Till minne av Charles Darwins epokgörande insatser samlades vetenskapsmän och forskare till ett symposium som var öppen för utomstående åhörare: Ämnet denna gång var Hönan och ägget – vilket utvecklades först från grundämnen kol, väte, syre, kväve? Hur utvecklades en självorganiserande förmåga till råga på alla andra svåra problem att lösas slutgiltigt en gång för alla.
En kemist använde sin tur för att presentera sina forskningsresultat. Hans framträdande var självsäker och arrogant.
”Efter noggranna forskningar har jag slutgiltigt kommit fram till, att först utvecklades ägget som senare utvecklades till en höna.”
Bland åhörarna fanns en man som ägde en stor hönsfarm. Han började skratta högt vilket störde vetenskapsmännen och ordföranden. Ordföranden som blev nyfiken på varför hönsfarmaren skrattade gav honom en stunds tillfälle att förklara sitt sällsynta och avvikande och respektlösa uppförande.
”Ärade herrar! Jag äger många höns, men jag har aldrig sett, att ägget gör hönan – men väl, att hönan först gör ägget!”
Kemisten, som ivrigt försökte bevisa sina teorier blev snopen och förbryllad: ”… jag menade säga att först utvecklades hö… nej… ägget…. Nej, eller höhöhnan…”
Hönsfarmaren skakade på huvudet och lämnade salen för att se till sina höns vilka han tog hand om med största omsorg.
Det man älskar, det sköter man om.
tisdag 30 november 2010
VAR ÄR SJÄLEN?
Filosofen Nietzsche var en rabiat motståndare till all religion – i synnerhet kristen tro – vilket ju inte är någon nyhet, eftersom alla tänkande människor ser, att kristendomen bojkottas i det moderna samhället. Han föraktade alla svaga. Den förre skolministern Ingegerd Wer-nersson kringgick kristen etik och hittade på en egen misslyckad värdegrund för skolan som nu kallas livskunskap. Dessa båda nekade att erkänna den överlägsna etiken som kristendo-men står för. Istället konstruerade man sina egna, mekaniska livsfilosofier. Nu har vi den facit som tiden ger oss: Allt har blivit sämre! Människor mår dåligt.
Förr var människorna trasiga utanpå, men hela inuti. Nu är människor trasiga inuti, men hela utanpå – trots Nietzsche och Wernersson…
Moderna pedagoger, läkare och andra lärda skrattar och frågar: ”I vilken del av kroppen finns själen?”
”Vi har undersökt, dissekerat, klippt och skurit människokroppen i småbitar men har aldrig hittat någon själ som Bibeln talar om.
Detta kräver en motfråga:
- Med vilken del av kroppen hatade Nietzsche de svaga människorna?
- Med vilken del av kroppen hatade nazisterna judarna?
- I vilken del av kroppen finns kärlek, hat, högmod, stolthet?
Allt detta har sin förråd i människans själ som skiljs från kroppen när kroppen dör.
Nietzsche dog på mentalsjukhus.
Den franske akademiledamoten Emile Faquet (1847 – 1916) skrev redan 1911 boken Inkompetenskulten, där han klarsynt, ja, profetiskt analyserar livsgången i en övermogen demokrati där minoriteten har tagit makten. Med ’övermogen demokrati’ menar Faquet ett välfärdssamhälle där kristendomen motarbetas. Om förhållanden som de kommer att bli i en övermogen demokrati där dess grundsatser är förverkligade och vilket till sist leder till ett lands undergång. Bokens namn i sig är talande för nutidens situation. Inkompetenta får stort utrymme medan däremot de vilka vill värna om gamla och välprövade traditioner tystas ner.
Faquets bok är alltså profetisk. I det följande tas med de viktigaste av hans förutsägelser vilka nu, hundra år senare blivit fakta i den moderna svenskens vardag.
Jag har inte kommenterat punkterna eftersom var och en tänkande människa kan själv jämföra och analysera det som Emile Faquet skrev för 100 år sedan.
