko Antbacke

STEGEN SOM ALLA INTE HAR

STEGEN

av Kauko Antbacke kl. den 14 maj 2011 kl. 13:47

Vi alla har inte fått samma stege att klättra till toppen på. Andra har ingen stege alls. Andra känner fruktan inför att klättra för högt eller att stegen går sönder. Denna stege av förväntningar vilka blir besvikelser. Varje första steg du tar mot din medmänniska är en början till nästa steg och nästa samtal, nästa vänskap, nästa kärlek... Men kärleken gör dig sårbar men dess höga syfte är ändå att skingra ensamheten. Om du vill vara säker på att inte bli besviken någon gång så linda in ditt hjärta, göm dina känslor i en unken kista där den får vara stilla utan att utvecklas - men där den blir hård som sten. Ett hjärta som måste krossas först innan du blir en älskande varelse - den, som du skapades till från allra första början. Engagera dig aldrig i en annan människa - men i dina egna egoistiska intressen där du aldrig behöver låna din stege till någon annan. Offra dig aldrig för någon och be aldrig för någon och släpp aldrig någon för nära ditt osynliga revir av egoism.

... Det enda stället där du inte behöver vara lojal, inte vara rädd för kärleken inte offra dig är helvetet där du får fortsätta att odla din fanatism för evigt - och där alla andra gör likadant...

Skall jag tro eller inte? Är Bibeln sann? Hur vet jag det?

Den moderna människans dilemma är existentiell. Det är grundorsaken till att syntetiska värdegrunder skapas samt att människan försöker konsumera sig till lycka. När pengar inte räcker blir det avbetalning och skulder vilket förvärrar den psykiska ohälsan. Den kristna moralkoden är trädets stam - men syntetiska värdegrunder är dess grenar vilka alltid faller av - men stammen består. Stammen anses vara ett hinder för frihet och stagnationsbefrämjande. Den moderna människan lutar sig nu mot grenarna - men inte mot stammen. Detta  ger nu bra jordmån till sekter, synkretism och dyra kurser i konsten att leva ett harmoniskt liv...När stammen har lämnats fortsätter sökandet efter sanning och något som är bra nog att luta sig mot - grenarna håller inte...
Läs mer i min bok Den moderna människans dilemma.

Anger - vrede - viha