1) Inkompetensen kommer att bli enväldig där folk styrs av delegerade valda av dem själva. Liksom biskopen som vände sig till råddjursteken och sade: ”Jag döper dig till Karp!” Så kommer folk att säga till dem de valt: ”Jag döper er till statsmän, sociologer, pedagoger, kommunalråd, o d”
2) Folk kommer att sakna förmåga att bedöma den intellektuella kompetensen. Folk kommer att värdesätta den moraliska kompetensen ur alldeles fel synpunkt, dvs. – de drivs instinktivt att välja personer som har folkets vanor och umgängesseder samt uppförande.
3) Den demokratiska andans djupaste verklighet kommer att kräva allas likhet. Alla olikheter måste försvinna. Alla – likväl de artificiella (börd, arv) och de naturliga (energi, mod, intelligens skicklighet).
4) De naturliga olikheterna är svåra att undanröja, men deras verkan kan förtas och slås med vanmakt genom att hålla dem med dessa egenskaper borta från befattningar o.d. Man kommer också att misstänka dessa som motståndare till jämlikhet därför, att de inte själva är jämlikar.
5) Inkompetensen vill göra allt själv och kompetensen kommer att bli förföljd och utestängd överallt.
6) Demokratins princip fördärvas, inte endast när man glömmer, att alla är lika, utan också när man driver kravet på jämlikhet för långt fast det inses att detta inte är nyttigt för samhället.
7) Var och en vill vara jämställd med dem han valt att befalla.
8) Man bestraffar sina meningsmotståndare med hjälp av den befattning som man lyckats komma i besittning av.
9) Folkviljans representanter blir inkompetenta därför, att de sysslar med en mångfald olika yrken i stället för det som de har blivit valda till.
10) Demokratin tenderar till socialism. Den är inte medveten härom, ty medvetet strävar den endast efter jämlikhet – men denna jämlikhet resulterar i despotism.
11) Man stiftar och ger folket föreskrifter och förordningar de inte kan eller vill följa. Stiftade lagar kommer i konflikt med folkkynnet och de moraliska lagar vilka redan är inskrivna i alla människors inre medvetande. Långsiktiga lagar vilka skulle ge klarhet, rättssäkerhet och respekt stiftas ej.
12) I en övermogen demokratisk stat är alla domstolar föremål för stark misstro, därför, att de strider mot allas likställdhet som ofta är en vrångbild av allas jämställdhet.
13) Barnen kommer att bestämma över sina föräldrar och föräldrarna kommer att vara rädda för dem.
14) Lärarna fruktar och skonar sina elever och dessa gör narr av sina lärare och uppfostrare.
15) De unga vill gå i jämnbredd med de gamla samtidigt som man gör narr av dem i teater och massmedia
16) Alla kommer att älska självsvåldet. Man finner det lika tröttsamt och besvärligt att befalla som att lyda
17) Kompetens och kunskap kommer att föraktas. Lärjungarna föraktar sina lärare, unga de gamla, kvinnorna sina män, invandrarna föraktar medborgarna, de dömda sina domare, söner sina fäder.
18) Sederna i det offentliga livet utövar ett inflytande på sederna i det privata och en slapphet i seder smyger sig in i umgänget mellan människor.
19) Den demokratiska staten inför i familjelivet en känsla av jämlikhet – vilket leder till bristande respekt hos kvinnan för mannen. I grund och botten är denna uppfattning helt riktig. Kvinnan är mannen fullt jämbördig i fråga om andliga förmögenheter, men kan dock inte ha samma kompetens i alla mannens yrken dit hon i jämlikhetens namn tränger sig in i och samtidigt lämnar över mer och mer av hemmets skötsel på mannen.
20) Demokratin liksom uppfostrar barnen till förakt för deras fäder och mödrar.
21) Man river ned det som föräldrarna byggt upp i stället för att fortsätta att bygga på – man stannar därmed alltid på grunden i huset.
22) Demokratin är angelägen om att få bort barnen från familjen och ge dem den uppfostran de själva väljer och inte den som föräldrarna väljer. Föräldrarnas kompetens förnekas. Detta medför, att föräldrar och barn kommer bort från varandra.
23) Föräldrarna motarbetas i skolan och skolan i hemmet. Det blir som om barnet fostras av en troende moder och en ateistisk fader – det blir ingen fostran alls, det blir förvirring.
24) De gamlas kompetens förnekas och avvisas.
25) Hövlighet och artighet betraktas som antidemokratiska maner.
26) De som tänker självständigt eller är begåvade blir vingklippta. Detta anses vara bättre, än att tio dumma hindras från att bli ytterligare fördummade.
27) Kollektivism kommer att gynnas på bekostnad av individualism eftersom det anses vara höjden av jämlikhet och jämlikhet anses vara kollektivism.
28) Man kommer att hyckla jämställdhet.
29) I en demokrati på förfall anses Gud vara den som inskränker och binder den personliga friheten och hindrar eliten från att stifta lagar.
30) demokratin leder till konflikt med naturens lagar i jämlikhetens skenbara lycka. Allt skall nivelleras till jämlikhet på det sexuella och utseendemässiga området.
31) Fosterlandskärleken anses vara antidemokratiskt.
32) Släpphänthet mot kriminella godkännes.
33) Lagar kommer att stiftas vilket tillåter onaturligt beteende i mänskligt umgänge i jämlikhetens namn.
Detta är följderna i en övermogen demokrati där rätten att besluta och vägleda har fråntagits dem vilka borde ha den rätten och getts till dem utan vilka inte borde ha den eller är kompetenta att utöva denna rätt.
Kauko Antbacke
torsdag 18 november 2010
GIRIGHET OCH INTEGRITET. Det västerländska livet, kulturen och samhället som byggs upp av människor befinner sig i kris. Samhällssjälen är sjuk. Går det att hitta något, som är naturligt, friskt och sunt? För många av oss är det svårt att lita på någon eller något. Vi alla vill ändå ha ärlighet, sanning och solidaritet som ger oss en trygghet att luta mot. Men det går inte att finna i ett samhälle som andligt har sjunkit tillbaka till det primitiva kannibalstadiet. Förr räckte en handskakning som en uppgörelse efter en affär eller ett givet löfte.
Nu hetsas vår monark och kungahus av giriga vilka vädrar ekonomiska framgångar genom att plottra samman en bok om händelser långt tillbaka i en annan människas liv. De kallar detta för ’grävande journalistik.’ Alltså, sådant, som de flesta normala av oss har glömt för länge sedan. När kungen kom från den årliga jakten kring Hunneberg möttes han av reportrar vilka likt hungriga hyenor omgav bytet från alla håll. De ryckte lite här, lite där, som hyenor gör när de jagar i flock. Skillnaden i jämförelsen är bara den, att nu bestod flocken av tvåbenta. Girigheten glömmer aldrig något som kan ge ännu mera vinst. Girigheten är hänsynslös, beräknande och beredd att överge även dem vilka han kallar som sina vänner. En sådan människotyp är ständigt beredd att slita andra i stycken, överge givna löften, mikro-skopiera dem för att hitta något sensationellt som lockar en abnormt nyfiken läsekrets att spendera pengar. Skribenten får näring för sin fantasi genom att stjäla från andras förflutna och omvandla det till reda pengar in i egen ficka. Personuppgiftslagen gäller här? Nu är boken till salu och säljer lika bra och är lika onyttig som Taxeringskalendern. Författarna har förnedrat sig själva och deras girighet går före deras eventuella moraliska status. De har skämt ut mitt land Sverige som vårt kungahus är representant för. De har offrat sig på Mammons altare. Det armeniska ordet Mammon som skrivs med stor begynnelsebokstav betyder egendom, pengar.
Goda böcker, goda nyheter ger inga vinster. Därför vältrar sig medierna i mord, kroppskultur, perverterad sex och musik, antireligiositet och hedonism. Den västerländska kultureliten har skapat en destruktiv atmosfär där allt som är godhet, hjältemod, sanning hålls borta som varande onormalt. Moderna opinionsbildare likställer människan med djuren. Därför uppför de sig som djur mot varandra. Enligt dem har människan inget gudomligt högre värde – bara produktionsvärde. Människan är bara en utvecklingens köttklump enligt dem som anser sig veta. Nivelleringen till djurens nivå (vilka de äter upp) innebär, att hon har förlorat sitt inre heder och rättskänsla, medan den yttre fasaden ser fin ut.
Blir en människa aldrig förlåten? Behåll Din integritet! Köp inte smörjan. Använd dina pengar till nytta… Kanske en gåva till någon inför julen.
Kauko Antbacke.
Hur är det att vara uppfinnare? Mina erfarenheter.
Varför började jag tänka ut hur metoder och tekniska lösningar kunde göras bättre vet jag inte. Kan vara så, att vissa är genetiskt lagda åt det hållet.
En uppfinnare är ofta en lite ’udda’ människa och gjorda personlighetstester stöder påståendet. Ett karaktärsdrag är optimism. Om optimismen blir euforisk tappar uppfinnaren verklighetsperspektivet och kan lägga ner hur mycket pengar som helst på uppfinningen som han blint tror på. Verkligheten blir drömmar…
I Domnarvets järnverk fanns en Förslagskommitte bestående av 6 – jag tror – heltidsanställda med vilka jag hade en del att göra med. Då på 70 – talet var verket arbetsplatsen för 6 000 anställda. Där jobbades kontinuerlig 4-skift i stålverket med de gamla skifttiderna som de yngre hatade. Fm-skiftet som var det mest motbjudande började klockan fyra på morgonen. På fm – skiftet blev det inte mycket förslag eller nytänkande beroende på hjärnans slöhet. Men under em-skiftet från 12 – 20 var alla mera på alerten och gladare. Det inverkade också på antalet inlämnade förslag vilka ändå inte var många beroende på, att inlämnade förslag belönades dåligt och verksamheten inte var tydlig eller väl organiserad.
I stålverket fanns två 100-tons elektrostålugnar av Demags tillverkning. Smältmetoden var basisk därför var den eldfasta infodringen murad med basisk tegel. Efter 20 – 30 smältor blev det nödvändigt att laga väggen där slaggen hade gröpt ur en del av teglet. Det gjordes med en avlagningssnurra som fylldes med asfaltblandad dolomit. På grund av hettan inne i ugnen kärvade den roterande slungan rätt ofta. Så mitt första förslag där var, att montera en ordentlig smörjkopp för olja inne i slungan. Det visade sig fungera väl – men belöningen var skrattretande – ett pannunderlägg. Klart är, att det knappt lönade sig att bry sig om att tänka ut några förbättringar eftersom belöningarna aldrig motsvarade besväret med tankearbetet. Det färdiga stålet som hade en temperatur på 1 620 grader hälldes från stålugnen i skänkar vilka rymde 100 ton. I botten fanns ett tapphål som stängdes med en lång stång murad av eldfast rörtegel. När stången – som löpte genom smältan – lyftes öppnades tapphålet så att stålet rann ut i gjutkokiller. Men ofta förekom rakgång när det inte gick att stänga tapphålet då teglet i stången gick sönder. En gång rann 50 ton färdigt stål ner i nödgropen – en förlust på några miljoner!
Sedan kom jag på en ide! Varför inte ha en roterande eldfast skiva med fyra hål UNDER skänken. Skivan skulle manövreras med en lång spak av dem som skötte gjutningen. Jag lade ner mycket tid att tänka på tanken och gjorde skisser vilka lämnades till Förslagskommitten i vanlig ordning. Så, en dag kom några kommittegubbar för att prata om förslaget. De ansåg, att det inte gick att genomföra rent tekniskt och det skulle inte hålla, och så vidare. Alla i den kommittén var gamla Domnarvsarbetare och kunde inte tänka sig något bättre än den gamla staken. Förslaget avslogs alltså som varande orealistisk. I min naivitet och okunskap accepterade jag deras bedömning och tänkte inte mera på det…
En dag två år senare när jag kom till eftermiddagsskiftet var några reparatörer sysselsatta med att dra hydraulledningar vilka gick ner till gjuthallen. Jag frågade dem varför de monterade ledningarna? ”Ledningarna är till för en ny typ av avstängare för skänkar”, svarade de. Jag insåg, att det måste vara något liknande mitt gamla förslag. Det var det också med den skillnaden att skivan med ett hål inte snurrade utan gick fram och tillbaka i en gejder. På anordningen fanns fabrikens namn: Interstop från Schweiz. De hade givetvis patentskyddad den i många industriländer. Senare förbättrade Interstop sin anordning så, att den blev lika som den som jag en gång hade lämnat in till Förslagskommitten! Det var det! Jag förbannade min egen brist på tro till förslagets framtida potential. Dessa inkompetenta utan teknisk fantasi och utbildning fick mig att ignorera förslaget, så jag lade inte mera tid på den senare. Efter deras avslag var jag fri och kunde ha sökt patent! Varför trodde jag inte på egna lösningar och på min förmåga till nytänkande i att lösa detta stora problem med läckande skänkar. All eldfast tegel fanns tillgänglig på marknaden som behövdes… Att göra en test hade varit enkelt trots allt… Klart, att jag borde patentskyddad – men först utvecklat förslaget innan ansökan till patent – men jag visste inte bättre då…
Jag tog tjänsteledigt och ökade kunskaperna inom metallurgi i Filipstad och Borlänge under 4½ år och återvände sedan till stålverket. Under den tiden kom en ny tanke…
Elektrostålugnarna drevs med ström som leddes ner i smältan via tre grafitelektroder. Dessa hade en diameter på 60 cm och längd på 6 m. Varje dag lyftes minst en elektrod från ugnen för att skarvas med en ny bit på 2 m. Den som kopplade elektroden till traverskroken utsattes för hetta, rök och damm – mycket ohälsosamt och otrevligt. Detta blev orsaken till, att jag började fundera på automatiska självkopplande lyftkrokar. Tillverkning av en modell i trä och plåt började i vedboden och hos en plåtslagare. Eftersom jag i likhet med andra uppfinnare saknade egna nödvändiga maskiner och lokaler blev det många besök hos andra runtom i Borlänge. En lyftögla lånades från stålverket för att prova modellen på. Sedan reste jag till STU i Stockholm och presenterade modellen och dess funktion i avsikt att få ekonomiskt stöd. Tjänstemannen på STU hälsade välkommen ute på trappan. Han var imponerande informell, hade influensa och var lätt att prata med. Där på gården pratade jag varmt för de stora behoven och den oändliga framtida marknaden för automatkroken. Ja, ja, sade han, jag förstår. Han gav en ansökningsblankett: Fyll i den först så får du hjälp – lovade han. Blanketten fylldes i – men med alldeles för snålt tilltaget belopp. Jag kände en viss rädsla för, att om jag ansökte för mycket pengar skulle ärendet avslås. Senare blev nya ansökningar för mera pengar nödvändigt. De anslog de begärda pengarna för tillverkning av en prototyp samt för patentansökan i Sverige och USA för detta – mig veterligen - världens första helautomatiska lyftkrok. Men detta var bara början i en lång serie av fram- och motgångar, många tankar kring konstruktionen och många resor till verkstäder i trakten. En period då jag mest gömde mig i källaren med mina tankar som sällskap i det hus familjen hade köpt i Kvarnsveden.
Nu slog en annan tanke på enklare konstruktion rot. Med den skulle man kunna resa upp liggande föremål också, vilket var en annan fördel. Jag såg en bild i mitt inre hur den skulle göras. Arbetet med den tog närapå all tid och familjen blev säkert lidande av mina egoistiska tankar kring denna andra krokuppfinning. Nya ansökningar om anslag från STU och Utvecklingsfonden i Falun. Utvecklingsfondens kamrer räknade på sin räknemaskin alla utgifter som jag behövde. Remsan var snart närapå en meter lång och jag började tröttna på hans frågor om exakta summor för varje detalj och varje verktyg vilket var omöjligt att beräkna så noga som han verkade kräva. Men drömmen om framgång gav uthållighet. Till slut blev det 80 000 kr. från Utvecklingsfonden samt lika mycket från PK – banken som checkkredit med 14 % i ränta – men då var hela räntekostnaden avdragsgill i skattedeklarationen. Banken tyckte, att summan var alldeles för liten och skulle gärna ha lånat mig tio gånger mer – och förlängt skorstenen på huset… Det var då, när de spred pengar helt ohämmat på de mest stolliga projekt. Ett exempel var när de gav mångmiljonlån till affärsiden att sälja engelska dyra lyxbilar i en småstad som Borlänge där de flesta arbetade i järnverket och hade inte råd att ens drömma om en Jaguar eller Bentley. Bankens dröm var att deras pengar skulle generera ännu mera pengar.
Delar till prototypen tillverkades i Ljungby Stålgjuteri vilket var ett misstag och kostade mycket pengar i onödan. Delarna skulle blivit billigare om jag beställt dem utskurna i plåt.
Utvecklingsfonden var bra på många sätt. De ordnade kurser och hjälpte uppfinnare att vara med på mässor. Kursen i affärsteknik lärde oss att tyda kroppsspråket hos en kund om denne var ivrig eller ointresserad. Ett säkert tecken var om han lutade sig framåt med armbågarna på bordet. Utvecklingsfonden hade ett stort monter i Älvsjö där jag fick vara med och visa min automatkrok. Konkurrenten Gunnebos ingenjörer kom fram för att titta på kroken – men hade inga kommentarer eller visade något intresse. De tittade på mig och kroken – mest på mig.
Ortstidningen slog upp en hel första sida om Antbackes automatiska lyftkrok – den första i världen. Detta gav många kontakter till andra uppfinnare vilka sökte upp mig för att visa vad de hade. En äldre man kom från Uppsala med sin s.k. traktorkrok som hade kostat honom väldigt mycket. Hans grävmaskinsfirma var nära konkurs och frun var nära ett nervöst sammanbrott – berättade han öppenhjärtigt för mig. Hans krok var väldigt invecklat och dessutom fanns sådana redan förut på marknaden. Jag försökte säga sanningen så milt som möjligt och bad honom att besöka en tillverkare i Småland vilket han också gjorde. De visade sin egen variant som var mycket bättre, billigare och fanns redan i produktion. Där fick han bryska besked att ge upp sin krok som hade kostat honom åtminstone en grävmaskin. Detta var ett svårt besked för honom. Han såg kroken som ett livsverk med stora falska förhoppningar om kommande succé som aldrig kom. Av 100 uppfinningar är det bara en enda som lyckas så väl, att den accepteras av marknaden. En uppfinnare är sällan kunnig i marknadsföring. Det var bra, att STU hade en egen tidning som nådde ända till Japan där affärsagenten Olle Bröms läste om min krok. Några månader senare kom Mr. Nakashima från Martec KK hem till oss tillsammans med agenten. Han fick se kroken i arbete och beställde flera stycken att börja med. Nästa sommar kom Nakashima åter hem till oss. Olle Bröms sade, att Gunnebo försökte övertala Nakashima att inte köpa Antbackes krokar därför att deras egen konstruktion snart skulle vara helt färdig – men Nakashima gjorde ändå en beställning. Det visade sig, att Gunnebos ”krok” bara kunde koppla en kula liknande dragkulan i ett fordon och kostade över 20 000 kr.
Efter något år frågade jag mig, om jag hade valt rätt mellan dessa två krokar? Samtidigt började jag inse, att jag var en förlorare – ingen annan. Hade jag satsat på fel krok? Den första hade sina klara fördelar i att den var enklare för traversföraren att hantera, men skulle blivit dyrare. Borde kanske satsat på båda – men nu var pengarna slut och banken började knorra. Den hade fått en ny direktör som ville göra karriär. Sedan gick det som det brukar gå för många uppfinnare – i mitt fall konkurs på bankens begäran. Lokaltidningen ville ha en kommentar från mig, men med hänsyn till familjen avböjde jag och förbjöd dem att skriva något om ’den första automatiska kroken i världen’!
En uppfinnares stig är mestadels en snårig uppförsbacke full med tistlar. När han nått toppen ser han bara tomhet…
Men detta var länge sedan. Jag har återhämtat mig liksom familjen. Har inte blivit rikare på pengar – men på erfarenheter av vilka jag kan dela med mig till andra…
Det är med stor förväntan man börjar läsa Kauko Antbackes bok: “Den moderna människans dilemma”. Vad menar han egentligen med frågan: Hur blev det som det blev? och har vi något dilemma överhuvudtaget att fundera över? Ja, inför dessa frågor växer förväntningarna sig stora och med den, glädjen, växer hela tiden från första bladet till det sista!
Tänk att få bekräftat både genom vetenskaplig forskning och analys, men framförallt genom genuin och
grundlig trosvisshet som författaren visar upp VAD DEN KRISTNA TRON OCH DEN KRISTNA BIBELN BETYDER FÖR OSS MÄNNISKOR IDAG! Kristendomen har överallt i vårt sekulariserade värld hela tiden fått stryka på foten och främmande troselement förs hela tiden in i den kristna tron . Tron på Gud, Jesus och den Helige Anden får bara bli en privatsak och hör inte hemma i vårt samhälle. Ja, samhället med dess institutioner försöker hela tiden begränsa den privata sektorn som den lilla individen ännu besitter till ett minimum och helst till ett meningslöst och dystert vakuum!
Hela tiden görs jämförelser med Bibeln med det vi vet idag - Han låter objektiviteten verkligen få bli till objektivitet där sk. vetenskapliga sanningarna faller pladask till marken.
Är du en ärlig sökare och är osäker vad en kristen tro står för idag, så tror jag att du får svar på dina frågor och blir nyfiken vad Bibeln egentligen säger oss. Kanske har du ingen tro alls utan vill visa på att vetenskapen och forskningen är så av så mycket större dignitet än den sk. kristna tron. Här får du nu möjligheten att argumentera och analysera och jämföra detta med den kristna!
Min vän, oavsett vilken inställning du har så får du en stor behållning att följa med i Kaukos intressanta diskussioner och vindlingar genom historia, arkeologi, vetenskap och förnuft, genom filosofi och kultur, genom olika religiösa värderingar och trosinnehåll där “Det mesta mellan himmel och jord” blir belyst och
genomsökt!
Jag lovar inte att du blir densamme person efter ha läst boken, kanske fann du ytterligare dimensioner där tro och vetenskap går hand i hand.
Varför inte bilda en studiecirkel där man kan diskutera bokens innehållet med varandra oavsett trostillhörighet. Här kan ateister, humanister, folk från andra religioner och kristna mötas i många mycket givande diskussioner och samtal. Genom denna dialog växer man hela tiden som individ och människa.
Alvesta den 23 augusti 2010
Jann Krook
Folkbildare och pedagog
Beställ boken för 200 kr. fraktfritt!
263 sidor om Bibel, vetenskap, människa, samhälle
Önskar ni besök där jag talar om dessa ämnen, så hör av er till: kantbacke@yahoo.com
lördag 13 november 2010
När kan ett land anses som ockuperat?
Israel är en demokratins sol omgiven av halvmånar vilka får sitt ljus från den livgivande solen. Israel är omgiven av fientliga länder (Saudi Arabien har Muhammeds svärd på sin gröna nationalflagga)
När ett landområde anses som ockuperat beror på de omständigheter som lett till det som anses vara ockupation. I Israels fall måste de, som anföll ta konsekvenserna och ansvaret för hatpolitiken som i fem anfallskrig mot Israel har misslyckats. Dessa anfallskrig har haft målsättningen att ta hela Israel, utplåna och stjäla ett högteknologiskt industrialiserad land. Stalin stal från Finland stora och bördiga landområden vilka än inte har återlämnats. Skillnaden här är, att den anfallande parten stal men i Israels fall den anfallna parten tog för att skydda sina medborgare.
Osämjan i Mellanöstern har långa anor ända sedan Muhammeds tid. Muhammed blev arg på judarna när de skrattade åt honom och påstod, att Muhammed hade citerad Gamla testamentet felaktig och därtill lagt in avsnitt från persiska folksagor. (Företal från Zettersténs översättning som är den bästa koranöversättningen och stämmer överens med den engelska.)
Ännu längre bakåt finns avunden från Hagars son Ismael mot Saras son Isak som var 14 år yngre. Huvudsyftet med kravet på förlorade landområden och välmående bosättningar vilka har etablerats med hårt och disciplinerad arbete under ständig raketbeskjutning från områden som Israel redan har återlämnat är att ta en bit i taget och så småningom allt. Det är inte fördelaktigt för en diktatur att vara granne med ett land där människorna är fria och får tänka fritt.
Att köra judarna ner i Medelhavet har inget stöd i Koranen. I Sura 7:133 står det, att judarna är arvingar till landet:
”Och vi (Allah) gåvo både den östra och västra delen av det land som vi välsignat, i arv åt människor som voro ringaktade, och så uppfylldes din herres härligaste ord på Israels barn, därför att de voro tåliga, och vi utrotade allt vad Farao och hans folk företogo sig och allt vad de uppbyggde.” (Zettersténs övers.)
I denna mångtusenåriga konflikt är det fråga om känslor, andemakter och genetiska betingelser vilka påeldas av arabfolkets ledare och till det kommer ständiga hot och krav från väster-landets politiker vilka ställer omöjliga krav mot den enda demokratin, litet som ett frimärke. Normalt sett skulle de väl stötta detta land av flitiga entreprenörer hela sitt hjärta
Israel är nu en gång för alla omgiven av diktaturstater där medborgarna befinner sig i dubbel fångenskap: Det första är, att är de fångar i en diktatur där fri- och rättigheter som att debattera, diskutera, ifrågasätta, få del av alternativ (t.ex. äga en Bibel) är uteslutet. För det andra: Islam stadgar, att människan föds till Muslim. Det är ålagd dödstraff mot den som lämnar Islam. Muslimen måste förbli Muslim utan frihet att välja religion som är stadgat i FN: s deklaration om de mänskliga rättigheterna och undertecknad av Arabstaterna.
Förhållandet mellan sanning och lögn är som mellan ett ljust och ett mörkt rum. Öppnas dörren mellan dessa rum så flödar sanningens ljus in i det mörka rummet. Därför måste dörren hållas stängd med våld och lögnen försvaras med våld. Lögn och hyckleri är synonyma. Hur då, kanske läsaren frågar? I mitt tycke är det hyckleri att delta i fredsförhandlingar samtidigt som de har indoktrinerat en hel generation till intensiv hat mot Israel. Den har varit så effektiv, att unga människor gör självmord där hatet och förhoppningen att bli belönade i Paradiset är drivkraften.
Kauko Antbacke
